Marina. Vi behöver ses. Du har sagt att Agapes kritik av er är orättvis. Men att kritisera kommunen för att dela ut statliga pengar till frivilligsektorn inte räcker för att vara en del av ett ansvarstagande är inte orättvist, det är sant. Gång på gång märker jag att glappet mellan politisk fantasi och verklighet är alldeles för stort. Jag vill inte bara kritisera, jag vill på riktigt öka förståelsen och erbjuda er hjälp att förstå konsekvenserna av era handlingar.

Låt mig förtydliga. För att kunna reglera frågorna kring vem som skall och bör göra vad, när och hur, behövs en rak, konstruktiv och fungerande dialog mellan frivilligsektorn och politiken. I dagsläget upplever jag att den oftast går via media, vilket inte ger varken målgruppen eller vår stad den respekt de förtjänar.

Att fördela de statliga pengarna var ett uppdrag kommunen fick. I hanteringen av det uppdraget menar jag att Göteborgs kommun brustit i ansvarstagande genom att ni försvårat processen. Vi vet båda två att det handlar om boendefrågan. De har nämligen behov av just det – någonstans att bo – inte av andra insatser. Istället förvisas de till parkbänkar, spårvagnar, trappuppgångar, tunnlar eller i värsta fall en knarkarkvart. Där skapas inga förutsättningar för de mervärdesinsatser ni pekar på, som läxläsning och samtalsstöd.

Det Agape kan bidra mer med är att öppna fler stationer där vi kan tillgodose några av de här behoven. Men om man inte skapar möjlighet för ungdomarna att få bo kvar i de ordinarie verksamheterna, kommer antalet ungdomar i Agape i värsta eller bästa fall att gå från dagens cirka 400 till så många som 7-800. I värsta eller bästa fall, skriver jag, eftersom det helt och hållet beror på om gruppen ungdomar har fortsatt förtroende för oss och fortsätter att komma. Och huruvida de fortsätter att komma eller ej, beror i sin tur på vad och hur mycket vi har att erbjuda dem.

Men trots att vi skulle kunna vara en del av lösningen på det mest akuta problemet här – hemlösheten – sitter vi i ändlösa möten och brottas med byråkrati kring just detta. Varför? Jo, för att tjänstemannautlåtandet som reglerar användandet av det statliga bidrag som ska komma frivilligorganisationerna tillgodo, är formulerat så att just boende inte är inkluderat i vad pengarna ska gå till. Vi lägger tid, kraft och energi på att komma runt era formuleringar och kallar verksamheter för andra saker för att komma framåt. Detta är byråkrati i sin värsta form.

Vad menar jag då skulle vara ansvarsfullt i den här situationen? Jo, till exempel att fördela en del av pengarna till att samordna insatser mellan den statliga myndigheten Migrationsverket och kommunen, och se till att öppna upp ett anläggningsboende i Göteborg. Det skulle också kunna vara att ge Agape tillgång till lokaler - i dag är vi helt beroende av frikyrkor och föreningsliv, men de har egna verksamheter som de behöver lokaler till. Och det förstår ju var och en att ju fler barn och unga vi kan behålla långt upp i åldrarna, desto mer avlastar vi myndighetsutövningen på sikt.

Ni skulle också kunna återta den hållning ni hade innan 2016. Låta ungdomarna bo kvar under asylprocessen, inom ramen för socialtjänstlagstiftningen. Det finns mindre statliga medel än då, men ni skulle till exempel kunna starta upp EBO-boenden, eller ge Agape en lokal ämnat för boende, ett nedmonterat boende kanske? Så skulle stadsdelarna, för en billig peng, kunna köpa platser där, och vi kunde bemanna och göra insatser volontärt.

Så Marina, min kritik är inte orimlig - den är faktiskt ganska nyanserad. Agape har fötterna stadigt placerade mitt i verkligheten, och vi behöver att du kliver ner och förstår den. Då blir det lättare för dig att fatta kloka beslut. Vi är inte otacksamma för de pengar vi blivit tilldelade, men vi är inte nöjda förrän vi har en riktig lösning på ett stort och växande problem. För det krävs framför allt bättre förutsättningar för oss, inte bara ekonomiska bidrag.

Så kom och hälsa på oss på Agape, Marina, det är dags att vi börjar ses och agera IRL. Skrivbord och media har sin charm, men ungdomarna behöver både oss och dig på plats.

Hör av dig!