Nils-Erik Mattsson visar runt i sin stora ateljé som han har haft sedan 2003. Det är öppna ytor med plats för både långbord och soffor, mitt på golvet står ett badkar där fiskar simmar runt och ovanpå välfyllda bokhyllor ligger tavlor och ramar staplade. Överallt finns påbörjade konstprojekt.

– Det sitter så mycket i väggarna i den här lokalen, här har varit aktiviteter i flera hundra år. Det går inte att skapa något liknande om man bygger vid Södra älvstranden till exempel, säger Nils-Erik Mattsson.

Tidigare ägdes huset på Smedjegatan 5, strax bakom Stadsmuseet i centrala Göteborg, av en norsk konstintresserad familj som medvetet höll hyrorna nere. Under nästan 40 år har det bidragit till att kvarteret vuxit till ett unikt kluster av ett 50-tal verksamheter som har sina lokaler i de gamla husen. Många av dem är konstnärer men det finns också bland annat snickare, modellbyggare, designers och musiker.

– Jag tycker att det har varit idealiskt för mig som konstnär att vara i den miljön, att enkelt kunna samarbeta och hjälpa varandra, och det är väldigt påtagligt integrerat i staden, säger Krister Kennedy.

Han är en av dem som redan har flyttat sin ateljé från Smedjegatan, efter att ha varit där i över 30 år.

För ungefär tio år sedan började hyrorna att höjas allt mer, och vissa fick flytta till mindre lokaler. Men sedan årsskiftet 2014–2015 har fastigheterna fått nya privata ägare, och alla kontrakt har förhandlats om. De allra flesta har blivit tvungna att säga upp besittningsrätten avlokalerna – annars skulle hyrorna bli marknadsmässiga och för många skulle det innebära en fördubbling. I november började uppsägningarna att komma, och de har fått veta att det istället ska byggas bostadsrätter i huset.

– Det jag tycker är det tråkiga är att en grupp människor som inte har några andra visioner än att tjäna pengar har möjlighet att köpa en stor fastighet och bygga om – att det är det som ska styra vad som blir Göteborg, säger Leela G Hansen som har haft sin yogalokal i huset sedan 1989.

En grupp av de verksamma på Smedjegatan har mobiliserat, en förening har bildats och bland annat påbörjat en namninsamling för att rädda lokalerna. En förhoppning är att försöka få allmänheten att uppmärksamma frågan, till exempel genom att ha något evenemang med teatergrupper och andra som kan komma att ställas inför en liknande problematik. Gårdsfest är ett annat förslag, och Anna Sefve tror att en stor del av allmänheten inte känner till området och vad som finns där.

– Miljön är så anonym. Hur ska man veta att man vill rädda den om man inte ens vet att den finns?

Även om de är kritiska till både ägare och förvaltare av huset, och hur såväl omförhandling som uppsägning av kontrakt har gått till, menar de alla att det är en större fråga än så.

– Vart ska vi kulturarbetare ta vägen? Hur kan staden överhuvudtaget förvänta sig att vi ska vilja stanna kvar här? Ska vi vara med och bidra till Göteborg som kulturstad? Det är ju helt löjligt, säger Krister Kennedy.

Anna Sefve fyller i:

– Det handlar inte bara om Smedjegatan, det handlar om Pustervikskvarteret och Sockerbruket också. Vem äger staden, är det bara de med kapital?

De menar att kommunens ansvar för att det ska vara möjligt att verka som kulturarbetare i Göteborg måste lyftas.

– Man kan inte gömma sig bakom att vilja bygga bostäder här – det är ju inte för dem som verkligen behöver det, säger Nils-Erik Mattsson.

– Vi önskar att vi kunde kräva en utredning av kulturförvaltningen kring om man verkligen får lov att radera ut det här i ett enda slag, säger Anna Sefve.

Mariya Voyvodova, S, är ordförande i Kulturnämnden och en av de politiker och tjänstemän från Göteborg som har besökt ateljéerna på Smedjegatan.

– Jag kände en stor frustration efter mitt besök där, och för att i det här fallet så faller visionen om blandstaden Göteborg ganska platt. Där sker en gentrifiering. Gentrifiering handlar ofta om en stadsdel som har varit sliten och rustas upp, hyrorna höjs och de boende eller de verksamma har inte råd att bo kvar. Men här handlar det om att tränga bort kulturen och konsten från centrala Göteborg för en annan verksamhet.

Men det är bara de kommunala bostadsbolagen som Mariya Voyvodova som politiker direkt kan påverka, medan det som kan göras i fall med privata fastighetsägare är att föra en dialog. Men i fallet med Smedjegatan har hon inte varit i kontakt med ägarna.

– Vad jag har förstått har ägarna redan bestämt sig ganska tydligt för vad de vill göra. Men jag hade önskat att de förstod vikten av att låta konstnärerna finnas kvar och verka, och att konst och kultur har en väldigt stark förmåga att skapa attraktiva områden och faktiskt i slutändan skapa ekonomiska vinster för fastighetsägarna själva.

Ett av Göteborgs kulturstrategiska mål är att ”skapa goda och hållbara villkor för konsten och konstnärerna”. Gruppen på Smedjegatan frågar sig hur det rimmar med vad som nu händer med deras lokaler.

– Min ambition är att vi ska jobba ihop med alla krafter som finns, både kommunala och privata aktörer, för att skapa plats för konstnärer inte bara i centrala Göteborg. Ringön är ett sådant exempel där kommunen äger marken och där vi har sagt att vi ska inte riva och bygga om, utan hyresgästerna ska få verka på sina egna villkor.

Krister Kennedy har hört förslaget om Ringön förr, och säger att att hans upplevelse dels är att det redan börjar bli ganska fullt där – alla kan inte flytta dit. Dessutom tror han att inte heller det området kommer att bevaras, och att verksamheterna kommer att behöva flytta därifrån inom tio år.

En önskan är att kommunen skulle ha kunnat köpa husen på Smedjegatan, och på så sätt fortsätta att hyra ut till konstnärer och kulturarbetare.

– Vad jag vet är det inget vi har diskuterat, säger Mariya Voyvodova.

Nu återstår att försöka skapa opinion mot flytten. Vad de tror kommer att hända i slutändan råder det vissa delade meningar om inom gruppen, men att tänka för mycket på utgången redan nu tror de inte gagnar kampen. Då är det lätt att ge upp innan det har börjat.

– Jag tror att oavsett vad som händer är det jätteviktigt att göra sin röst hörd. Vi vill att Göteborg ska vara en levande stad där bostäder, företag, hantverkare, konstnärsateljéer och restauranger finns inom samma närområde, säger Leela G Hansen.