Lagen som förbjuder spridningen av propaganda ”riktad mot att forma positiva attityder gentemot icke-traditionella sexuella relationer”, gick tidigare i oktober igenom en första röstning i parlamentet med 79 röster för och 9 mot. Allt tyder på att president Almazbek Atambayev, kommer att klubba igenom det omstridda lagförslaget den 15 januari.

– Effekten av den här lagen är att det inte längre kommer kunna gå att kalla sig homosexuell, bisexuell, transsexuell och så vidare i det offentliga rummet. Alla skulle bli tvungna att dölja en icke-heteronormativ livsstil, säger Gustaf Sörnmo, ordförande Centralasiengrupperna.

På kontoret till Centralasiengrupperna, en organisation som arbetar med sociala frågor och utvecklingssamarbete i Kirgizistan, sitter Bermet Zhumakadyr Kyzy, en ung volontärarbetare från Bishkek, och ordföranden Gustaf Sörnmo.

– Det har funnits liknande strömningar i det kirgiziska parlamentet förr, men det är först i år som det egentligen blivit någon uppslutning kring den här frågan och nu är den i mångt och mycket en kopia av den ryska lagen, berättar Gustaf Sörnmo, som under flera år bott i och arbetat med landets hbtq-organisationer.

Men skillnaderna finns där: straffsatsen är högre, organisationsförbudet hårdare och varningarna mot journalister som skulle tänka sig att rapportera om hbtq-frågor strängare.

– Idag ser vi en stigmatisering av de här människorna, när lagen träder i kraft kan det komma att få ytterligare förödande konsekvenser för både hbtq-rörelsen och för demokratiprocessen i stort, fortsätter han.

FN:s kommission för mänskliga rättigheter har vädjat till Kirgizistan att ”avstå från att fullfölja lagförslaget” eftersom de menar att lagförslaget skulle ”kränka fundamentala mänskliga rättigheter som; rätten till frihet, säkerhet och personlig integritet; och rätten till yttrandefrihet, fredliga möten och sammanslutningar”. I en detaljerad rapport från Human Rights Watch tidigare i år gick det att läsa hur kirgizisk polis redan bedriver systematiskt våld mot homo- och bisexuella män, att det redan förekommer ”fysiskt, sexuellt, och psykologiskt våld; godtyckliga arresteringar; och utpressning under hot av våld”. Men istället för att se närmare på kritiken och undersöka problemen svarade det kirgiziska inrikesdepartementet med att dementera att det finns en hotbild mot hbtq-personer i landet.

– I den politiska sfären finns det ytterst få som är angelägna om att värna rättigheterna för hbtq-personer, förklarar Gustaf Sörnmo.

– Lagstiftarna menar att lagen är förankrad i traditionell kirgizisk kultur och familjevärderingar men jag tror också att det här är ett steg i att försök att politiskt närma sig Ryssland.

Dastan Kasmamytov, hbtq-aktivist, bloggare och föreläsare, var med och presenterade rapporten från Human Rights Watch i Kirgizistan, till följd av det mottog han flera dödshot. Han är en av få män som i Kirgizistan offentligt kommit ut med att vara homosexuell.

– I sex månader försökte mina föräldrar behandla mig. Min mamma tog mig till en psykolog, bokade möten med psykiatriker och lät till och med en shaman komma och se på mig.

Trots behandlingen skuldbelägger Dastan Kasmamytov inte sina föräldrar.

– Jag tycker synd om dem för det offentliga hån de måste utstå, säger han.

Gustaf Sörnmo ser mörkt på Kirgizistans framtid – lagen mot hbtq-personer kommer att passera, tror han.

– Den kirgiziska politiken är idag väldigt konservativ, och det finns en opinion mot hbtq-personer hos folket. Tyvärr har det också varit slött gensvar från det internationella samfundet, vars påtryckningar jag tror är det enda som skulle kunna påverka den här lagen.