Terrordåden i Frankrike och Danmark har aktualiserat frågan hur terrorhotet kan bemötas, liksom frågan om hur europeiska medborgare kan förhindras att ansluta sig till militanta jihadistgrupper som Islamiska staten. Det är viktiga frågor. Men lika viktigt är att inte låta rädslan övertrumfa all hänsyn till integritet och rättssäkerhet.

Ett av de förslag som EU-kommissionen nu vill förverkliga är det omstridda flygregistret, ett så kallat Passenger Name Record (PNR) för hela EU. Där ska uppgifter lagras om alla passagerare på flyg ut och in ur EU, och i förlängningen kanske också flyg inom EU.

Lagring av passageraruppgifter är inte så oskyldigt som det låter. Registrets syfte är inte i första hand att upptäcka och stoppa kända brottslingar ­– det kan redan göras idag. Istället är ett av huvudsyftena med att registret att hitta misstänkta brottslingar i en massa av oskyldiga, till exempel genom att systematiskt analysera resemönster. Ett passagerarregister innehåller inte heller enbart uppgifter om namn och adress, utan kan även innehålla sådant som epost, kreditkortsnummer, den IP-adress som bokningen av biljetten gjorts från, kontaktuppgifter till nära anhöriga, med mera.

Bakom de tråkiga byråkrattermerna gömmer sig alltså ett omfattande ingrepp i miljontals passagerares integritet, med oanad potential för misstag eller medvetet missbruk. Besöker du släkten i Turkiet för ofta? Då kanske du identifieras som potentiell terrorist.

Flygregistret har kritiserats hårt av europeiska dataskyddsmyndigheter, som menar att det är ett oproportionellt ingrepp i integriteten, att syftet och användningsområdet är vagt definierade, och att befintliga system inte utnyttjas och inte har utvärderats.

Tidigare har förslaget stoppats av Europaparlamentet. Men i februari signalerade de stora partigrupperna – konservativa, liberaler och socialdemokrater – att de kan ändra sig i frågan. Det vore ett stort svek mot medborgarnas integritet, och ytterligare ett steg in i övervakningssamhället.