Drygt 25 kilometer sydost om Bollnäs ligger det lilla samhället Mobodarne. Sedan 30 år bor Ralf Palmpers där tillsammans med sin hustru Sonja. Tillsammans har de brutit med det Ralf kallar konsumtionssamhället.

– När jag kollar på världen i dag känner jag en viss oro. Så som vi håller på kommer leda till att jorden kollapsar, säger Ralf Palmpers.

Istället har de skapat sig en egen tillvaro i form av hållbar bosättning. Genom en egen bostad, ett vandrarhem och en kursgård med kafé, har de påbörjat ett arbete vars mål är att bli en ekoby. Målet är att så många bofasta människor ska kunna leva där som möjligt med ett minimum av resurser utifrån.

Byggnaderna i ekobyn, som heter Växhuset, är byggda för att förbruka så lite energi som möjligt. Värmen håller de genom egenproducerad solenergi och vedeldning. Som isolering är byggnaderna utrustade med returpapper och vinyl. På dagen fungerar de strategiskt placerade fönsterrutorna som ljuskällor.

– Alla våra byggnader är utformade på speciella sätt. Vandrarhemmet har tolv kanter eftersom det ger energimässiga fördelar, förklarar Ralf Palmpers.

Just vandrarhemmet, som har drygt 600 gäster per år, vann priset Årets miljövandrarhem 2010. En utmärkelse de fick av Svenska turistföreningen. Anledningen till att byggnaden har tolv kanter är för att den ska vara så rund som möjligt, men då det är svårt att bygga ett hus som är helt runt så gjorde de en alternativ lösning. Med en värmekälla i form av en eldstad placerad i mitten värmer man enkelt upp alla rum och kanter.

Resan mot att börja leva mer hållbart startade i slutet på 1980-talet. Då gick Ralf en kurs med fokus på permakultur. Med sin nya kunskap omvandlade Ralf och Sonja sitt utehus till en kursgård. Men samtidigt som kommunen lät dem förvärva mer mark utökades även planerna. Istället för 5 000 kvadratmeter hade de nu tio hektar mark. Vilket var en förutsättning för att bygga upp Växhuset från grunden. I dag finns det förutom de redan nämnda byggnaderna även en verkstad och förrådsbyggnad.

Men stoltast är Ralf när han berättar om Solskeppet som är under uppbyggnad.

– Vi bygger huset av begagnade bildäck. Det är ett passivt solhus som är självförsörjande. Där inne är det tänkt att bland annat ha en lokal för utställningar och möjligtvis ett växthus, säger han.

Det har tagit tid att färdigställa solskeppet och arbetet har gjorts av volontärer från Sverige och andra europeiska länder. Inspirationen kommer från USA och husets riktiga namn är jordskepp. Namnändringen beror på justeringar som varit avgörande då klimatet är annorlunda i Sverige. När solskeppet står färdigt är det världens nordligaste.

För att finansiera bygget av byn driver Ralf och Sonja förutom vandrarhemmet och kaféet även kurser i permakultur.

– Det är väldigt mycket jobb för mig och min hustru, säger Ralf Palmpers.

Målet är att hela gården en dag ska vara självförsörjande. I dag odlar de potatis, rotsaker och grönsaker. För tillfället är de enda djuren i Växhuset höns. Därför behöver de köpa in sitt kött från lokala handlare.

– Vi vill köpa in några grisar, de är bra eftersom de både ger kött och förbereder jorden, förklarar Ralf Palmpers.

Men först vill de ha fler invånare i byn. I dagsläget är det endast Ralf och Sonja som är bosatta i Växhuset. Men ett hus till håller på att byggas. Så fort det står färdigt kommer en småbarnsfamilj att flytta in.

– De håller dagligen på att bygga upp sitt hus, säger Ralf Palmpers.

Småbarnsfamiljen har ambitioner att börja med biodling vilket skulle innebära att Växhuset även skulle ha honung till försäljning.

Dock har Ralf förståelse för att det är en stor omställning att byta livsstil och bryta med normer. Därför räknar han med att det kommer ta några år innan fler familjer flyttar in. Men han hoppas att drygt fem familjer flyttar in på sikt. Det är en maxgräns han har för tillfället då de lever på begränsad åkermark och skog.

– Vi har haft kontakt med flera och en del familjer har varit här och kollat. Men vi försöker inte skynda på någon, viktigast är att de intresserade vet att vi finns.

Även om det mesta i ekobyn är gemensamt som skogen och odlingsmarken, så köper man sin egen tomt om man vill bygga upp ett hus. Det är något Ralf har funderat på och slutsatsen blev att en blandning mellan gemenskap och privat är det bästa.

– Det finns både praktiska och känslomässiga anledningar att ha det så. Dessutom kan man vid en gemenskap behöva sin privata sfär.

Enligt Ralf är det viktigt att landsbygden befolkas. Han är oroad av urbaniseringen och att allt mer är koncentrerat i storstäderna.

– Det är enkelt att tappa kontakten med levnadsbasen om man inte ser var produkterna kommer ifrån.