Recension


Litteratur
Generation 55+
Författare: Mats Berggren
Förlag: Lindelöws bokförlag

  • Mats Berggren.
Fria Tidningen

Generationsroman, samhällsskildring och fadersporträtt

Män som blir äldre är en alldeles speciell, stundom melankolisk, litteraturgenre. Många skulle ha lätt att ironisera över dessa författarmän, medan andra, förslagsvis de män som passar in i en åldrande skara själva, lätt kan leva på igenkänningen när de läser.

Förra året gav Tomas Lappalainen ut sin bok Mellan 55 och 60, som var fylld av korta prosastycken om saker och ting i livet, men påfallande ofta om just åldrandet. Jag tänker på dessa texter när jag öppnar Mats Berggrens nyutkomna bok Generation 55+. Det är nämligen två böcker som väljer radikalt olika anslag.

Generation 55+ innehåller fyra huvudsakliga personer. Berättaren själv, på väg mot de sextio, och efter den senaste skilsmässan boende i en tvåa på Södermalm i Stockholm. Där bor också hans tjugoåriga dotter. Dessutom lär han känna läraren Eva, som han inleder en relation med. Sist, men verkligen inte minst, är det en berättelse om pappan, på väg att försvinna bort i demensens obarmhärtiga dimma.

På sina blott 140 sidor lyckas Mats Berggren skapa en rik bild av samhället i dag, av den övre medelålderns liv och av relationen mellan föräldrar och barn. Dottern Lisa lever med tillfälliga anställningar och otrygghet, tillsammans med sin pojkvän i tvåan där Mats själv sover i soffan om nätterna. Med sin egen ungdom, men också med gamla kärleksbrev från hans far till modern, växer den här generationsskildringen till en mindre krönika över nittonhundratalets samhällsutveckning.

Det här är en styrka för Generation 55+. Där Tomas Lappalainen ofta blev lite poetiskt högstämd, sätter Mats Berggren stort värde på det vardagliga. Han har skrivit en kronologisk berättelse, men också varit noga med att plantera den i en politisk mylla, där den övre medelålderns liv säger oss något om tillståndet i världen.

Ändå går det inte att värja sig för att Mats Berggren framför allt skrivit ett ömsint porträtt av sin far. Det är symptomatiskt att en roman om den här åldersgruppen handlar om föräldrar, som försvinner bort. Här kan man ana ett nyvaknat identitetssökande som skapar en brygga till yngre generationer. När föräldrar dör är det lätt att söka sin spegelbild, eller motsats i dem, fundera över sitt arv.

I efterordet kallar Mats Berggren sin text för dokumentärroman. Det som handlar om hans egen ungdom och om fadern ligger nära verkligheten, medan hans dotter och nya kärlek är fiktiva personer. Mats Berggren skriver med en direkt, chosefri prosa som utplånar gränsen mellan påhittade och verkliga karaktärer. Det gör Generation 55+ till en mycket läsvärd upplevelse.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu