På flykt i Hammarbyhöjden | Fria.Nu
  • Willy Brandt besöker det tidigare judiska ghettot i Warszawa 1970.
Stockholms Fria

På flykt i Hammarbyhöjden

När jag läser om flyktingarna som med fara för sitt liv tar sig till Sverige så tänker jag ibland på Willy Brandt.

Han var borgmästare i Västberlin, blev socialdemokratisk partiledare, utrikesminister och senare förbundskansler i Västtyskland 1969-74. Hans försök att jämka samman öst och väst gjorde att han fick Nobels fredspris. Bilden från när han faller på knä vid ett minnesmärke för Förintelsens offer i Polen är berömd. Idag är Brandt en ganska bortglömd gestalt åtminstone från svensk horisont, otvivelaktigt fastklistrad i en helt annan politisk verklighet. När jag ska låna hans biografiska böcker måste de plockas fram från bibliotekens magasin. Men under kalla krigets dagar var det omöjligt att komma undan Brandt, han var en centralgestalt i europeisk politik och i att bygga upp ett demokratiskt Västtyskland efter nazismen.

Men det är inte därför jag tänker på Willy Brandt.

Utan för att han en gång var politisk flykting. Som till sist hamnade i en liten lägenhet i Hammarbyhöjden, samtidigt som andra världskriget slet sönder Europa. Han fick alltså en fristad. En solig höstmorgon sitter jag en stund i den fridfulla Willy Brandts park. Jag läser på en skylt att hans dåtida lägenhet på Finn Malmgrens Väg 23 ”blev en mötesplats för flyktingar och antinazister från hela Europa”. En liten bit bort ligger det enkla trevåningshuset, vitmålat med röda balkonger, där han bodde åren 1941-45.

Han flydde i en fiskebåt från Tyskland efter nazisterna tagit makten och tog sig via Köpenhamn vidare till Norge där han stannade i flera år. När landet ockuperades fängslades han av tyskarna, men togs för norrman, och lyckades fly till Sverige med hjälp av bil, tåg och till sist till fots genom skogen vid gränsen för att undvika de tyska soldaterna. Han inkvarterades i ett läger innan han reste med tåg till Stockholm.

Willy Brandt arbetade som journalist och skrev för norska och svenska antinazistiska tidningar, bland annat Folket i bild, Trots allt, Arbetaren. Han ägnade sig åt ett diskussionforum som kallades ”Lilla internationalen”, där man bland annat diskuterade vad man skulle göra efter kriget. En skrift kom ut med titeln De demokratiska socialisternas fredsmål.

Sverige blev alltså ett andningshål i en liten, omöjlig neutral bubbla. Hur många är det idag som vi låter komma in och kanske bilda motpol till al-Assad och IS i ett framtida demokratiskt Syrien? Exilen som en möjlighet att skapa en ny framtid, från scratch. Sverige kan fortfarande vara en den där fristaden. Så kan man fundera en stund på en bänk i Willy Brandts park. Och på att de mest dramatiska berättelser, som har satt avgörande spår i 1900-talshistorien, kan ldölja sig i en vanlig närförort.

I parken står en skulptur av Brandt. Han står med handen i fickan och sträcker ut ena handen som om han hade stannat upp mitt i ett resonemang. Någon har stoppat en cerise kärleksört från rabatten intill, det ser ut som om han luktar på den. En kvinna med son i barnvagn kommer förbi. De vinkar glatt till statyn när de passerar.

Annons

Rekommenderade artiklar

Makthavare, det är dags att vakna

”Jag är rädd för att vågen av medmänsklighet som sköljer över oss är en trend som kommer att upphöra”, skriver Anna Valsamidis i sin krönika.

Skånes Fria

© 2020 Fria.Nu