Krönika: Med piskan i handen | Fria.Nu
Skånes Fria

Krönika: Med piskan i handen

Jag gick en gång med en vän till en sexshop för att köpa en piska. Inte för sexuella syften utan hon skulle ta med den till mötet på Migrationsverket, ge den till handläggaren och säga: "Du kan lika gärna piska mig här och nu, för det är vad som väntar mig i Iran". Vi hoppades att handläggaren då skulle förstå konsekvenserna av sitt beslut.

Jag vill tro att det är så med handläggare, poliser, transportpersonal, häktespersonal, förvarets arkitekt, glasmästaren som sålde de okrossbara rutorna och säger att papperslösa är brottslingar. Att de lider av en nödvändighetens naivism. De måste tro att besluten är korrekta för att kunna fortsätta. Sätt piskan direkt i deras händer och de flesta skulle tänka lite längre. Förhoppningsvis. Kanske skulle de hävda att min vän ljög om vad som väntade i Iran? Kanske är det därför "trovärdighet" väger så tungt i asylprocessen? Du måste kunna visa dokument som stärker din berättelse. Du måste berätta ALLA detaljer i första samtalet och inte komma på fler senare. I annat fall måste du vara en lögnare, för annars kan vi inte utvisa dig med gott samvete. Vi svenskar.

Nästan alla argument utom de som är uttalat rasistiska, islamofoba eller kallt ekonomiska bygger på föreställningen om rättssäkerhet. Att verkets beslut är korrekt och alla tecken på motsatsen ignoreras av nödvändighet. För det skulle vara så jobbigt för poliserna att göra sitt jobb annars, eller för arkitekten att rita in alla låsta dörrar, och så vidare. Vem vill deportera ett apatiskt barn? Men om någon säger att apatin är fake, då kan man sova om nätterna och skjuta undan känslan av att man gjort någonting fruktansvärt mot en medmänniska.

Jag hoppas saker skulle se annorlunda ut om de fick piskan i handen, men jag vet inte. Det latinamerikanska uttrycket "hacer el sueco" betyder "spela svensk". Att spela ovetande eller lite korkad. Jag tänker att det handlar om den här typen av självvald naivitet. Tron på myndigheternas ofelbarhet.

Min vän hade gått på stan med en kille som inte var make eller släkting. En självklarhet här, men olagligt i Iran. Det borde bara krävas allmänt hyfs för att ge en fristad från det. För henne krävdes en tids häkte för att ha demonstrerat mot Irans ambassad. Det räknades som tillräckligt skyddsbehov. Fängelse för att undgå fängelse eller leva här i ett papperslöst skuggliv. Hur skönt det än vore att spela svensk är hennes fall inte ovanligt och inte heller det mest extrema.

Det enda rimliga är att vi slutar välja naiviteten. Att kuggarna i maskineriet börjar vägra. En allmän amnesti till alla gömda och att förvaren stängs. Att systemet ses över så det fungerar även utan att dess aktörer bär skygglappar som en del av uniformen.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2020 Fria.Nu