Göteborgsbaserade paret Björn Augustson och illustratören Hanna Ekegren är tillbaka med sin fjärde barnbok Suleman och den konstiga dagen, som handlar om att våga öppna dörren till det främmande, det okända som hållits på avstånd för att det verkat skrämmande.

Suleman är en vresig gubbe som verkar ha åsikter om allt och alla. Men hans perspektiv är begränsat då han instängd i sin lägenhet endast har sitt fönster som utblick mot omvärlden. Regnet som smattrar på rutan bekräftar det riktiga i hans beslut att hålla sig inne, i motsats till alla ”dumma människor som är ute i det ruskiga vädret”.

Trots att det är svårt att erkänna verkar det ändå mer spännande där ute och Suleman har svårt att slita sig från fönstret. När han ser paret Janne och Lasse spatsera förbi drar han sig undan. Farbröder tycker han inte om. Inte heller hundar, eller tvillingar. När inget rör sig utanför blir Suleman arg för det också. Han trycker sig mot rutan för att upptäcka någon rörelse. ”Jasså, det passar inte att gå förbi längre, muttrar han.

Mer händelserikt blir det dock när brevbäraren levererar ett inbjudningskort till en kvartersfest, som han beslutar sig för att slänga i papperskorgen. Ett beslut som gör att han får ont i magen. Grannen Stina vet vad som behöver göras och tar saken i egna händer genom att helt enkelt dra med Suleman till kvartersfesten. Efterhand tinar gubben Suleman upp och inser att det finns roligare saker än att glo ut genom fönstret.

Persongalleriet i boken består av gamla och unga, som visar andra sidor av sig själva när de väl lär känna Suleman. Raggaren Rolf är exempelvis inte så skrämmande när han dyker upp i prinsessklänning då han trodde det var maskerad han skulle på. Berättandet är rakt och effektivt och Ekegrens bilder är enkla men träffande. Inga tydliga pekpinnar, men sensmoralen att det är roligare tillsammans kan inte undgå någon.