Det är inte ofta man inspekterar papperskorgen hemma hos folk, men det är ett måste när jag hälsar på hemma hos ”Avfallsfria Ada”, eller, som hon egentligen heter, Ulrika Naezer. Vid vårt möte har det gått en vecka sedan hon började leva utan avfall, ett projekt hon genomför inom ramen för sitt jobb på förvaltningen för kretslopp och vatten i Göteborg och som man kan följa på instagram.

– Många har frågat om jag ska leva utan restavfall genom att källsortera, men det skulle inte vara någon grej. Jag ville gå bortom det självklara, säger Ulrika Naezer, som därför har satt upp reglerna för sig själv att hon under fyra veckor endast får slänga matavfall, som exempelvis bananskal, däremot inte matrester.

Att källsortera är givetvis bra, men det ensamt löser inte världens resursproblem, menar hon. Återvinningen är energikrävande och material förloras på vägen eftersom en sak inte blir en ny sak.

– Det är inget cirkulärt system. Till exempel krävs det 26 kilo material för att göra en mobiltelefon.

Men hur går livet utan sopor till i ett samhälle där det mesta vi köper ligger i olika typer av förpackningar?

– Kläder hade jag redan, så det behöver jag inte köpa in, men det jag oroade mig för var maten – hur skulle jag få hem den? Till exempel olivolja, hur ska det gå att köpa utan förpackning? Men det har gått över förväntan.

Via instagram fick hon tips om att det går att köpa olivolja i lösvikt i Haga, där man kan ta med egna behållare och få påfyllda. Även kryddor i lösvikt fanns i en annan specialaffär i samma område, medan bröd och frukt gick bra att hitta i den vanliga mataffären vid hennes jobb i Hjällbo. Hon har också fått tips om hur man gör egen tandkräm, men vissa saker som exempelvis läkemedel är nästan omöjligt att hitta utan förpackning.

– Häromdagen blev jag sugen på att köpa halstabletter, men det kan jag ju inte göra.

Kan verkligen alla leva så här? Krävs inte både tid och pengar för att resa runt till specialaffärer?

Ekonomiskt har det gått jämnt ut, enligt Ulrika Naezer, men tid – det tar det, konstaterar hon.

– Syftet är inte heller att alla ska göra så här, utan att få folk att tänka efter.

”Avfallsfria Ada” vill också väcka en tanke hos företagen.

– Mellan år 1994-2005 ökade förpackningarna i livsmedelsbutiker med 75 procent. Genom projektet vill vi ställa frågor om det, till exempel varför gurkorna är plastinpackade, det var de inte för tio år sedan? Vi bär hem väldigt mycket överförpackade varor. Det behövs verkligen en debatt om varför det har ökat så mycket.

Undrar du vad som låg i papperskorgen som jag kikade i – vad inte ens ”Avfallsfria Ada” kunde klara sig utan att slänga? Svaret är: ett kvitto, en behållare för kontaktlinser, en fruktetikett och ett buljongomslag.