Vi behöver positivt ledarskap i klimatfrågan | Fria.Nu
Sara Falkstad

Inledare


Inledare: Klimatpolitik

  • Inte ens med ett grönt parti i regeringsställning förmår politiker och medier lyfta klimatdebatten över krassa plånboksfrågor, skriver Sara Falkstad.
Fria Tidningen

Vi behöver positivt ledarskap i klimatfrågan

Trots att vi för första gången har ett grönt parti i regeringsställning orkar varken politiker eller media lyfta klimatdebatten över torftiga plånboksfrågor. Vi behöver ett positivt ledarskap, skriver Sara Falkstad.

I Kalifornien har man i dagarna infört de strängaste utsläppsreglerna i hela Nordamerika. Guvernör Jerry Brown vill sänka delstatens koldioxidutsläpp med 40 procent jämfört med 1990 års utsläpp, långt utöver de mål som USA har satt på nationell nivå. Åtgärden har fått många att höja på ögonbrynen, men i ljuset av den värsta torkan på flera århundraden framstår en modig klimatpolitik som en nödvändighet. Vattenbristen har drabbat inte minst det kaliforniska jordbruket hårt, med miljardförluster och massarbetslöshet som resultat.

I den svenska debatten är det sällan landsbygdens villkor läggs fram som ett argument för en tuffare klimatpolitik. Vi kan lyfta fram andra länders framsteg som både nödvändiga och positiva, medan vår egen regerings myrsteg mot ett minskat beroende av fossila bränslen framställs som ett slag mot de som inte bor i storstaden. Vilket är underligt, med tanke på att jordbruket är och kommer att vara bland de första områden som drabbas av klimatförändringarna.

Denna brist på vilja att lyfta fram positiva exempel på hemmaplan märks också i rapporteringen kring den globala rörelse som kräver divestering från fossilindustrin. Svenska medier rapporterade senast om att Church of England, en av världens rikaste religiösa institutioner, nu ska sälja av sina investeringar i kol och tjärsand. På så sätt följer de flera storföretags exempel. Säkert är de påverkade av den kampanj som bedrivs av organisationer, mediaaktörer och engagerade medborgare världen över, och oroade över sin image. Men i själva verket släpper de naturligtvis sina investeringar i fossila bränslen av rena vinstskäl – det krävs inte en särskilt skarp analys för att inse att den bransch som är ohållbar för klimatet även kommer att en förlegad bransch rent ekonomiskt, i takt med att alternativen utvecklas. Officiellt hänvisar kyrkan till sitt moraliska ansvar för miljöhänsyn och fattigdomsbekämpning. Inte helt ärligt, men helt i sin ordning i en värld som törstar efter positivt ledarskap i klimatfrågan.

Church of England är inte ensamma. Inför klimattoppmötet i New York förra året hölls ett möte där religiösa ledare från hela världen åtog sig att verka för en total utfasning av fossila bränslen till 2050. Även Svenska kyrkan, som redan 2009 sålde alla sina aktier i olje- och kolbolag, deltog. Att Svenska kyrkan på nationell nivå numer är helt fossilfri i sina investeringar, och de svenska kyrkornas lansering av kampanjen ”Act now for climate justice” uppmärksammas emellertid föga i debatten. Varför? Kanske är bristen på intresse ett tydligt exempel på att religiösa institutioner inte har samma makt över agendan i Sverige som i större delen av övriga världen.

Så vem ska ta på sig ledartröjan i vårt lands omställning? När vi för första gången har ett grönt parti i regeringsställning orkar ändå varken politiker eller media lyfta debatten till en nivå ovan torftiga plånboksfrågor. Zlatan gör reklam för bilar. Media sneglar ibland fascinerat på den globala utvecklingen, men berättar helst hur just du blir drabbad av bensinskatten. Ingen med status i vårt samhälle verkar ha modet att uttala att omställningen till förnybar energi inte bara bjuder på en rad positiva möjligheter utan även är oundviklig, inte bara för mänsklighetens långsiktiga överlevnad, utan faktiskt även för försörjningen på relativt kort sikt.

I Sverige gillar vi att lyssna på auktoriteter och att tycka ”rätt”. Vi har oftast inte så svårt för ett visst förmyndarskap. Detta har nackdelar men är också ett förtjänat förtroende som inte bör slarvas bort. Jag vill verkligen inte förringa den kamp som gräsrotsrörelserna för, men vore det inte fint om dagstidningar, politiker och andra med ett fast grepp om medborgarnas uppmärksamhet ville utnyttja detta till att prata allvar? Att vänta på att en naturkatastrof ska drabba även den svenska livsmedelsproduktionen innan en progressiv klimatpolitik får äntra scenen, vore oerhört ledsamt.

Annons

© 2020 Fria.Nu