Inledare | Jag umgicks under en period ganska mycket med en grupp vänsterradikala svenskiranier som flytt undan mullahdiktaturen. De var av lätt insedda skäl väldigt kritiska mot religion, och drev sådana frågor som slöjförbud för barn och en strikt sekulär samhällsordning. En av dem berättade för mig om hur man som kvinna knappt kunde vistas på Rosengård längre utan att bära slöja. Om hur man blir trakasserad om man går runt i kort kjol. Jag hade svårt att tro henne. Men när jag läser om Magnus Ranstorps och Josefine dos Santos rapport Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö önskar jag att jag tagit de där orden på lite större allvar.

Inledare | Det till synes starka stöd som den så kallade fildelningslagen (Ipred) har bland konstnärligt verksamma i Sverige är förvånande. Det vill säga, självklart är det inte i sig förvånande att kreatörer och upphovspersoner av olika slag kräver respekt för och möjlighet att kunna leva på sitt arbete. Vad som är förvånande är för det första att de som ställt sig bakom lagen, i dess nuvarande form (i skrivande stund har de förändringsförslag som dryftats ännu inte bakats in), inte verkar intresserade av de principiella konsekvenser den för med sig. Eller är det för att jag i grund och botten har en romantisk syn på författare och musiker, för att jag överdriver deras klokskap, som jag finner det lite anmärkningsvärt att namn som Torbjörn Flygt och Eva Dahlgren förespråkar en ordning som ger privata ekonomiska intressen polisiära befogenheter?