I sommar har Sverige besökts av två av världens mest insiktsfulla personer vad gäller kopplingen mellan ekonomi och miljö. De representerar ett ekologiskt systemtänkande som tyvärr många av dagens välmenande miljödebattörer saknar.

Svenskfödda Helena Norberg Hodge, som numer är verksam i Australien med hela världen som sin arbetsplats, uppmärksammar att vi de senaste decennierna avreglerat den globala marknaden samtidigt som vi överreglerat den lokala. Det menar hon har lett till en ”drönarekonomi” där ”våra armar blivit så långa att vi inte längre ser vad våra händer gör”. Istället borde vi reglera spelplanen för de multinationella storföretagen och göra det enklare för små, lokala aktörer. Så att vi får en verklig möjlighet att göra medvetna val. Rörelser som kämpar för en annan utveckling finns överallt. Till exempel kämpar Via Campesina, som är världens största folkrörelse, för småskaligt jordbruk och matsuveränitet, mot multinationella storföretags rovdrift på miljö och människor. De inser att om vi ska kunna skapa en lycklig planet så måste vi lämna storskalighetens paradigm.

Den andra besökaren var amerikanen Thomas Greco som gjort sig känd som en stor förespråkare av lokala valutor. I sin bok Money and Debt: A Solution to the Global Crisis skriver han (fritt översatt):

”Den globala ekologiska krisen är i första hand resultatet av det skuldbaserade penningsystemet. Det faktum att pengar, som är skapade ur tunna luften, bär en räntebörda skapar ett tryck på den globala ekonomin att växa i jämn takt med räntenivån. Mer och mer verkligt välstånd måste skapas för att utgöra grund för den nödvändiga expansionen av penningmängden.”

När kopplingen mellan den nuvarande penning- och marknadspolitiken och vår skenande ekologiska kris synliggörs blir det tydligt att våra problem bygger på systemfel. Då uppstår ett behov av att gå till grunden med problemen och sluta lägga energi på ytliga korrigeringsförsök.

Det cirkulerar en rad förslag på hur vi kan komma till rätta med det faktum att dagens penningskapande skapar ett enormt och onödigt tryck på miljön. Ett är att penningsystemet reformeras så att riksbanken skapar pengar utan räntekrav istället för att privata banker har privilegiet att skapa pengar genom skuld mot ränta (se till exempel www.positivemoney.org). Ett annat är att privata banker fortsätter skapa pengar men inte tillåts ta ut någon extra ränta mer än för att täcka sina egna omkostnader (t.ex. www.jak.se).

Thomas Greco underströk vid sin föreläsning i Stockholm i början av juli att han inte tror på några centraliserade lösningar eftersom maktkoncentration alltid korrumperar. Han menade istället att den bästa och enklaste lösningen vore om vi medborgare slutade ge vårt förtroende till det finansiella systemet och istället började skapa våra egna, lokala valutor. Om vi inte ger bankerna makten över vårt liv så är det inte längre de som bestämmer. Det finns gott om lyckade exempel på större lokala valutor världen runt. Schweiz, Argentina, USA och Tyskland tillhör kanske de mest slående.

I dag finns det inget svenskt riksdagsparti som driver en ekologisk ekonomisk politik. Det är synd. Men kanske är det ingen poäng att försöka få holistiska insikter och förändringsvilja att nå ända fram till maktens korridorer. Kanske är mer vunnet på att lägga sin energi på att börja förändringen här och nu med den lilla makt vi alla faktiskt har?