Nya vänsterpartiers framgångar i södra Europa har fött en ny genre i den svenska politiska debatten. I artikel efter artikel manar progressiva debattörer oss att vända blicken söderut och ”lära av Podemos och Syriza”. De båda partiernas framgångar ställs mot den svenska vänsterns depression. I Spanien och Grekland växer krafter som utmanar eliten med sina radikala visioner - här i kalla Sverige fyller högerpopulismen det gapande tomrum som vänsterns misslyckande skapat.

Den bilden har mycket som talar för sig. Det finns utan tvekan mycket som progressiva krafter i Sverige kan lära genom att studera det spanska vänsterpartiet Podemos och de folkrörelser som partiet fötts ur. Men samtidigt är det talande att nästan ingen talar om de lärdomar som kan dras från de senaste årens samlade erfarenheter i Sverige.

För att ta några exempel:

1. Genom att våga prata ideologi och tydligt och konsekvent driva frågan om vinster i välfärden har Vänsterpartiet lyckats lyfta en fråga som för några år sedan knappt fanns på kartan till toppen av den politiska dagordningen. Det är en bedrift som lätt glöms bort när fokus istället hamnat på uteblivna valframgångar. Vad kan alla vi som vill förändra samhället i en mänskligare och rättvisare riktning lära oss av den?

2. Att Feministiskt initiativ inte nådde ända fram till en plats i riksdagen kastar ett misslyckandet skimmer över partiets otroliga resa under supervalåret 2015. Risken är stor att ”misslyckandet” får oss att förbise viktiga lärdomar som kan dras av partiets valkampanj, som på rekordtid mobiliserade tusentals aktivister och inte minst lockade stora skaror av förstagångsväljare. Men medan många vänsterdebattörer lagt stor kraft på att kritisera partiets politik har få visat intresse för att lära av dess framgångsrika organisering.

3. Efter den våldsamma nazistattacken i Stockholmsförorten Kärrtorp i december 2013 svepte en våg av antirasistiska mobiliseringar över landet. De mest framgångsrika initiativen var ofta de som var rotade i lokal organisering, på stads- eller kvartersnivå. Att den antirasistiska rörelsen inte hindrade Sverigedemokraterna från att mer än fördubbbla sitt stöd i riksdagsvalet gör den inte mindre värdefull. Tvärtom måste vi bygga vidare på den solidaritet och gemenskap som gav rörelsen dess kraft, och kämpa för att etablera liknande nätverk över hela landet – även i de mörkbrunaste områden där SD har sitt starkaste stöd idag.

4. Samtidigt som rasister som länge varit utestängda från traditionella medier framgångsrikt använt internet för att förskjuta hela samhällsdebatten finns inom progressiva rörelser en stark skepticism mot att använda nätet och sociala medier som verktyg. Många tycks fortfarande anse att bara dörrknackning och flygbladsutdelning räknas som ”riktig” aktivism. Men under tiden utvecklar andra nya former av kampanjer som visserligen börjar på nätet, men i slutändan handlar om att föra människor samman i en rörelse mot ett gemensamt mål. Uppropet mot dyrare kollektivtrafik i Stockholm som startades av Johannes Carlsson och sedan togs över av kampanjorganisationen Skiftet är bara ett av många exempel att ta lärdom av.

5. Runt om landet har olika yrkesgrupper – som sjuksköterskor, barnmorskor och socialsekreterare – organiserat sig runt krav på bättre arbetsförhållanden. Den här kampen bär på en enorm potential. Det ena exemplet inspirerar det andra, i synnerhet när framgångar vinns. Och intressant nog har nätbaserade forum som facebookgrupper ofta varit viktiga platser för människor att mötas och utbyta erfarenheter, vilket borde slå hål på myten att sociala medier bara är en arena för ”identitetspolitik” som inte når ut till ”vanligt folk”.

Alla dessa exempel handlar om människor som organiserat sig tillsammans och gjort erfarenheter som vi bör studera och lära oss av. Istället för att drömma om att ett svenskt Podemos ska uppstå genom att vi kopiererar de spanska aktivisternas väg till framgång under helt olikartade förhållanden måste vi börja bygga med de byggstenar vi faktiskt har.

Aktivisterna, visionerna och erfarenheterna – alla finns de där. Om vi bara är redo att börja se, lyssna, och lära av varandra.