Tidskriften 10TAL har bedrivit skrivarverkstad för unga sedan 90-talet, men själva namnet Poesifabriken kom till för ungefär 8 år sedan. Den riktar sig mot barn och ungdomar mellan 7–18 år, som får prova på att skriva egna dikter. Till sin hjälp har de pedagoger och poeter. Det viktigaste är att skapa en tillåtande atmosfär och slå hål på fördomar om att poesi är något svårtillgängligt, menar Ylva Gripfelt, projektledare.

– Det grundläggande i våra workshops är att öppna upp frågan om poesi, för det handlar om att sätta igång barn och ungdomar och få dem att skriva. Där kan man ha lite olika metoder beroende på deltagarnas ålder och förkunskaper. Oftast har vi ingen aning om vilka barn som kommer, då får man vara lyhörd för vilken nivå de är på.

Ylva Gripfelt menar att prosa egentligen är snävare än poesi.

– Det finns inga gränser för poesin, poesi kan vara så himla mycket. Man kan ta exempel från hiphop-kulturen för att beskriva vad poesi är, men alla låttexter är ju i någon mening poesi. Det finns också en lång tradition av collageteknik, där man använder sig av redan skrivna texter eller blandar bild och text med varandra. Man kan till exempel använda reklamslogans i sin poesi, när de hamnar i ett nytt sammanhang för de en ny mening. På senare år har också social media inspirerat många poeter, en tweet kan vara poesi, eller en statusuppdatering på Facebook. Vi är omgivna av språk i olika former.

Under lyrikveckan på Enbacksskolan kommer engelska- och svenskalärarna att visa eleverna hur man skriver haikudikter och uppmuntra dem att bland annat skriva med bilder eller en bokstav som utgångspunkt. Poesifabriken deltar under två dagar. Temat för deras workshops är att eleverna ska lyfta fram vad som är viktigt för dem.

– Vi berättar om olika metoder man kan använda för att komma igång och läser dikter. Men fokus ligger på att de ska skriva själva. Det viktigaste i början är att känna att man har en plats i poesin. Vi brukar inleda med att ställa frågan om vem som är poet, som ett sätt att öppna upp begreppet. Poet är ju varje person som skriver poesi. I den stund som de själva börjar sätta ord på sina tankar och känslor är de poeter.

Deltagarna uppmuntras också att läsa högt.

– Under vår senaste worskhop i Kista ville ingen läsa högt till en början, men i slutet läste faktiskt alla högt. Det tror jag är viktigt, att våga läsa och dela med sig av sin egen text.

Vid Poesifabrikens workshops brukar ledarna undvika att kritisera texter, värdera vad som är bra och dåligt. Prestationskrav har de unga nog av från skolan, menar Ylva Gripfelt.

– En del är väldigt vana vid att få kritik och trötta på det. Ibland kan jag känna att de är lite skadade av undervisningen i skolan som handlar om att prestera, att komma upp till en nivå som någon annan bestämt. Därför gäller det att se till vad som är viktigt för dem. Det blir inte “dåligt" när de berättar om sånt som de tycker är viktigt.

Vad får deltagarna med sig från Poesifabrikens workshops?

– Jag tror att det är individuellt. Vissa barn har otroliga förkunskaper, jag kan gissa att de har intellektuella föräldrar, och de kanske behöver lära sig att släppa loss lite och känna efter själva. Sedan kan det vara någon som känner mycket och tycker om att ta plats som kan få med sig ett verktyg att fånga in de här känslorna. En del behöver mer ordning och en del behöver släppa loss. Men framför allt tänker jag att det kan vara härligt att upptäcka poesin.