I maj i år var varannan svensk är ideellt engagerad och nyligen valde tidningen Fokus volontären till årets svensk. Volontärbyrån, som hjälper människor och ideella organisationer att hitta varandra, har noterat en mer än åttafaldig ökning av intresseanmälningarna för att jobba med integration och asyl, jämfört med samma period förra hösten.

– Det har verkligen exploderat. Det ska bli intressant att se om det håller i sig, säger Anna Snell på Volontärbyrån.

I en enkätundersökning Volontärbyrån gjort, där volontärsamordnare från 60 Stockholmsorganisationer svarat, säger sig bara 15 procent ha tillräckligt med volontärer för att driva den verksamhet de vill. Och bara en fjärdedel uppger att verksamheten har trygg finansiering. Hur ser organisationerna på framtiden?

Refugees Welcome Stockholm har märkt av att flyktingströmmen till Sverige har minskat och är inställda på att deras arbete kommer att ändra karaktär från bemötande till integration och inkludering, säger Tina Morad som arbetar för organisationen.

– Med vår plattform kan vi jobba annorlunda än staden och myndigheter. Otroligt många aktörer är intresserade av att samarbeta. Det ska vi ta vara på och utveckla.

Det rör sig bland annat om sport och kulturevenemang. Medan integration handlar om sysselsättning går arbetet för inkludering mer på djupet, menar Tina Morad.

– Det handlar om att rota sig och känna sig hemma i det svenska samhället. Om att hitta gemensamma nämnare och sudda ut skillnaderna mellan människor. Sen säger vi lite skämtsamt att arbetet även handlar om att integrera svenskarna.

Anna Snell på Volontärbyrån ser också hur frivilligarbetet ändrar fokus, från akuta insatser som Stadsmissionens transitboende till mer långsiktighet.

– Nu börjar det det verkliga integrationsarbetet. På boendena måste man skapa en meningsfull fritid och väntan.

Det kan handla om språkkaféer och mötesplatser av olika slag. Och gentemot volontärerna gäller det att inte tappa dem, säger hon.

– Utmaningen framöver är att hålla engagemanget levande, för det är en färskvara. Man vill göra något nu.

Hur får man volontärerna att stanna?

– Det är komplext att leda människor som engagerar sig av väldigt olika anledningar. Vissa vill ingå i en gemenskap, andra vill jobba för en specifik fråga, så det gäller att ta tillvara engagemanget utifrån allas egna drivkrafter. Där hjälper strukturer till mycket.

Det kan handla om hur man rekryterar och tar emot volontärer, när introduktioner hålls, hur man leder arbetet och avslutar ett engagemang.

– Det är viktiga frågor för föreningarna att tänka igenom. Blir man sedd som frivillig? Får man ett tack? Det låter som enkla saker men det gör väldigt mycket, säger Anna Snell.

En organisation som lyckats attrahera fler volontärer än vad de kan sätta i arbete är Stockholms stadsmission, som har fler än 1000 volontärer i sitt nätverk.

– Vi får väldigt många ansökningar och får tyvärr säga nej tack till många, säger Sisela Abelli som jobbar med volontärutveckling i organisationen.

Hos Stadsmissionen får alla volontärer gå igenom en rekrytering och en utbildning innan de sätts i arbete. För att ”skapa kvalitet”, säger Sisela Abelli.

– Det är inte vettigt att man kliver rakt in utan vi vill ha ett tydligt uppdrag, där man vet sin uppgift, var man kan söka hjälp om man behöver det och står för värderingarna. Vi tror det ger störst tillfredsställelse för volontären som faktiskt ger av sin tid, och störst behållning för verksamheten.

De gjorde dock ett undantag i höstas när ett stort antal volontärer behövdes för att öppna ett transitboende med bara några dagars varsel.

– Då bestämde vi att vi får kompromissa. Vi vände på processen så volontärerna som ansökt och fått uppdraget fick påbörja uppdraget först, och sedan gå en volontärutbildning, säger Sisela Abelli.

Hon lägger till att de i rekryteringen även är tydliga med vilka förväntningar som finns från Stadsmissionens sida – och från volontärens.

– Det tycker en del är konstigt men det handlar om ömsesidighet. De ska känna att de får något tillbaka, det är då man stannar kvar. Sen kan man sluta av orsaker som att man flyttar eller får ett jobb, men det är sällan jag hör nån som slutar för att de tycker det är trist.