Om inte polisen skyddar oss, vem ska då göra det? | Fria.Nu
Hanna Höie

Inledare


Nazistattacken på Möllan

  • Showan Shattak var nära att dö när han och några vänner attackerades av nazister vid Möllevångstorget i Malmö den 8 mars 2014. Nu frikänns en av nazisterna i Hovrätten.
Fria Tidningen

Om inte polisen skyddar oss, vem ska då göra det?

Hur ska vi kunna lita på polisen när de så uppenbart varken förstår eller visar något intresse för det våld som drabbar oss? frågar sig Hanna Höie efter att en ledande nazist friats för attacken på Möllan.

Domen efter nazistattacken på Möllan har kommit, det rättsliga efterspelet har fått sitt slut. En nazist har dömts till tre års fängelse för misshandel medan en annan – som under tiden för attacken var en ledargestalt inom nazistiska Svenskarnas parti – frias helt. Hovrätten anser det omöjligt att bevisa att han inte agerat i självförsvar.

Själv sitter jag med tusen frågor, hur kan det anses vara självförsvar att hugga människor i ryggen? När jag jämför domen med den mot antifascisten som drog fram en kniv för att försvara sig och andra när nazisterna attackerade demonstrationen i Kärrtorp år 2013 svartnar det nästan framför ögonen. Hur kan domarna vara så olika?

Jag tror på principen att hellre fria än fälla, även när det gäller människor som jag tycker så illa om som nazister. Jag hoppas någon juridisk kunnig person så småningom kommer att bedöma hur rimligt det är att antifascisten just nu avtjänar ett sexårigt fängelsestraff medan den knivbeväpnade nazisten går fri. Men det är inte mitt område.

Men jag vet att i mitt område, i min stad, lät polisen nazisten som just knivhuggit två personer i ryggen gå. Brydde sig inte ens om att ta med honom in på förhör. Han fick dryga två år på sig att förbereda sin historia medan han höll sig undan i krigets Ukraina. Antifascisten i Kärrtorp däremot greps på plats, häktades någon vecka efter demonstrationen och har inte varit ute sedan dess.

Jag behöver inte vara en juridisk kunnig person för att förstå den skillnaden.

Redan under morgonen efter händelsen på Möllan berättade polisen att det rört sig om ett ”bunkaslagsmål”, en sammandrabbning, inte en attack. Polisens vittnesmål väger tungt i den friande domen. Trots andra kartläggningar och beskrivningar av vad som hände längsmed Kristianstadsgatan den natten, såsom Researchgruppens kartläggning av händelseförloppet och målsägandes vittnesuppgifter, är det polisens bild av skeendet Hovrätten köper. Polisen som var absolut sist på plats, som lät knivhuggande nazister gå.

När polisens beskrivning av händelser tolkas som sanning av domstolarna blir det extra viktigt att polisen har kunskapen, intresset och kompetensen att uppfatta och beskriva vad som hänt. När det endast är polisen som gör förhör måste de veta att ställa de rätta frågorna.

Ingen ställer sig frågan vad fem nazister gör på Möllan just den 8 mars, eller varför de tog med sig kniv. Varken polis eller domstol verkar förstå vad det betyder. Vi som bor här vet, vi vet att det är hit de kommer för att attackera ”rödingar”.

Det var inte länge sedan Peter Mangs härjade i staden, inte länge sedan polisen missade sambanden mellan morden och mordförsöken. Inte länge sedan det avskrevs som uppgörelser inom kriminella kretsar. Eller att det rörde sig misstagna identiteter, någon råkade skjuta fel.

När Peter Mangs väl åkte fast slängde polisens hans manifest i den så kallade slasken, bland sådant som inte ansågs vara något att ta upp under rättegången. Som tur var hittade forskaren Mattias Gardell det där något år senare, och det är han som lyft fram den högerextrema idévärld som gett oss Peter Mangs. De nämndemän som dömde honom fick aldrig samma chans.

Det var inte länge sedan polisen försökte rida ner demonstranter i Limhamn, inte länge sedan de åkte runt i Rosengård och kallade barn för apajävlar, inte länge sedan romregistret eller de påhittade figurerna ”Neger Niggersson” och ”Oskar Negersson” figurerade i Skånepolisens internutbildningar. Det var inte länge sedan polisens egna rasism och förakt mot vänstergrupper var smärtsamt synlig.

Frågan jag sitter kvar med efter att ha tagit del av både förundersökning och domen är så oerhört mycket större än juridiska bedömningar kring nödvärn.

43 procent av alla Malmöbor har utländsk bakgrund. I kvarteren runt Möllevången har Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ egen majoritet (inte att förglömma alla anarkister som inte röstar).

Hur ska vi kunna lita på polisen när de så uppenbart varken förstår eller visar något intresse för det våld som drabbar oss? När de själva gång på gång visar exempel på en djupt rotat rasism? När de gång på gång visar att de gärna griper ”rödingar” medan de låter knivbeväpnade nazister gå?

Polisen är så uppenbart inte till för oss. Frågan återstår, när fascisterna marscherar fram, vem ska skydda oss då?

ANNONS

© 2021 Fria.Nu