• Peter Brandén, tillförordnad museichef, riktar in teleskopet som är från 1910.
  • När observatoriet byggdes låg det utanför staden, i en miljö som lämpade sig för astronomiska observationer.
  • Observatoriemuseets teleskop under den vridbara kupolen.
  • En lång bård med temperaturer från 1750-talet och framåt åskådliggör observatoriets kontinuerliga väderobservationer.
  • Sköldpaddsskal i naturaliekabinettet.
Stockholms Fria

Luckorna mot stjärnhimlen stängs

Vid årsskiftet stänger det igen – Observatoriemuseet på höjden ovanför Stockholms stadsbibliotek. SFT har besökt ett vetenskapsmuseum med anor från 1700-talet.

Här och var har löven börjat gulna i Observatorielunden, men än är byggnaden till stora delar dold i grönska. Nerifrån Sveavägen hörs ett jämnt brus av bilmotorer. Staden har för länge sedan omringat observatoriet, som när det byggdes på 1750-talet låg på en lantlig kulle.

– Observatoriets historia börjar på 1740-talet, då Kungliga vetenskapsakademien, som bland andra Carl von Linné och Jonas Alströmer var med och grundade, bestämde sig för att bygga ett observatorium. Det stod klart 1753 på en plats som då låg utanför staden. Här ute var det mörkt på den tiden, det var sparsamt bebyggt och man fick sitta ganska ifred och observera stjärnor, berättar Peter Brandén, tillförordnad museichef.

Han visar runt i museet och berättar att byggnaden från början hade en dubbel funktion. Dels var det Stockholms första vetenskapliga institution, men det var också ett administrativt centrum för vetenskapsakademien, där deras enda avlönade ämbetsman, Pehr Wargentin, hade sitt kontor.

Observatoriets historia avspeglas i museet, och i ett av rummen visas meteorologisk utrustning.

– Pehr Wargentin började göra väderobservationer 1756, säger Peter Brandén. Han tog temperaturen tre gånger om dagen och mätte lufttryck två gånger om dagen. Han förde journal dagligen fram till sin död 1783. När SMHI bildades upprättade de sin första väderstationen här. Fortfarande i dag kommer det hit väderobservatörer 3 gånger om dagen.

Ett annat rum åskådliggör hur vetenskapsakademiens naturaliekabinett såg ut.

– Det blev mode på 1700-talet att samla på naturföremål, berättar Peter Brandén. Akademien samlade på allt möjligt, ofta gåvor från bland andra Linnés lärjungar och anställda vid ostindiska kompaniet. Under 1800-talet blev kabinettet en del av den samling som lade grunden för Naturhistoriska riksmuseet.

Ett lustigt inslag är utplacerade konstverk som är en del av Bonniers konsthalls utställning Minneskonst. I ett rum står en plastflamingo, i ett annat ett uppstoppat renhuvud. Dessa åskådliggör utrangerade stjärnbilder som bortrationaliserades när man bestämde sig för att det bara skulle finnas 88 stjärnbilder.

Snart går Observatoriemuseet samma öde till mötes som dessa stjärnbilder. Verksamheten är för kostsam för Kungliga vetenskapsakademien. Men Peter Brandén vill hellre se fram emot höstens verksamhet än att tänka på den förmodade nedläggningen.

– Det är ju ingen som tycker att det är roligt att det läggs ner. Men det är som det är. Vi får se hur det blir, jag vet fortfarande inte vad som kommer att ske med byggnaden efter årsskiftet. Och vi fortsätter ju nu, vi har några månader kvar med verksamhet, så mitt fokus ligger på det.

Museets paradnummer är kvällsvisningar av stjärnhimlen i teleskopet. Dessa kommer att fortgå under tisdagar och torsdagar fram till årsskiftet. Peter berättar att man trots ljusföroreningar brukar kunna se de närmsta planeterna. Han visar mig upp till kupolen via en spiraltrappa i sten. Rummet är kyligt, det värms aldrig upp eftersom värme påverkar bilden i teleskopet negativt. På vintern driver det ibland in kornsnö i rummet och för att skydda teleskopet mot väta är det förhängt med en presenning.

– Kupolen är från 1877, säger Peter Brandén. Det var en trend på 1800-talet med kupoler. Man började också bygga tyngre teleskop som behövde fasta stativ. Teleskopet som används nu är från 1910.

Överdelen av kupolen går att vrida med en stor vev i metall så att lucköppningen hamnar framför teleskopet. Det vilar något andäktigt över rummet, kanske för att man påminns om välvda kyrkotak och för att det enda man ser när träluckorna fälls upp är himlen och tornet i Adolf Fredriks kyrka. Peter Brandén säger att de flesta besökare brukar påverkas av stämningen i rummet, atmosfären.

– Det är ett roligt och uppskattat rum av både allmänhet och skolor. Det är ett spännande rum, och ett historiskt rum som samtidigt öppnar upp för frågor om modern astronomi.

Innan jag går uppmanar Peter Brandén mig att komma tillbaka vid någon av kvällsvisningarna under hösten. Vid stjärnklart väder lovar han mig att få se Saturnus ringar.

Fakta: 

Observatoriemuseet 

• Observatoriemuseet har funnits sedan år 1991.

• Förra året slog man besöksrekord med 11 600 besökare.

• Tisdagar och torsdagar har museet kvällsöppet 18–21, då besökare får titta i teleskopet.

• För öppettider dagtid och mer information: www.observatoriet.kva.se/

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Med klasstänk i systemet

Föreningen Arbetarskrivare delar årligen ut ett stipendium på 5 000 kronor. I år går det till Helena Gillinger från Stockholm.

Fria Tidningen

Romantisk komedi om hbt-boende

Bitte Andersson, som tidigare gjort filmen Dyke Hard, är aktuell med en seriebok om ett äldreboende för hbt-personer.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu