Flera ansvariga poliser visste om att Kärrtorpmanifestationen mot rasism skulle ställas inför beväpnade nazister från Svenska motståndsrörelsen. Det framkommer i internutredningen efter haveriet i Kärrtorp. Underrättelseinformation om att ett 30-tal nazister beväpnade med ”gatustridsvapen” skulle konfrontera den fredliga antirasistiska samlingen på söndagen den 15 december ska ha nått vakthavande befäl redan på fredagskvällen och vidarebefordrats på lördagsmorgonen till ansvarig med befogenhet att utöka insatsen. Ändå skickades bara enstaka poliser att bevaka protesten.

Läsningen visar ett haveri där ett stort antal personer inom myndigheten känt till hotbilden och ändå låtit bli att agera. Resultatet blev skador och trauman för de vuxna och barn som blev angripna, ett förlorat förtroende för polisen och ett sex och ett halvårigt fängelsestraff för dråpförsök för antifascisten Joel som gick till motattack mot de beväpnade nazisterna. Tre av de angripande nazisterna har fått mellan sex och åtta månaders fängelse, fyra har dömts till ungdomstjänst eller ungdomsvård på grund av deras ringa ålder. Men det stora flertalet av de 26 nazister som greps på plats går alltså helt fria.

Efterspelet till nazistattacken i Malmö där sex deltagare i en 8 mars-manifestation fördes till sjukhus, däribland Showan Shattak med livshotande skador, är ett annat haveri från rättsväsendets sida. En av den angripande nazisterna släpptes på plats och befinner sig nu i Ukraina. Tre andra personer som greps på plats men har nu släppts. Till Sydsvenskan säger polisen att utredningen knappast kan leda till åtal förrän 30-åringen i Ukraina har hörts. Två månader efter den fruktansvärda attacken är utredningen alltså inte ens nära ett åtal.

I Jönköping på 1 maj ansträngde sig polisen till bristningsgränsen för att säkerställa att Svenskarnas parti för andra året i rad kunde genomföra sin marsch på arbetarrörelsens högtidsdag. Jönköpings kommun överklagade tillståndet till förvaltningsrätten och flera privatpersoner JO-anmälde polisen. Men förgäves. En stor insats med 450 poliser skyddade nazisternas marsch, motade bort protesterande allmänhet och bar bort sittstrejkande aktivister. Nazisterna gick upprepade gånger till angrepp på motdemonstranter utan att polisen avbröt deras marsch.

Fram träder bilden av ett rättsväsende som inte tar nazistiska hot på allvar och som underlåter att utreda, åtala och på allvar döma rasistiskt motiverade brott. Samma rättsväsende som är noga med att utreda och döma militanta antifascister hårt. Man behöver inte försvara Joels agerande för att skillnaden i straff mellan honom och de angripande nazister som bara fick några månaders fängelse eller slapp undan helt ska sticka i ögonen.

När nazister behandlas med silkeshandskar medan antifascister döms hårt så skadar det förtroendet för rättssamhället hos medborgare med ett antirasistiskt engagemang, invandrade och hbtq-personer. Rättsväsendet förmår inte skydda dem mot nazistiska angrepp och de som väljer att försvara sig som i Kärrtorp riskerar att dömas hårt. Vad gör samhället för att utkräva ansvar från rättsväsendets sida?

Det står redan klart att utredningen om tjänstefel i Kärrtorp inte kommer att leda till till ett ansvarsutkrävande. Haveriet i Malmö, i Jönköping och på andra håll bekräftar antifascismens beprövade tes att det nuvarande systemet aldrig kan lösa problemet med nazism och fascism. Nazisterna söker bevara och förstärka de förhållanden i dagens ekonomiska och sociala system som hotas av människor i rörelse, oavsett om det är arbetarrörelse, feminism eller antirasism.

Dessa kamper betraktar nazisterna som ett hot mot nationens enighet. Deras agerande mot de som istället förespråkar vår enighet över nationsgränser innebär ett försvar av grundläggande maktförhållanden i samhället. Därför är det så lätt för de som innehar makten i samhället att se mellan fingrarna på nazistiska angrepp och rasistisk retorik från Sverigedemokraternas sida. Ett splittrat folk är lättare att styra över och hålla i socialt utanförskap.

Därför kan vi inte räkna med att staten ska agera hårt mot nazismen och att politiker själva på allvar ska göra upp med roten till problemet - rasism och ökande sociala orättvisor. Det är ingen slump att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen och att Sverige upplever den starkaste nazistiska rörelsen på länge efter åtta år av en politik som gjort Sverige till ett av länderna med snabbast växande klyftor i västvärlden.

Lyckligtvis upplever vi också en starkare antirasistisk rörelse än på länge och ett sug bland breda folklager efter ett mer rättvist samhälle. Sverige är i rörelse och det är den rörelsen som kan mota tillbaka nazisterna och driva på för ett socialt rättvist samhälle utan rasism.