• Ukrainas president Petro Porosjenko hävdar att kriget är en rysk invasion och att grundförutsättningen för att ett lokalt val ska kunna genomföras är att Ryssland drar tillbaka sitt stöd.
  • USA:s nyvalde president Donald Trump har sagt att han vill förbättra relationerna med Putin och har en mer skeptisk inställning till Nato-samarbetet. Det kan komma att ge Ryssland mer spelrum att agera aggressivt i sitt närområde.
  • Ryssland president Vladimir Putin förnekar att Ryssland har soldater eller vapenarsenal i de separatistkontrollerade delarna i östra Ukraina och talar istället om folkets vilja att bryta sig ut från Ukraina.
Fria Tidningen

Därför lyckas inte världsledarna komma överens om Ukraina

Oenighet om kraven för en vapenvila skapar misstro och desperation för människorna i östra Ukraina. Men varför kan inte världsledarna komma överens? Fria Tidningen reder ut huvudorsakerna till de brustna förhandlingarna.

Vi passerar checkposten ”Stalingrad” på väg mot den lilla staden Stanytsia Luhanska, två kilometer från den ryska gränsen i Luhansk-regionen. Checkposten kallas så efter att ha varit under attack av de ryss-stödda separatisterna många gånger de senaste två åren. På vägen ses stridsvagnar och tungt beväpnade ukrainska soldater åka i riktning mot fronten. En första inblick av att en vapenvila i östra Ukraina inte är i sikte. Framme i Stanytsia Luhanska bevakar ukrainsk militär och ryss-stödda separatister varandra 24 timmar om dygnet, samtidigt som folket vittnar om att strider bröt ut så sent som dagen innan. Ingen här tycks förstå varför det är så svårt att komma överens om en vapenvila när folket själva inte önskar sig annat än fred.

För att få klarhet i varför Ryssland och Ukraina har så svårt att komma överens krävs att man backar bandet, till februari 2015 när Minsk II-avtalet förhandlades fram i den vitryska huvudstaden Minsk. Det var senaste gången enighet för en vapenvila faktiskt kom till stånd. På pappret. Det som bestod av 13 punkter inkluderade bland annat tillbakadragande av vapen och trupper från frontlinjen, utbyte av krigsfångar och amnesti för separatister i Ukraina. Men den kanske viktigaste delen av avtalet är ett lokalt val i separatist-kontrollerat område, där invånarna i Donbass skulle få välja om visst självstyre – ”special status” – av regionen. De skulle då bland annat kunna utnämna egna domare och åklagare. Kravet är att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) ska ha frihet att röra sig i Donbass för att observera valet och stå för säkerheten i regionen.

Även fast över 9 600 människor beräknas ha dödats i kriget finns fortfarande ingen vapenvila. För någon vecka sedan hölls ytterligare samtal mellan de så kallade ”Normandie format”-länderna (vilket infattar ledarna från Ukraina, Ryssland, Tyskland och Frankrike) för att försöka nå enighet i villkoren för hur en vapenvila ska kunna komma till stånd. Men mötet slutade, återigen, i oenighet och det enda som presenterades på den efterföljande presskonferensen var en diffus ”road map” där riktlinjer skulle dras över hur de stridande parterna ska komma att kunna separeras från frontlinjen och förbättra den humanitära situationen i regionen. Än så länge finns inga tecken på att en road map egentligen har genomförts och enligt OSSE:s övervakning har istället en upptrappning av våld ägt rum de senaste veckorna. Båda sidor verkar stå längre ifrån varandra än på länge.

Varför brister då förhandlingarna? Huvudorsaken är att det finns två väldigt skilda verklighetsbeskrivningar av kriget. Att Ryssland fortsätter förneka sin närvaro gör förhandlingsläget svårt. De menar att de inte har soldater eller vapenarsenal i de separatist-kontrollerade delarna. Ryssland medger visserligen att rysk-tillverkade vapen finns i regionen men att dessa inte är i deras ägo och därav, hävdar de, inte heller kan beskyllas för hur vapnen används. Även fast OSSE:s övervakning av gränsen mellan Ryssland och Donbass bevisar stor aktivitet av transporter in i regionen – samt att man dokumenterat soldater med ryska uniformer (visserligen utan den ryska flaggan) bland separatisterna – fortsätter Ryssland svära sig fri från inblandning och talar istället om folkets vilja att bryta sig ut från Ukraina.

Ukraina hävdar däremot att kriget är en rysk invasion av Donbass och att grundförutsättningen för att ett lokalt val ska kunna genomföras är att Ryssland drar tillbaka sitt stöd och trupper från ukrainskt territorium och tillåter OSSE att sköta säkerhetsläget i Donbass.

Men folket i regionen ser inte de strandade förhandlingarna som enbart Rysslands fel. Många har gett upp hoppet om världsledarnas egentliga vilja att enas och väljer istället att tala om Kievs motiv att inte driva förhandlingarna vidare:

”Regeringen i Kiev tjänar på att striderna fortsätter för att dra fokus från vad folket i Ukraina egentligen skulle tala om”, säger Viktor, 33, som ursprungligen kommer från staden Luhansk.

Han berättar om hur han tror kriget fungerar som ett sätt att ta fokus från den utbredda korruption som länge varit en stor anledning till missnöje mot regeringsmakten i Kiev. Många jag talar med tror samma som Viktor, och stödjer istället nationalistiska grupperingar som strider mot ”den ryska invasionen” i öst för att sedan, hävdar de, vända sina vapen mot korruptionen i Kiev när situationen löst sig i öst.

Och människor har anledning att vara upprörda, Ukraina ligger på plats 130 av totalt 168 av länder med mest korruption, enligt Transparency International’s Corruption Perception Index 2015. Korruptionen – och alltså inte kriget – ses som den största anledningen till Ukrainas usla ekonomi.

Visserligen har vissa framsteg skett under president Petro Poroshenkos ledning då han bland annat infört en nationell anti-korruptionsbyrå och gjort vissa lagändringar. Men även fast några högprofil-domar mot korrupta tjänstemän uppmärksammats i internationell media har ytterst små framsteg gjorts sedan den föregående pro-ryska presidenten Viktor Yanukovychs tid. Så även fast Ukraina länge haft en kultur av korruption och girighet bland höga tjänstemän är kriget i öst ingen anledning att inte prioritera arbetet mot korruption, snarare tvärtom. Arbetet mot korruption kanske är det enda sättet att återvinna folkets förtroende. I dag beräknas Poroshenkos regering enbart få cirka 6 procent av rösterna, om det vore val i dag.

Människorna jag möter under min resa längs frontlinjen i Luhansk-regionen talar om hur meningslöst de tycker att kriget är, hur desperat deras längtan är att ledarna ska komma överens.

”Alla som bor här har familj och vänner på båda sidor frontlinjen, ingen kan förstå varför vi fortsätter döda varandra – vi vill bara få ett slut på kriget”, säger Vasiliy Akimehko, 67, från Stanytsia Luhanska.

Men de senaste händelserna i världspolitiken gör att utsikterna för fred ser sämre ut än på länge. Ett alltmer splittrat EU och valet av Donald Trump som USA:s president har förmodligen gett Kreml ytterligare anledningar att ställa höga krav på villkoren i en vapenvila. Att det firades med champagne när Trump stod som segrare i det amerikanska valet den 8 november säger mycket om Rysslands förväntningar på den nya administrationen i Washington.

Trump har åtskilliga gånger sagt sig vilja göra upp med Putin – och förbättra relationerna mellan Washington och Moskva – och hans långt mer skeptiska inställning till USA:s framtida roll i Nato-samarbetet får säkerligen Vladimir Putin att fira. Att invänta denna ”nya världsordning” kan komma att ge Ryssland mer spelrum till att agera mer aggressivt i sitt närområde, och där står kriget i östra Ukraina förmodligen först på tur.

Trumps oberäknelighet gör det visserligen svårt för världsledarna att sia om vilken hans inställning blir till Rysslands aggressioner. Men allt tyder på att om USA väljer att isolera sig kommer Ryssland få mer makt vid förhandlingsbordet om en vapenvila i östra Ukraina. Och om OSSE:s rapporter om upptrappat våld har att göra med den senaste tidens händelser i världspolitiken kan det vara ett första tecken på att Donbass återigen kommer gå in i en mer aggressiv fas under 2017.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu