När GFT ringer Aaron Israelson befinner han sig i Bukarest, dit han precis har flyttat. I höst ska han starta en rumänsk gatutidning.

– Min mamma är från Rumänien, så det handlar kanske delvis om att jag på ett personligt plan söker mina rötter.

Men framför allt handlar Aarons flytt om engagemanget i frågor om hemlöshet, fattigdom och EU-migranters situation.

– Ända sedan första gången jag såg romer från Rumänien tigga i Stockholms tunnelbana så känner jag – trots att migration på sätt och vis är en oerhört viktig dynamisk lösning för fattiga människor – att den stora lösningen finns i dessa människors hemländer.

Faktums chefredaktör talar lågmält och sakligt, men det märks att hans intresse för frågan är stort. Som liten fick han upp ögonen för hemlöshet via sin pappa, som är socialarbetare.

Att han senare i livet haft vänner som har levt i hemlöshet har även gjort att engagemanget blivit mer personligt.

Men det var först när han började jobba på Faktum som han verkligen fördjupade sig i frågan.

– Gatutidningar har visat sig vara en framgångssaga för att bekämpa fattigdom i många länder. Inte minst för romer från Rumänien som har tagit sig till Frankrike, Storbritannien, Sverige och Finland, och erbjudits detta som alternativ till att tigga. Som jag ser det finns ingen anledning att det inte ska funka även i Rumänien. Det är ett av få länder som saknar gatutidning i dag.

Gatutidningen som Aaron ska starta kommer att säljas av människor som lever i fattigdom, men som inte nödvändigtvis lever i hemlöshet.

– Och en stor del av försäljarkåren kommer att bestå av romer, konstaterar han. Det ska ju vara en tidning för en rumänsk målgrupp och därmed är det viktigt att det är rumänska och romska journalister som producerar och som i mångt och mycket styr innehållet och nyhetsvärderar. Jag känner mig åtminstone inte nu riktigt redo att göra det, jag kan helt enkelt inte tillräckligt mycket om det rumänska samhället. Men jag kommer ju förstås att lära mig.

En hel del verkar Aaron redan ha plockat upp. Under samtalets gång berättar han om den utbredda fattigdomen i Rumänien.

– Rumänien är EU:s näst fattigaste medlemsland och en stor del av befolkningen lever under knapra förhållanden. Till och med välutbildade människor som läkare och jurister har ofta två jobb för att få ekonomin att gå runt. Kanske halva befolkningen lever i en väldigt pressad ekonomisk situation, berättar Israelson.

– Sedan finns ju ett mer systematiskt, rasistiskt färgat utanförskap i form av diskriminering av den romska minoriteten som är den största i Europa. De lever i en ännu värre hopplöshet därför att de inte har en chans att komma in på arbetsmarknaden, även om ekonomin skulle ta sig.

Fattigdomen och rasismen i Rumänien innebär också en utmaning för tidningsprojektet.

Om i stort sett hälften av befolkningen skulle kunna sälja tidningen så är ju frågan om den andra halvan då har råd eller vill köpa den, konstaterar Aaron Israelson.

– Och i och med att en stor del av försäljarkåren kommer att bestå av romer så får vi brottas även med de fördomarna.

Aaron berättar att en del av de romska Faktumförsäljarna från Rumänien är oroliga över hur det ska gå med hans nya projekt.

– För dem som kommer från väldigt fattiga förhållanden i Rumänien kan det vara svårt att se hur det ska kunna fungera. De som säljer Faktum kommer från landsbygden i norra delen av landet, rumänska Moldavien och Transsylvanien. Och situationen är en helt annan där än vad den är här i Bukarest, där min gatutidning kommer att lanseras. Det finns fler människor med pengar i de stora städerna helt enkelt.

Aaron ser även vissa positiva förändringar när det gäller romers situation i Rumänien.

– Det har på senare tid börjat växa fram en slags krisinsikt: någonting behöver göras åt situationen. För första gången någonsin har landet en romsk minister, Ciprian Necula. Och det är ett steg som inger lite, lite hopp. Samtidigt är det väldigt svårt, eftersom fördomarna bland politiker och beslutsfattare är kompakta.

Det finns även sociala rörelser, en växande vänsterpolitisk rörelse och många romska aktivistorganisationer som arbetar med frågorna, och även näringslivet har börjat ägna sig åt sociala insatser, enligt Aaron Israelson.

– Men det är än så länge i en väldigt begränsad omfattning.