Statsrådens semester bör präglas av dåligt samvete | Fria.Nu
Birger Schlaug

Inledare


Birger Schlaug
  • Kommer Gustav Fridolin ha dåligt samvete för att han häromveckan tog avstånd från de aktivister som belägrade Vattenfalls kolgruva i Lausitz?
Fria Tidningen

Statsrådens semester bör präglas av dåligt samvete

Sommarlovet närmar sig. Riksdagsledamöterna kan åka hem. Med mer eller mindre dåliga samveten.

Vänsterpartisterna därför att de inför valet öppnade upp för försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet – förmodligen för att bli mer aptitliga i Löfvens ögon än de då kolbitsviftande miljöpartisterna.

Miljöpartisternas dåliga samvete lär till viss del bero på att man gått motsatt väg mot Vänsterpartiet. Och kallat Sjöstedt för vänsterpopulist därför att han gjort sin kovändning i brunkolsfrågan. Vilken sorts populist var då Gustav Fridolin före valet?

En och annan sosse lär ha dåligt samvete för den nygamla retoriken i flyktingfrågan – även om socialdemokratiska riksdagsledamöter i allmänhet endast besväras av dåligt samvete om de någon enstaka gång mopsat mot partiledningen.

Den traditionella borgerligheten då? Hur står det till med samveten där?

Kristdemokrater bör ju besväras av dåligt samvete för allt möjligt. Åtminstone om de minns berättelsen om hur den som kallas Jesus kastade ut månglare ur templen. Partiets riksdagsledamöter gillar ju månglare, inte minst de som ägnar sig åt att brandskatta skolor genom att dra ut vinster till eget konto. Men sanna kristdemokrater kan förstås gotta sig i att förlåtelse alltid finns tillgänglig, vilket ju är fiffigt: man kan liksom vara lönsamt girig här på jorden bara man ber om förlåtelse innan man dör.

Centerpartisters dåliga samvete lär inte vara större nu än vad det var under Maud Olofssons tid. Det kan liksom inte bli värre än då man tog steget in i nyliberalismens träsk.

Folkpartister brukar frivilligt späka sig på grund av att samvetet gnager på de liberala själarna som förvirrat flyter fram i tillvaron. Tidvis djupt troende socialliberaler, nästa stund grovkorniga manchesterliberaler som älskar vidgade ekonomiska klyftor som vore sådana en vis gudomlig naturlag. Vägen för en liberal är alltför bred för att en samvetsöm folkpartist skall må bra.

Moderaterna leds numera av en partiledare som gör vad hon kan för att frigöra partiet från det offentligt framlagda påhittade samvete som dess tidigare partiledare verbaliserade i frågor som rörde flyktingar och öppna hjärtan. Förresten: vad är ett gott samvete i jämförelse med ett gott bankkonto?

Sverigedemokraterna lär sakna samveten av ren självbevarelsedrift.

Således. Riksdagsåret närmar sig slutet. När detta skrivs har regeringen ännu inte tagit ställning till Vattenfall och dess brunkol. För att mildra sina samveten, om man nu inte lyckas omvända statsminister Löfven och näringsminister Damberg, kan de miljöpartistiska statsråden avge en ”skiljaktig mening” när regeringen tagit sitt beslut. Grundlagen ändrades 2010 för att möjliggöra den utvägen för samvetsömma statsråd. Man får tala om att man varit nödd och tvungen att acceptera – åtminstone om man vill fortsätta att verka som statsråd istället för att göra som Centerpartiets partiledare, tillika miljöminister, Olof Johansson en gång gjorde: avgick av samvetsskäl. Då gällde frågan Öresundsbron. Det var tjugotvå år sedan.

”Jag kunde ju för fan inte sitta kvar och genomdriva det jag i en hel valrörelse motsatt mig så hårt som jag gjort, så kan man inte göra, inte jag i alla fall”, berättade han när vi sågs för några år sedan.

Det ligger något i det. Kan man tycka.

Olof Johanssons envetna motstånd mot Öresundsbron medförde i alla fall att bygget blev mycket bättre ur miljöperspektiv än det från början var tänkt.

Det är så motstånd fungerar – vinner man inte allt så tvingar man fram mer eftertanke och mindre dåliga lösningar. Så var det med kärnkraften också. Utan motstånd hade den inte varit ens på den säkerhetsnivå den är i dag – och avfall hade varit nedgrävt i usla förvar.

Det är där någonstans, i motståndets nödvändighet, jag finner det så ledsamt att Gustav Fridolin häromveckan tog avstånd från de 4 000 aktivister som belägrade Vattenfalls kolgruva i Lausitz. Argumentet: aktionen var olaglig.

Vilken tur att inte Gustav Fridolin var statsråd när Rosa Park satte sig i den där bussen, på den där sittplatsen som lagligen var avsedd för vita.

ANNONS
ANNONS

© 2022 Fria.Nu