Naturen är ett subjekt i sig, som har rätt att finnas och blomstra. Det menar Annika Lillemets, en av riksdagsledamöterna från Miljöpartiet som har skrivit under motionen om att naturens rättigheter bör ingå i grundlagen. Hon menar att vår nuvarande lagstiftning är bristfällig, då den endast verkar för att vi ska förstöra naturen så lite som möjligt.

– Det handlar i grund och botten om hur vi ser på naturen, är den något som de som är tillräckligt penningstarka har rätt att utvinna och förstöra för kortsiktig vinning, eller ser vi längre?

Redan 2014 lämnade Annika Lillemets och andra riksdagsledamöter i Miljöpartiet in en motion om att skriva in naturens rättigheter i den svenska grundlagen, vilket Landets Fria då skrev om. Motionen avslogs då av riksdagen, men nu gör hon ett nytt försök.

– Då menade man att den nuvarande lagstiftningen med Miljöbalken och så vidare är tillräcklig, men det är den inte. Titta bara på planerna för ett dagbrott vid Vättern, de borde ha avskrivits direkt.

Hon menar att det är rätt tid för att göra en förändring när det gäller synen på naturens rättigheter. De senaste åren har naturen fått lagstadgade rättigheter på flera håll, bland annat på Nya Zeeland och i Ecuador och Indien.

– Vi vill se en liknande utveckling som på Nya Zeeland, där man kommit överens med urbefolkningen om att respekterat deras urminnesrätt att leva med floden Whanganui.

Något liknande skulle kunna stärka samerna och naturen i deras områden, menar Annika Lillemets.

– Det skulle kunna göra det lättare att få till rättigheter för områden som nu är tilltänkta för gruvdrift till exempel.

Hon menar att en viktig funktion med att ge naturen juridiska rättigheter är att lagarna skulle fungera normerande och tvinga fram ett annat sätt att förhålla sig till naturen.

– Förhoppningsvis skulle till exempel gruvbolag tänka sig för lite mer innan de exploaterar naturen om de visste att de riskerar att ställas inför rätta.

I samma veva har Annika Lillemets och andra riksdagsledamöter lämnat in en motion om att riksdagen ska ställa sig bakom en internationell lag som kan hålla stater och enskilda ansvariga för grova miljöbrott, så kallade ekocid. En liknande motion kring ekocid lämnades in 2014 men avslogs också.

– Här har vi ändå kommit en bit framåt, Internationella brottmålsdomstolen i Haag har sagt att de kommer ta upp miljömål. Men Sverige skulle kunna vara aktivt och pådrivande i det här sammanhanget och jobba för att miljöbrott ska komma in i Romstadgan. Där står i dag att det är kriminellt med omfattande förstörelse av natur under krigstid, men inte under fredstid.

Annika Lillemets säger att det i dag finns utomparlamentariska krafter som arbetar hårt med att driva både frågan om naturens rättigheter och ekocid, som End ecocide Sweden och Lodyn. Något som bidrar till att hon hoppas att det kan bli ett positivt besked från riksdagen den här gången.

– Trägen vinner, så är det i politik. Man får jobba tills man får resultat.

Motionerna om naturens rättigheter och ekocid lämnades in till riksdagen i början av oktober. När beslut kan väntas är oklart.

Romstadgan är grunddokumentet för Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) och har ratificerats av 60 stater.