Skip to Content

Religiös lojalitet

Synpunkten | Dagen innan den Hamasproklamerade ”Vredens Dag” i mars satt jag tillsammans med några palestinska vänner i Wadi Joz i Jerusalem och åt lunch. De var svettiga och prydda med
målarfärg lite här och där: Khaled renoverar sin mormors hus i Jabal Mukabbir med hjälp av Louay, en granne som vanligtvis jobbar med renoveringsarbeten i Tel Aviv, och Fuad, en palestinsk kille som har två barn från sitt första äktenskap med en judisk amerikanska. Barnen bor med sin mamma på en kibbutz i norra Israel.

Förvandla en fiende till en vän

Synpunkten | Klockan åtta på morgonen, på väg ner mot Jordandalen i en liten MachsomWatch-flaggad Peugeot, ringde telefonen. ”Vi är fast vid Hamra-vägspärren sedan sex i morse”, säger den palestinske lastbilschauffören. ”Lasten? Morötter, potatis, ärtor, gurka... de kommer att ruttna i värmen. Ja, vi har tillstånd. Men soldaterna stoppar oss ändå. Kan ni göra något?”

Samtal över gränserna

Synpunkten | En mörk novemberkväll i Haifa. Dörren till Israels äldsta feministiska organisation Isha l’Isha står som vanligt öppen, och inifrån hörs prat och skratt. Programmet för kvällen är en paneldiskussion under rubriken ”Krönika om ett förebådat misslyckande: israeliska kvinnors deltagande i fredsarbete 1987–2009” med anledning av Isha-aktivisten Sarai Aharonis nyutkomna doktorsavhandling.

– Avhandlingen undersöker vilken roll de kvinnor som tagit del i de officiella israelisk-palestinska fredsförhandlingarna har spelat och hur de upplevt den, berättar Sarai.

Stereotypernas julafton

Synpunkten | Att vara israel i svenska sammanhang är inte alltid lätt. VAD HÅLLER DE PÅ MED DÄR NERE EGENTLIGEN? ÄR DE HEDNINGAR ALLIHOP ELLER? HAR DE INTE LÄST BIBELN? ELLER LÄSER DE BARA GAMLA TESTAMENTET? utbrast en till synes helt fredlig busschaufför på Lidingö under en av mina Sverigevistelser efter att jag förklarat att jag visserligen talar flytande svenska men egentligen är en israelisk turist. Andra, mer sofistikerade, lägger ut texten om vad den israeliska armén gjorde under Gazakriget i vintras och verkar ta för givet att jag omedelbart vidarebefordrar informationen till högt uppsatta militärer och politiker, alternativt övertygas om att det vore moraliskt riktigt att lämna landet. Men de som verkligen får mig att vilja gallskrika är de som förtroligt viskar ”Bra jobbat – håll muslimerna i schack, annars tar de över hela världen.”

Senaste rubrikerna

Prenumerera på innehåll