USA:s massövervakning av internet, sommarens protester mot gruvbrytning i Jokkmokk, Hijabuppropet och mordet på den grekiska rapparen Pavlos Fyssas. Fria Tidningen tittar tillbaka på några av årets nyhetshändelser och tar reda på vad som har hänt sedan dess.

1. Kallak

Kallak-protesterna startade den 1 juli när fyra aktivister försökte stoppa det brittiska gruvbolaget Beowulf Minings svenska dotterbolag Jokkmokk Iron Mines från att provbryta efter järnmalm i Kallak, cirka tre mil väster om Jokkmokk. Planerna på en framtida gruva hotar både rennäring, natur och miljö menar kritikerna. Under sommaren växte protesterna och det upprättades ett tältläger och en blockad, som flera gånger revs av polis för att på nytt byggas upp. Hundratals människor, främst samer och aktiva inom miljörörelsen, har engagerat sig mot gruvplanerna. Mose är en av aktivisterna som deltog i protesterna.

Vad har hänt med Kallak-protesterna sedan i somras?

– Efter att polisen och Beowulf mining hjälpts åt att stjäla järnmalmen från Gállok (Kallak) fanns det inte så stor mening med att fortsätta bemanna blockaden. Vi rev då ner lägret och återvann det för att fortsätta kampen på andra arenor. Vi som var i lägret har vilat upp oss, gått på demonstrationer med tusen andra från hela världen, gjort solidaritetsdemonstrationer för andra som kämpar mot kolonialism och visat vår film The Gállok rebellion om sommarens slag.

Har du fortsatt att engagera dig sedan ni lämnade lägret?

– Absolut. Det här är vad jag brinner för och jobbar med så gott som heltid ideellt. Jag är med och driver www.kolonierna.se som har funkat som en egen mediekanal för oss som har deltagit i lägret och blockaden i somras.

Upplever du att ni har gjort någon skillnad?

– Vi har satt igång ett stort engagemang hos människor som förut oftast kände sig uppgivna. Sametinget enades i ett starkt uttalande mot nya exploateringar av Sápmi. Det händer stora saker i bakgrunden, saker som kanske inte märks direkt, till exempel gör en sådan här aktion att myndigheter får mer press på sig att hålla koll på bolagens arbete mer noggrant. Det är så klart en lång väg tills vi lever fria från giftiga gruvor och dess långvariga konsekvenser men vi tar genom våra handlingar små steg bort ifrån att det ”neutrala” är att det ska bli en till gruva.

Vad tror du händer med gruvplanerna i Kallak i framtiden?

– Mer seriösa bolag satsar inte sina pengar på riskprojekt som Kallak så jag tror det enda som skulle driva igenom gruvplanen där är dum envishet från stat och bolag plus kanske att sådana fall blir symboliska för hela statsmakten. Altakonflikten i Norge om ett dammbygge kan ses som en förlust för samer och miljörörelse eftersom dammen till slut byggdes men konflikten ledde till att inga fler dammar byggdes i Norge efter och det är en stor vinst det med. Även om en gruva i Gállok godkänns visar motståndet mot planen att de i så fall behöver en konstant polisinsats för att arbetet ska kunna genomföras, så det blir svårt för dem.

Hur fortsätter ditt engagemang nu, nästa år och i framtiden?

– Jag fortsätter jobba med film, informationsspridning och jag håller koll på vad som händer i världen. Kanske blir nästa kamp en för att skydda skog, kanske för att stoppa den galna gruvan som planeras vid Vättern utanför Gränna. Jag vet inte var nästa stora kamp utspelar sig men jag kommer vara där, kanske starta den!

2. Kuppen i Egypten

Mohammed Morsi från Muslimska Brödraskapet valdes till Egyptens president med knappast möjliga marginal i juni 2012. Den 3 juli i år avsattes han i en militärkupp efter omfattande folkliga protester. Tamer Wageeh är en socialistisk journalist och författare bosatt i Kairo.

Vad har hänt i Egypten sedan militärkuppen mot Mohammed Morsi den 3 juli?

– Militären utnyttjade den folkliga vreden mot Morsi och Muslimska brödraskapet för att ta total kontroll över staten. Sedan dess har de utplånat Brödraskapet från den politiska sfären med hjälp av brutal och blodig repression. Men det huvudsakliga målet var att låta kontrarevolutionära krafter, inklusive militären själva, återta makten och göra sig kvitt revolutionens spöke.

Hur ser det politiska läget ut i dag?

– Den nuvarande styrande alliansen är instabil, eftersom den bygger på konkurrerande delar av statsapparaten och politiska krafter med helt olika intressen, som liberaler och salafister. De saknar en hegemonisk makt som kan ena och leda dem, och kommer att drabbas av allt svårare interna konflikter. Dessutom kvarstår de sociala problem som fick massorna att revoltera mot Morsi. Den ekonomiska situationen är katastrofal och bistånd och lån från gulfen erbjuder bara tillfällig lindring.

Vad tror du kommer att hända framöver?

– Den senaste tidens demonstrationer mot den nya anti-protestlagen och på landets universitet visar att den allians som styrt landet sedan juli inte har lyckats att kväsa allt motstånd, trots sina extrema åtgärder. Nu börjar de få röster som hela tiden varit kritiska mot både militären och Morsi få en allt större bas, och jag tror att den kommer att fortsätta växa.

3. Hijabuppropet

Hijabuppropet startade den 19 augusti som en protestaktion mot att en muslimsk kvinna några dagar tidigare blivit misshandlad av en man i Stockholmsförorten Farsta, på grund av att hon bar slöja. Initiativtagarna uppmanade kvinnor att bära slöja under dagen för att visa solidaritet. Initiativet spreds snabbt på sociala medier, även utanför Sveriges gränser, där både kvinnor och män la upp bilder på sig själva iförda slöja. Bilan Osman är antirasistisk debattör och var en av initiativtagarna till Hijabuppropet.

Vad har hänt sedan Hijabuppropet startade?

– Det som främst har hänt är att diskussionen om muslimska kvinnors utsatthet har kommit upp till ytan.

Ni kallades till ett möte med Beatrice Ask. Hur har kontakten med henne sett ut?

– Under mötet ställde vi våra krav som bland annat var att vi ville, och fortfarande vill, se regeringen tillsätta en kommission som utreder antimuslimska hatbrott. Vi gav henne även en rapport som hon sa att hon skulle läsa, och sedan återkomma till oss. Några månader senare får vi ett brev av henne som var både långt och innehållslöst, där hon i princip bara pratar om hur mycket pengar regeringen redan satsar på ”främlingsfientlighet”.

Känns det som att det här initiativet har gjort någon skillnad?

– Intiativet har fått människor att börja prata och diskutera om det hat muslimska kvinnor utsätts för dagligen. Och med tanke på att Hijabuppropet inte bara slog igenom nationellt, utan även internationellt, så har det visat oss att det är ett globalt problem. Men arbetet mot rasism är ett ständigt pågående arbete som tar tid. Det krävs mer än bara några månader för att vi ska kunna se resultat och långsiktiga lösningar.

Kommer vi få se någonting mer från Hijauppropet i framtiden?

– Ingen aning, det kan bara framtiden säga. Men eftersom vi alla brinner för antirasismen, och för ett samhälle där kvinnor kan klä sig hur de än vill, utan att behöva uppleva våld och glåpord, så är jag säker på att vi kommer att fortsätta jobba vidare med dessa frågor, oavsett om det är i grupp eller på egen hand.

4. Snowden-läckorna

Edward Snowden är en tidigare konsult åt USA:s nationella säkerhetstjänst NSA. Han flydde USA i juni efter att ha läckt hemliga dokument som visade existensen av storskaliga och topphemliga digitala övervakningsprojekt. Marcin de Kaminski är nätforskare och doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet.

Vad har Edward Snowdens läckor om USA:s hemliga övervakning betytt för debatten om övervakning vs integritet?

– Övervaknings- och integritetsdiskussionerna vi ser i dag är inte nya, men de har hittintills varit väldigt abstrakta. De läckor som kommit via Snowden har gett diskussionen ett objekt att beröra. Plötsligt finns det en faktisk övervakningsproblematik som vi kan prata om, utan att behöva gissa.

Har avslöjandena får några konsekvenser för underrättelsetjänsternas verksamhet?

– Samtidigt som avslöjandena blivit en form av framtvingad transparens kan man anta att underrättelsetjänsternas verksamhet inte avtagit. De har tvingats att börja gå i svaromål om vad man egentligen styr med, men vi bör samtidigt utgå från att man fortsatt sin aktivitet i nya former. Läckorna är därmed ett tveeggad verktyg som inte är odelat bra. Vi är troligtvis fortfarande minst lika övervakade som tidigare.

Vad krävs för att 2014 ska bli året då utvecklingen mot ett övervakningssamhället bryts?

– Det finns stora möjligheter att lansera övervakningsproblematiken som en valfråga. Målet bör, oavsett politisk färg, vara att avkräva underrättelsetjänster och lagvårdande myndigheter två helt grundläggande saker. Dels transparens, så övervaknings- och registerhetsen synliggörs. Dels ansvar, så illegitim och rättsvidrig övervakning får ett klart och tydligt slut.

5. Mordet på Pavlos Fyssas

Pavlos Fyssas var en antifascistisk rappare som knivhöggs till döds av en medlem av det grekiska nazistpartiet Gyllene gryning den 18 september i år. Sedan mordet har flera av partiets höga företrädare gripits och dess statliga partistöd stoppats av parlamentet. Antonis Vradis driver bloggen Occupied London (http://blog.occupiedlondon.org) och sajten Crisis Scape (http://map.crisis-scape.net) som kartlägger våldsamma attacker mot migranter i Aten.

Vad blev följden av mordet på Pavlos Fyssas?

– Den första reaktionen var stark, med protester i flera veckor i grekiska städer och stora delar av Aten – men inte så stark som många hade väntat sig. Det kan ses som ännu en indikation på att det grekiska samhället håller på att vänja sig vid döden.

Vad händer med mördaren och andra gripna medlemmar av Gyllene gryning?

– Mördaren är i fängelse och väntar på rättegång, liksom tre av gängets parlamentariker och en handfull andra nyckelpersoner. Men den centrala frågan är vad som inte hänt med resten.

– Den rättsliga operationen mot Gyllene gryning har lämnats hängande, ofärdig, vilket kan vara ett medvetet sätt av makten att lämna ett fönster öppet för att utöva påtryckningar i framtiden, om och när det behövs.

Hur har det påverkat Gyllene gryning?

– Omedelbart efter mordet på Fyssas gick de på defensiven, för att ta igen lite av sin förlorade mark efter att två av deras egna medlemmar mördades i början av november. Överlag verkar de förvirrade och osäkra på hur de ska agera från och med nu.

Hur tror du situationen kommer att utvecklas under 2014?

– Som alltid med det politiska manskapet är det nästan omöjligt att förutse. Men det ser ut som att den grekiska maktapparaten sakta men säkert försöker marginalisera Gyllene gryning, kanske till och med eliminera partiet i dess nuvarande form. Som det ser ut nu skulle jag bli förvånad om de ens får ställa upp i lokalvalen och valet till Europaparlamentet i maj under sitt nuvarande namn.

– Men både de grundläggande orsakerna till Gyllene grynings framgångar och deras nyckelpersoner finns kvar. Frågan är hur de och deras anhängare kommer att reagera på partiets förestående marginalisering, och vilket utrymme som då finns för den antifascistiska rörelsen att utdela ett avgörande slag – både mot totalitarismens och nedskärningspolitikens fotsoldater och de strukturer som gjort att de växt fram.

6. Klimatförhandlingarna

FN:s klimatmöte COP19 pågick den 11–22 november i Warszawa, Polen. Alva Snis Sigtryggsson är vice ordförande i Fältbiologerna och var på plats i Warszawa under klimatmötet.

Vad har hänt sedan klimatmötet i Warszawa, COP19, avslutades?

– På det globala planet tar nu förberedelserna inför COP20 och framför allt COP21 över på allvar. Den globala ungdomsrörelsen mobiliserar och FN försöker desperat att hitta vägar för att få de rika länderna att skriva upp sig på åtaganden. Exempelvis planeras ett möte med just detta syfte lett av Ban Ki Moon nästa år. Vi har mestadels ägnat oss åt att sprida kunskap och information om vad som hände i Warszawa och hur kampen går vidare. Både inom föreningen och i skolor och på arbetsplatser.

Om drygt två år ska ett nytt bindande globalt avtal vara på plats. Hur ser förutsättningarna att lyckas med det ut?

– Det har definitivt möjlighet att lyckas, men för var dag som går brinner det såklart mer och mer i knutarna. Just nu präglas förhandlingarna av en gammal mossig girighet som saktar ner processen något enormt.

Vad är ert fokus nästa år? Hur kommer ni arbeta?

– Klimatfrågan kommer att bli ett stort fokus under nästa år. I Stockholm planerar vi att kraftsamla för att lyfta frågan om Förbifart Stockholm, den ringled som planeras runt Stockholm. Det är ett vansinnesprojekt som förstör all den trovärdighet som Sverige eventuellt har kvar i klimatfrågan. Vi kommer dessutom att jobba mycket med miljömålen och vara ute i skolorna och diskutera hur Sverige på riktigt kan låta miljö och klimat styra politiken.

7. Repressionen i Ryssland

En lång rad oppositionella har fängslagts i Ryssland under året, och nya repressiva lagar har införts. Aleksej Sachnin är en av ledarna för organisationen Vänsterfronten, som har haft en drivande roll i proteströrelsen mot Putin under de senaste åren. I augusti sökte han politisk asyl i Sverige efter att 28 av hans partivänner gripits.

Hur ser du på utvecklingen i Ryssland under 2013?

– 2013 var det reaktionäras år i Ryssland. Parlamentet har antagit flera extremt reaktionära lagar som inskränker yttrandefriheten och demonstrationsrätten. Man instiftade också lagen som förbjuder ”propaganda” för icke-traditionella sexuella relationer, lagen som förbjuder ”kränkande av religiösas känslor”, lagen mot utländska adoptioner av ryska barn och lagen om att NGO och andra organisationer måste registrera sig som ”utländska agenter” ifall de tar emot ekonomiskt stöd från andra länder. Vi ser också att regimen valde att slå in på en mer nationalistisk väg och med allt mer xenofobisk retorik försöker skrämma folket att sluta upp bakom Putin.

– Det var också året då oppositionsrörelsen försvagades genom fängslandet av många av dess ledare. Året började med att vänsterledaren Sergej Udaltsov, som var en av förgrundsgestalterna i proteströrelsen mot Putin, sattes i husarrest, och året slutar med att rättegången mot Udaltsov nu ska börja. Han riskerar över tio års fängelse.

Vad betyder den omtalade amnesti som Putin nu har antagit?

– För det första betyder det att regimen förstår att det fanns ett tryck, både från västvärlden, men framför allt från vanligt folk i Ryssland till stöd för landets politiska fångar. Men det ursprungliga förslaget om amnesti var mycket bredare, och Putins slutgiltiga amnesti är en kastrerad version. I västvärlden har man egentligen bara uppmärksammat Pussy Riot, trots att Ryssland har många fler politiska fångar som sitter fängslade under ännu värre förhållanden. Det är bra att Pussy Riot blir fria, men de skulle ändå bli frisläppta inom ett par månader då deras straff är avtjänat.

Hur ser din egen situation ut som politisk flykting i Sverige i dag?

– Det är självklart mycket trevligare för mig att befinna mig i Sverige än att sitta i fängelse i Ryssland, men jag önskar att jag kunde göra mer för att hjälpa mina kamrater som inte har haft samma tur. Jag har varit här i ett halvår nu och väntar fortfarande på svar från Migrationsverket.

8. Asylstafetten

Asylstafetten var en månads lång vandring som gick mellan Malmö och Stockholm i somras med krav på en humanare flyktingpolitik. Många av deltagarna var själva asylsökande eller papperslösa och delade med sig av sina erfarenheter på de orter de stannade på under vandringens gång. Ali Ahmadi är initiativtagare till Asylstafetten. Han kommer ursprungligen från Afghanistan och har levt som asylsökande och papperslös i Sverige.

Vad har hänt sedan Asylstafetten avslutades, i somras?

– Vi har föreläst på olika platser i Sverige, exempelvis i Stockholm, Värnamo, Jönköping, Göteborg, Lund och även på många olika ställen runtom i Malmö. Några av oss har deporterats till Afghanistan, några har fått uppehållstillstånd och andra fortsätter att verka för att ändra den rådande asylpolitiken som förs i dag i Sverige i form av nya demonstrationer och aktioner.

– Vi har även utvärderat projektet Asylstafetten 2013 under två tillfällen samt anordnat en förlängning av projektet då vi cyklade under en helg till förvaret i Åstorp för att manifestera och visa vårt stöd för de som är inspärrade där.

Är ni aktiva på något sätt i dag?

– Ja, de flesta av oss är aktiva på olika sätt, genom att informera om det som hände i somras och planera inför framtida aktioner, men inte minst är vi aktiva med att lösa våra egna och vänners livssituationer i asylprocesser.

Hur har intresset och engagemanget sett ut för Asylstafetten sedan den avslutades?

– Jag tycker att intresset har ökat ännu mer nu i efterhand. Jag har märkt att de som var med under stafetten och inte var aktiva i asylfrågor innan i många fall har dragit igång mycket själva nu i efterhand och visat stort engagemang.

Tror du att Asylstafetten har gjort någon skillnad?

– Jag tror att Asylstafetten har visat att det är viktigt att asylsökande och papperslösa tar plats i debatten om asylpolitiken, att det inte handlar om siffror och pengar, utan om riktiga människor med historier. Det var också unikt att det var just asylsökande som ledde vandringen och som tog plats i de intervjuer som gjordes och de tal som hölls längs vägen.

När vi intervjuade dig sist så var du själv asylsökande sedan tre månader tillbaka. Vad har hänt med din asylansökan?

– Så länge det finns människor i världen som är illegala, ska jag också leva som illegal.

Hur ser du på framtiden?

– Jag vill fortsätta att jobba med asylfrågor och jag ska försöka hjälpa papperslösa, för det behövs.

Vad kommer att hända med Asylstafetten i framtiden?

– Vi har inte bestämt exakt vad som ska hända, men det är klart att det blir en aktion nästa år. Efter jul kommer vi att sätta igång med planeringen inför detta.

9. Djurplågare på cirkus

Cirkus Scott beslutade i oktober att sluta använda vilda djur i sina föreställningar. Beskedet kom efter att Djurrättsalliansen spridit ett filmklipp som visar hur elefanttränaren som har turnerat med Cirkus Scott i somras, slår djuren under en turné med en brittisk cirkus för några år sedan. Rasmus Andersson är talesperson för Djurrättsalliansen.

Vad har hänt sedan Cirkus Scott beslutade sig för att förbjuda vilda djur i sina föreställningar?

– Cirkus Scott har precis hållit sin julföreställning i Stockholm, mig veterligen utan elefanter. Elefanterna som turnerade med Scott har fått en del uppmärksamhet i medierna då de även använts i filmen Hundraåringen. Men från regeringens håll är det knäpptyst trots den breda opinionen för ett förbud.

Förhoppningen var att andra cirkusar ska följa efter. Hur har det gått?

– Direkt efter Cirkus Scott följde Cirkus Skratt med och meddelade att de slutar med vilda djur, sjölejon i deras fall, i sina föreställningar. De övriga cirkusarna (Schollini och Maximum) som turnerade med vilda djur 2013 ser ut att vilja fortsätta med det så vi lär få se fler skandaler och avslöjanden om djurplågeri i framtiden.

Hur fortsätter ni arbeta nästa år för att få bort vilda djur från Sveriges cirkusar?

– Vi hoppas kunna fortsätta göra skillnad genom granskningar och avslöjanden samt protester vid föreställningarna. Vi tror att Cirkus Scotts beslut att inte utnyttja vilda djur kan påverka politikerna att inse att det går alldeles utmärkt att förbjuda den här typen av djurhållning.