Gränslös solidaritet med syriernas kamp | Fria.Nu
Arash Hakimnia

Inledare


Arash Hakimnia
  • Syriska aktivister demonstrerade i Berlin, augusti 2012. På söndag har fyra år gått sedan upproret mot Assadregimen inleddes.
Fria Tidningen

Gränslös solidaritet med syriernas kamp

Solidariteten med kurderna måste utsträckas till alla Syriens folk, skriver Arash Hakimnia inför det syriska upprorets årsdag.

På söndag går det syriska upproret in på sitt femte år. Nära fyra miljoner människor har tvingats i landsflykt, de allra flesta i närområdet. I januari hade mer än 220 000 människor dött som resultat av konflikten enligt FN. Tusentals människor har gripits, torterats och försvunnit. Tusentals kvinnor har utsatts för sexuellt våld. Barn har drabbats särskilt hårt av inte bara det dödliga våldet utan även hungern, undernäringen och den extrema nöden. Det skildras med jämna mellanrum i nyheterna, kanske för sällan skulle en del säga. Det berättas dock mycket mindre om de extraordinära händelser som lett fram till dagens situation och med vilken kraft syriernas frihetssträvanden lyser genom inbördeskrigets mörker.

Tyvärr har solidariska människor och rörelser i Sverige med alldeles för få undantag enbart kunnat se syrierna som ett utsatt folk på flykt och inte även som ett modigt kämpande folk. Revolutionen började ju med massiva demonstrationer som krävde bröd, frihet och social rättvisa. De sociala orsakerna bakom upproret 2011 var de samma som i resten av arabvärlden.

DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs skrev nyligen (8/3) om en studie i amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift PNAS som kopplade samman klimatförändringar med upprorets utbrott. En särskilt svår torrperiod vintern 2006/2007 tvingade landsbygdsbefolkningen till städernas utkanter där de levde i arbetslöshet och fattigdom. De sociala klyftorna var sedan tidigare stegrande på grund av regimens allt mer neo-liberala politik av åtstramningar och privatiseringar.

2011 kokade missnöjet över i gatuprotester inspirerade av revolutionen i Egypten och Tunisien. Regimens militära svar på de obeväpnade demonstranterna ledde till en militarisering av konflikten och ett halvår in i upproret till bildandet av väpnade enheter av avhoppade soldater, civila och oppositionella under samlingsnamnet Fria syriska armén. Även islamister började flytta fram positionerna med regimens och omvärldens goda minne.

Militariseringen och införandet av den religiösa och etniska dimensionen gynnade regimen som ville flytta konflikten från den civila revolutionen till den militära spelplanen där regimen har ett övertag. Det kan vara svårt att greppa men regimen har i konflikten agerat på ett sätt som indirekt gynnat de extrema islamisterna. Saudiarabien, Qatar och Turkiet har bidragit på sitt sätt för att ge islamister övertag över de civila krafterna. Varken Ryssland eller väst med USA i spetsen vill se den syriska revolutionen segra och inspirera andra folk i regionen.

Men den civila revolutionen har kryssat mellan både regimens bombflyg och de extrema islamisternas granater och är fortfarande livaktig. I många av Syriens befriade områden har revolutionärer satt upp lokala råd byggda på demokratiska och sociala ideal. Några av dem bygger vidare på arvet från den syriske anarkisten Omar Aziz som dog i regimens fängelsehålor i februari 2013. Många har velat reducera konflikten till en mellan en blodbesudlad regim och bestialiska IS-terrorister. Dessa har misslyckats med att stödja den tredje kraften som slåss både mot regimen och islamisterna för ett fritt och demokratiskt Syrien byggt på rättvisa.

Kanske är den största tragedin inte att syrierna förråtts av världssamfundets stater, utan att de även svikits av solidaritetsrörelser underifrån i väst och arabvärlden. Det är hursomhelst mer oväntat. Kanske är det för svårt i nuvarande hopplösa situation. Men jag hoppas ändå att vi under det här året kan lyssna till syriernas egna berättelser om kampen för frihet och föra vidare de berättelserna. Jag hoppas att solidariteten med Syriens kurder kan utsträckas till Syriens alla folk: araber, assyrier och andra. Jag hoppas att insamlingarna och demonstrationerna till stöd för kurdiska PYD kan följas upp av insamlingar och demonstrationer till stöd för Lokala samordningskommittéerna LCC och andra progressiva krafter i Syrien. Jag hoppas på gränslös solidaritet.

Annons

© 2020 Fria.Nu