Nu har Julian Assange suttit fast på Ecuadors ambassad i London i fem år. Jonny Sundell ser tillbaka på turerna kring hans efterlysning och uteblivna förhör och ställer sig frågan vad det egentligen handlar om.

Om medierna och allmänheten är verkställande juridiska instanser i konungariket Sverige så är saken redan avklarad. Julian Assange har redan blivit karaktärsmördad och den domen har avkunnats av en enig mediakör från höger till vänster. Inte minst har systemkritiska vänstertidningar som ETC skyndat till statens och landets rättsvårdande myndigheters försvar. ETC:s agerande illustrerar vilken särskild enögdhet som dominerat landet i den här frågan.

Länge vinklades historien som att Julian Assange höll sig undan den svenska rättvisan och flydde från anklagelser som han förmodligen var skyldig till – varför skulle han annars hålla sig utom räckhåll från den svenska rättvisan? I USA har akademiker och politiker i olika tv-program uttalat att de vill se Julian Assange mördad. Sverige har hårdnackat hävdat att garantier för att inte utlämna Assange till USA inte kan lämnas. Argumenten som har presenterats för detta är att… ja, här sviktar minnet – att det skulle var ministerstyre?

Många svenskar köpte också åklagarens linje att förhören med Julian Assange måste hållas i Sverige. Det fanns avvikande röster som Folkpartiets talesman i rättsfrågor Johan Pehrson som i tv-programmet Agenda menade att Assangefallet var speciellt och att åklagaren borde ta ärendet vidare och ”vända på alla stenar” för att börja inleda processen. För denna avvikelse från den sanktionerade statsnormen tillrättavisades han av riksåklagaren: ”Det strider mot den grundläggande maktfördelning mellan lagstiftare och verkställande myndighet som råder i Sverige,” sade riksåklagaren Anders Perklev i pressen.

Riksåklagaren Anders Perklev har däremot genom åren aldrig sett någon anledning att kritisera Sveriges dåvarande statsminister, Fredrik Reinfeldt, för uttalandet som gick ut via TT: ”Låt oss inte glömma bort vad som riskeras här. Det är ju rätten för kvinnor att få prövat huruvida det har varit ett övergrepp som de har varit utsatta för.” eller för den delen uttalande från socialminister Göran Hägglund om att Julian Assange är en ”fegis” och att han ”verkar vara en ynklig stackare”.

Den 28 oktober 2014 läser svenskarna i Expressen att den brittiska regeringen gärna ser att den svenska åklagaren kommer till London: ”Välkomnar Ny för förhör i London”. Som av en tillfällighet anmodar hovrätten, den 20 november samma år, åklagaren att påskynda ärendet på andra vägar än hitintills. En representant för hovrätten svarar vid ett senare tillfälle på en fråga om hur utredningen ska kunna gå vidare:

TT: ”Vad menas med alternativa vägar?”

”Det avgör åklagaren. Ett sätt vore ju att förhöra honom i London.”

I mitten av juni påstås det från svenskt håll att Sverige har skickat personal till London men att den inte har släppts in på Ecuadors ambassad. Vidare sägs det att ”vi var ju inte precis där och knackade på dörren” men vi fick inga garantier för att bli insläppta. Sedan tar den svenska delegationen flyget hem. Tidningen The Guardian hävdar att de svenska myndigheterna säger att det är semestertider och att åklagarmyndigheten har svårt att driva ärendet på grund av detta, vilket naturligtvis senare förnekas. Den brittiska regeringen kommer dagarna efter till Sveriges försvar och skyller ärendets förhalning på Ecuadors beslut att ge asyl till Julian Assange, som därmed uppenbarligen endast har lämnat den brittiska regeringen med valet att under fyra års tid investera 12 miljoner pund i att se till att Assange förblir instängd på denna ambassad. Naturligtvis har Storbritannien inte heller kunnat lämna några garantier för att inte utlämna Julian Assange till USA.

Rättsfallet Assange är drivet av politiska agendor. Inte minst har Sveriges tyngsta argument att landets lagar och praxis inte tillät förhör utomlands pulvriserats genom nyhetsorganisationen The Hazel press news organization. De har genom en så kallad Freedom of information request-ansökan – en lagframställan om att få ut information från myndigheterna i Storbritannien – lyckats få ut uppgifterna att Sverige sedan 2010 har intervjuat 44 personer i Storbritannien, medan man sagt att detta var omöjligt i Julian Assanges fall.

Den svenska åklagarmyndigheten har således bevisats att just göra avsteg från svensk rättspraxis till Julian Assanges nackdel. Frågan är snarare om ärendet någonsin handlat om påstådda sexförbrytelser mot Julian Assange. Från början ville inte ens de båda kvinnorna anklaga honom för något brott. Svenskarna har all anledning att fråga sig vad den här historien har handlat om. Vill det sig illa kan farsen fortsätta fem år till då den svenska statens allvarligaste misstanke gäller den om våldtäkt och den avskrivs först om fem år. Julian Assanges advokat Carey Shenkman har gett en möjlig förklaring om vad ärendet egentligen har handlat om:

”And after all these years that Assange has been detained you have to ask yourself what this case is actually about – it is about The United states.”

Vi kanske skulle våga prata om det?

Legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap, sociologi och filosofi, fil.kand. i sociologi, magister i biblioteks- och informationsvetenskap