Det är sommar, tjoho, det är sommar!

Det är den ljusa tiden på året som vi längtat efter.

Den tiden vi ska hämta kraft för att härda ut under den mörka årstiden. Klara av allt det regniga, kalla och snöiga.

Den gång på året som vi ska få tid att umgås med nära och kära.

Trots att detta är återkommande varje år, verkar det komma som en total överraskning att vårdpersonal också ska ha semester.

Det verkar komma som en total överraskning att det blir kärvt, eftersom det redan innan sommarperioden är många som lämnat sina anställningar i sjukvården och vårdplatser är stängda på grund av personalbrist. Vi ser hur sjuktalen växer inom gruppen vårdanställda, trots att siffrorna friserats med utförsäljning av långtidssjukskrivna, till arbetslöshet.

Vi ser hur sjukskrivningarna – såväl de långa som de korta upp till 14 dagar – ökar för varje månad som går. De friserade siffrorna har vänt och åter blivit röda. Sjukfrånvaron har ökat från fjolårets 5,8 procent till årets 6,3 procent och året är inte slut. Vi ser hur kostnaderna för bemanningspersonal skenar i höjden, bara första kvartalet i år med 65 procent till över 90 miljoner kronor.

Ledningen för Region Skåne säger att arbetet med att lösa sommaren började redan i höstas.

Under nio månaders arbete har det ändå inte kunnat lösas.

Vad beror detta på?

Kan det bero på arbetsmiljö?

Kan det bero på scheman som sliter?

Kan det bero på låga ingångslöner och bristande löneutveckling? Kartellbildningar?

Kan det bero på att den moderna människan inte accepterar att lösa dysfunktionella ledningars brister?

Kan det bero på toppstyrning?

Att inte bli lyssnad på?

Sin vana trogen lägger arbetsköparen ansvaret i knäet på vårdpersonalen.

Som de senaste åren inte bara gnällt utan skrikit ”det går inte mer, vi klarar inte mer, vi har tänjt oss bortom anständighetens gräns”.

”Kom igen nu”, svarar arbetsköparen.

”9 000 kronor extra per såld semestervecka är budet, det kan ni väl ändå inte motstå? Tänk på patienterna! Tänk på era kollegor. Var nu solidariska.”

Är det solidaritet att fler och fler kraschar in i den berömda väggen och låter de fortsatt kämpande kollegorna fylla även din plats? För 9 000 kr? När den nye regiondirektören i Skåne, Alf Jönsson, förhandlat fram ett guldkantat kontrakt. 170 000 kronor per månad och med ett avgångsvederlag värt fyra miljoner.

Är det solidaritet mot patienten att arbeta ytterligare pass, trots att hjärnan slutat fungera och varenda muskelfiber i kroppen skriker av trötthet?

Är det solidaritet mot kollegorna att lösa denna dysfunktionella lednings brister och lösa problemen ytterligare ett år. Och läsa rubrikerna i tidningarna om hur väl ledningarna planerat sommaren.

Sommaren kommer att bli kärv, aldrig har så få vårdplatser varit öppna. Det är färre än under sjuksköterskestrejken 2008, då arbetsköparen sa att sjuksköterskorna utgjorde en samhällsfara.

Vem utgör denna fara nu? Akutmottagningen i Lund har neddragen verksamhet, dagkirurgen i Helsingborg är stängd halva sommaren, eftersom det inte fanns någon ordinarie personal kvar.

Personal forslas hit och dit för att lösa bemanningsproblemen.

På våra knän lagda, på våra axlar tyngda och av våra kroppar bärs sjukvården upp, även denna sommar.

Sjuksköterska, före detta Region Skåneanställd och numera även regionfullmäktigeledamot för Vänsterpartiet.