Palestinierna vill också spela fotboll | Fria.Nu
Anna Wester

Inledare


Anna Wester
  • Rami Darwish splar i Gothia Cup. De flesta palestinska idrotsmän har dock stora problem att utöva sin sport.
Fria.Nu

Palestinierna vill också spela fotboll

Just nu pågår en Palestinafestival i Malmö, ett av många arrangemang för att uppmärksamma att den israeliska ockupationen av Palestina är inne på sitt 40:e år.

Jag var inbjuden att tala om Palestina utifrån filmen Goal Dreams om det palestinska fotbollslandslaget. Och jag tror att det är ett bra sätt att få fler att engagera sig, att ha en ingång som inte skrämmer, utan som istället inspirerar och visar att palestinska barn, ungdomar och vuxna har samma drömmar och behov som vi.
Den svåra situationen som palestinierna lever under illustreras bäst genom att skildra något så basalt och opolitiskt som fotboll. Det fick producenterna av filmen Goal Dreams erfara. Tanken var först att göra en opolitisk film, vilket de snart insåg var omöjligt. När det gäller Palestina hamnar ingenting i den kategorin. Det palestinska landslaget är inget vanligt lag. De kan inte träna på palestinskt område och de är beroende av palestinska spelare från andra länder, för de vet aldrig vilka av spelarna från Västbanken och Gaza som får tillåtelse av Israel att komma till en samling, trots mängder av papper från FIFA.
I filmen laddar laget upp inför en VM-kvalmatch mot Uzbekistan och de väntar på att målvakten och några utespelare skall ansluta från Gaza till träningen i Egypten. De får vänta i två veckor – flera gånger tar spelarna sig till gränsen som Israelerna har stängt utan förklaring. Det är oroligt med hundratals väntande människor och vid något tillfälle skjuter de israeliska soldaterna skarpt. När de till slut får komma igenom är det bara halva styrkan som tillåts lämna Gaza.
Problemen för dem som söker utöva någon form av organiserad sportverksamhet i Palestina är ibland oövervinnliga. Det går till exempel inte att genomföra några seriespel eftersom alla vägspärrar som tillsammans med murar och vägar förbjudna för palestinier, gör det omöjligt för folk att träffas.
Israel har regelbundet förstört idrottsanläggningar. Senast i somras bombade de sönder flera fotbollsplaner för barn och ungdomar i Gaza. Fotbollsarenor har använts som tillfälliga förvaringsplatser vid massarresteringar. Över tvåhundra idrottare har dödats sedan år 2000 och det är tyvärr inte ovanligt att barn och ungdomar saknar lagkamrater som dödats eller arresterats. I december 2006 förlorade pojklaget i flyktinglägret Askar sin målvakt.
Under diskussionen efter filmen kom det fram många bra idéer hur man kan jobba med sport som verktyg för att påverka Israel och för att få flera människor engagerade i arbetet för fred. Dels bör man lyfta fram alla duktiga sportsmän och kvinnor på Västbanken och Gaza för att söka få dem att resa runt i världen och representera Palestina. Att de fungerar som viktiga ambassadörer visar exemplet från 2005 då Proletärens FF bjudit in ett palestinskt pojklag att delta i Gothia Cup.
Den andra delen är att kräva en sportbojkott av Israel så länge de berövar palestinierna deras frihet och därmed rätten att fritt få att utöva sport. Anledningen att Israel är med i de Europeiska mästerskapen är att de inte är välkoma någon annanstans.
Förebilden är sportbojkotten mot Sydafrika, som man i efterhand har förstått faktiskt spelade en ganska avgörande roll för apartheidregimens fall. Flera aktivister har berättat att de först inte förstod hur viktig sporten var för de vita i Sydafrika och hur det sved att bli utestängda från sportarrangemang. Förmodligen skulle det ha en liknande effekt i Israel, där hela landet stannar när fotbollslandslaget spelar.

ANNONS

© 2022 Fria.Nu