Kännbart möte med Leila K | Fria.Nu

Recension


Litteratur
Historien om Leila K
Författare Petter Wallenberg Förlag Lind & Co

  • Leila El Khalifi, mer känd som Leila K. Bilden kommer från omslaget och är beskuren.
Fria Tidningen

Kännbart möte med Leila K

Petter Wallenbergs bok om Leila K är en inkännande skildring av en jagad artist och samtidigt ett stycke svensk popmusikhistoria, skriver Katarina Andersson.

Enligt baksidestexten är Historien om Leila K ett ”kärleksfullt porträtt” och ett ”undersökande reportage från Stockholms undre värld”. I det första fallet är ansatsen lyckad. Petter Wallenberg söker upp Leila K för att försöka få till stånd ett musikaliskt samarbete, som mirakulöst nog resulterar i singeln Legendary 2011. Författarens tämligen oregelbundna häng med artisten, som har en tendens att titt som tätt göra sig oanträffbar alternativt säga upp bekantskapen, förmedlar trots allt det paradoxala i Leila K:s persona. Lika skarpsynt som verklighetsfrånvänd, lika ömsint som svavelosande.

Vad gäller det undersökande reportaget är författaren inte lika varm i kläderna. Bokstavligen. Det är december 2007 när Wallenberg påbörjar sitt sökande efter Leila hos Stadsmissionen, på Plattan, i kvarteren kring Klara kyrka. Viljan att porträttera hemlösa och narkomaner på ett personligt sätt finns där, men skildringen har inte tillräckligt mycket stuns för att det ska bli något driv i berättandet och för många iakttagelser känns som utfyllnad.

Men detta är i första hand just historien om Leila El Khalifi, a k a Leila K, även om det inte är en biografi i traditionell bemärkelse. I de mest biografiska delarna redogörs emellertid för uppväxten med en strängt religiös pappa, rymningar och passionen för musik och rap.

Från och med genombrottet 1989 med Got to get är det också historien om den svenska dansmusikscenen som skrivs. Plötsligt står svenska producenter och låtmakare överst på önskelistan och eurodisco går som en löpeld, eller farsot om man så vill, över Europas dansgolv och topplistor. I egenskap av musikproducent kan Wallenberg initierat redogöra för denna period i den svenska popmusikhistorien.

Leila K blir en världsstjärna, men vägen kantas av bekymmer från första början. Hen avviker från en folkparksturné med Rob'n'Raz och vägrar lämna Ibiza.

Leila blir en världsstjärna, men vägen kantas av bekymmer från första början. Hen avviker från en folkparsturné med Rob'n'Raz och vägrar lämna Ibiza. Vid den här tiden var Leila K ännu generös med att ge intervjuer till både tidningar och tv och citat från dessa återges flitigt. Hen vågade fortfarande vara öppen mot journalister: ”Jag var så ensam och inte så stark som jag kanske verkar. Men samtidigt är jag en 'survivor', en som kan överleva och det tänker jag göra”, sa Leila K till Expressen från Ibiza 1990.

Hennes impulsivitet och envishet gör dock varje gig till en utmaning, hen älskar att stå på scenen men att få henne dit är varje gång en kamp. Leila K är den klassiska rockstjärnan – och fortsätter att vara det även när det gått så långt att hen i princip lever på gatan, då när Petter Wallenberg kontaktar henne. Rockstjärnebeteendet förväntades dock inte axlas av en kvinna, och medierna gick ofta hårt åt henne. ”Om man är kille då får man vara så som jag är. Man får liksom röja, man får vara lite rock'n'roll liksom. […] Progressiv så att säga. Om man är flicka, så måste man bara: 'Ja, nej'.” (Från Fuck you fuck you very much, film från 1998 av Göran Olsson.)

Det är också nya tider i musikbranschen. Den genererar inte längre stora pengar genom skivförsäljning, förutsättningarna är radikalt ändrade. Det hindrar inte Leila från att skälla ut skivbolagschefer för att de inte ger henne pengar – pengar hen i viss mån har rätt till, i form av innestående royalties. Men hur betalar man ut pengar till någon som saknar fast adress?

Problematiken för personer i Leilas sits får också ta sin rättmätiga plats i boken. De regler som gäller inom psykiatrin och missbruksvården gör att många hamnar mellan stolarna. Närstående gör sitt yttersta genom att ringa socialtjänst och behandlingshem men något tycks alltid sätta käppar i hjulet, om det är systemet eller Leila själv. Insprängt mellan kapitlen får vänner och kollegor berätta om sin relation till Leila, och det handlar lika mycket om turnéminnen som att hen inte fått den hjälp hen borde ha fått. Hade hen fötts ett decennium senare hade hen troligen fått en adhd-utredning i ett tidigt skede, och allt kunde varit annorlunda, påpekar många.

Några skavanker som borde filats till stör läsningen en smula; som att någon talar om ”ex” antal kronor och att Wallenberg vid ett tillfälle kategoriserar en butikvakts dialekt som ”afrikansk”. Men framför allt är det Leila K själv som är behållningen, hennes repliker är lika spårlösa som oslagsbara, och om Petter Wallenberg har velat få oss att se en person bakom skandalerna så har hen lyckats.

Annons

Rekommenderade artiklar

Träffsäker kritik av arbetslinjen

Recension

Nina Björks konsumtionskritiska bok Lyckliga i alla sina dagar är en riktig fullträff. Frias Katarina Andersson blir både upplyft och mörkrädd av Björks slutsatser.

Fria Tidningen

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2020 Fria.Nu