å länge palestinier bara möter israeler med militäruniform och automatvapen och så länge israeler inte själva kan se vad som händer på ockuperad mark, är det rädsla som styr människors liv. Att palestinier och israeler får mötas är en förutsättning för fred och samexistens. Detta har omöjliggjorts de senaste åren genom murar, vägspärrar och en systematisk etnisk rensning av palestinier.

Under pingsthelgen ägde ett viktigt seminarium rum på Sjöviks folkhögskola. Det var några dagar av hopp i en förtvivlad kontext. 130 personer med olika etniska, ideologiska och/eller religiösa bakgrunder med ett engagemang för Israel/Palestina-konflikten gemensamt, träffades för konstruktiva samtal och utbyte av kunskaper. Kristna socialdemokrater,

Palestinagrupperna, Palestinska föreningen, Judar för israelisk palestinsk fred var några av värdarna för seminariet En framtid för palestinier och israeler. Tyvärr uteblev flera viktiga gäster, eftersom Israel inte släppte ut någon palestinier under 35 år från Gaza. Men från Gaza kom Dr Haidar Abed Al Shafi som är accepterad av alla politiska fraktioner i Palestina och en hjälte för många Palestinavänner sedan han deltog vid fredsförhandlingarna i Madrid. Han är 85 år och kunde berätta om tiden före 1948, om hur judar och araber levde i samexistens i Hebron på 1920-talet. Något som han menar förstördes när britterna öppnade dörren för de sionistiska ledarna.

Israeliska fredsrörelsen representerades av Dror Etkes från israeliska Peace Now. Han berättade om det svåra arbete som israeliska fredsrörelsen har när det gäller att övertyga israelerna om vikten av ett stopp på ockupationen. Etkes menade att det israeliska folket hjärntvättas med ett budskap om att deras existens är hotad från alla håll, redan från dagisåldern till den dag de ska in i militären.

Ett av de starkaste föredragen hölls av Birgitta Elfström och Arne Malmgren från Internationella Juristkommissionen. De har varit rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar när palestinska barn dömts för stenkastning eller andra angrepp mot soldater eller murvakter. Israels brott mot barnkonventionen radades upp och det var svårt att lyssna till deras vittnesmål om den tortyr och de övergrepp som de palestinska barnen utsätts för i de israeliska fängelserna.

- Och Göran Persson, vad gör du åt detta? Frågade de då och då mellan de overkliga verklighetsskildringarna.

Det rådde naturligtvis oenighet om flera saker, men när seminariet skulle enas om ett uttalande, krävdes ingen längre diskussion. Mötet uttalade att den internationella passiviteten måste brytas, att den svenska regeringen och EU bör verka för palestinska val och ett starkt stöd till det palestinska civila samhället. Det måste införas sanktioner mot den israeliska regeringens politik genom att frysa EUs associationsavtal med Israel, varor från ockuperad mark måste bojkottas och all export som gynnar ockupationen stoppas. Sverige bör också agera för att FNs skyddsmandat aktiveras! Svenska folkrörelser uppmanades att verka för en effektivare opinionsbildning, att öka närvaron på ockuperad mark, att utveckla relationer med den israeliska fredsrörelsen och att söka övertyga politikerna om vikten av ett aktivt försvar av folkrätten också i Israel/Palestina-konflikten.