Filmklippet där en väktare sitter på en 9-årig pojke och dunkar hans huvud mot golvet på tågstationen i Malmö spreds som en löpeld på sociala medier och väckte starka känslor på måndagskvällen - med rätta. Det är mycket svårt att föreställa sig någon situation som rättfärdigar ett sådant brutalt ingripande mot ett barn.

Nästan lika beklämmande som själva våldet är dock omständigheterna omkring det. Hur poliserna som kom till platsen för att omhärderta de två pojkarna ­­– som rymt från ett HVB-hem ­ ­– uppges ha viftat undan vittnen som ville berätta om vakternas agerande. Hur polisutredningen mot väktarna först lades ner, för att återupptas först när filmklippet från händelsen publicerats av Sydsvenskan. Hur representanter från vaktbolaget Svensk Bevakningstjänst och Jernhusen som anlitar dem i medierna spekulerar om att filmklippet manipulerats, eller att våldet var nödvändigt eftersom pojken var "en fara för sig själv".

Mönstret känns tyvärr bekant. En försvinnande liten andel av alla anmälningar om övervåld mot ordningsvakter eller poliser leder till någon åtgärd. Förundersökningar läggs ner på löpande band, för att återupptas endast om bildbevis läggs fram och trycket från opinion och medier blir för starkt.

I en intervju med Sveriges Radio förra året konstaterade Conny Jörneklint, lagman vid Kalmar tingsrätt, att anmälningar mot ordningsvakter sällan leder till åtal och att de som gör det nästan aldrig leder till fällande dom. För den som utsätts för ett ingripande är det väldigt lätt att passera gränsen till våldsamt motstånd. "Det är nästan så att man gör det bara genom att finnas till", konstaterade Jörneklint.

Att polisen, som både utbildar och anställer ordningsvakter, själva har rätt att utreda sådana anmälningar utan att ens behöva blanda in åklagare gör inte saken lättare. Och det är just här skon klämmer. I åratal har rättsexperter och aktivister krävt att en oberoende instans ska utreda anmälningar mot såväl poliser som ordningsvakter, något som dock avfärdats från politiskt håll. Efter Malmöpolisens insats i samband med en nazistdemonstration i Malmö i somras när motdemonstranter reds över avfärdade den förre statsministern Fredrik Reinfeldt kraven på obereonde utredare med motiveringen att vi inte vill ha "privatspanare som gör det här."

Det ironiska är att det är just det som blir konsekvensen när staten inte tar sitt ansvar. Då blir det upp till enskilda medborgare utrustade med mobilkameror att dokumentera och bevisa våldsmonopolets övergrepp. Det som inte går att se på Youtube har aldrig inträffat, tycks vara rättsstatens nya maxim.

Så länge det är statens inställning så bör det brutala ingripandet mot 9-åringen i Malmö inte avfärdas som ett enstaka övertramp, utan ses som ett led i ett institutionaliserat övervåld.