I USA gör tv-ankare stor sak av att den förre CIA-medarbetaren Edward Snowden lämnat landet – och flytt till Hongkong av alla länder. Mellan raderna ställer de frågan: är Snowden måhända en kommunist underställd Kinas intressen?

Smutskastning av "visslare", det vill säga källor som förser allmänheten med känsliga uppgifter, är en vanlig taktik i maktens korridorer. Till sin hjälp har makthavarna ofta lojala mediekanaler som ogenerat ställer "de rätta frågorna". På så sätt drar de undan uppmärksamheten från frågans kärna och riktar den mot visslaren i sig. Bisak blir huvudsak.

Klart är att världen skulle vara ett ovärderligt demokratiskt inslag fattigare om enskilda individer med kännedom om orättvisor och övergrepp slutade lyssna på sitt samvete och i stället satt stilla i båten. Nu är det upp till oss – allmänheten – att avgöra var i historieböckerna vi ska placera visslare som Bradley Manning och Edward Snowden; i skamvrån eller kapitlen om enskilda individer vars beslut har ritat om politiska kartor.

I början av 1990-talet berättade den förre tobaksforskaren Jeffrey Wigand i tv-programmet 60 Minutes om multinationella tobaksjätten Brown & Williamsons manipulering av cigarretter för att öka nikotinberoendet hos rökare. Brown & Williamson bestämde sig för att krossa Wigands trovärdighet i allmänhetens ögon och sjösatte en obehaglig smutskastningskampanj som medierna och allmänheten svalde med hull och hår. Men i slutändan, några år senare, fick Jeffrey Wigand den upprättelse han förtjänade: uppgifterna om människors hälsa blev huvudsak och Wigands persona bisak.

Historien har så småningom frikänt många visslare. I Sverige fick till exempel journalisterna och källan som avslöjade IB-affären först fängelsestraff. Men numera utmålas deras avslöjande av den topphemliga agentbyråns olagliga kartläggning av vänstersympatisörer som svensk presshistorias största bragd.

Skiljer sig Olof Palmes agerande särskilt mycket från Barack Obamas rörande inställningen till visslare? Inte nämnvärt, egentligen. När makthavares positioner hotas gör de nästan vad som helst för att hålla sig kvar på pyramidens topp. Vad löste Olof Palme genom att fängsla IB-affärens avslöjare, och vad tror sig Barack Obama vinna på att ställa Edward Snowden och Bradley Manning inför rätta, och låta ett osäkert rättssystem ge dem livstidsdomar?

Troligen löser det ingenting eftersom informationen, de uppgifter som allmänheten har tagit del av, är försatt på fri fot. Det är, som redan sagts, upp till allmänheten att fånga in dessa uppgifter och göra dem rättvisa innan smutskastningskampanjer, personangrepp och allehanda politiska utmanövreringar hinner dränera avslöjandena på deras verkliga och viktiga sprängkraft.

Klas tipsar alla om Watergate-skildringen "Alla presidentens män".