Inledare | Vi har sett det förut: pandor med eld i håret, dansande isbjörnar, uppblåsta snögubbar, 10000-tals människor på gatorna, poliser med batonger, havererat ledarskap, ilska och kaos. Anders Carlgren som skyller på U-länderna och menar att vissa stater som tjänar på oljan, påverkar andra U-länder och medvetet förhalar och förhindrar förhandlingarna. U-länder som skyller på I-länder och menar att de som skapat problemet i rättvisans namn borde betala. Hugo Chàvez som skyller på USA och det kapitalistiska systemet och samtidigt tjänar ruttet mycket pengar på Venezuelas olja. Barack Obama som kanske eventuellt så småningom vill ha ett avtal, men som inte har mandat att gå med på någonting... Detta mina damer och herrar är världens så kallade ledarskap. Nivån där alla skyller på alla när mänsklighetens framtid står på spel, är långt under sandlådan. Fram till COP15 hade jag nog ändå en liten tilltro till att det fanns någon legitimitet i det politiska systemet, och att dessa herrar (och någon dam) skulle skärpa till sig när stunden krävde det.