Jag är en fossilenergimissbrukare | Fria.Nu
Ylva Lundkvist

Inledare


Ylva Lundkvist
Fria Tidningen

Jag är en fossilenergimissbrukare

Hej, jag heter Ylva och jag är fossilenergimissbrukare. Sedan dagen jag föddes har jag fostrats in i detta missbruk. Alla i min släkt är storbrukare. Jag har själv skapat ett helt liv grundat i beroendet av fossil energi.

När jag har vaknat och klivit upp äter jag mat som såtts och skördats av fossildrivna traktorer och som transporterats till mig med fossildrivna fordon. När jag har ätit min frukost tar jag mig till jobbet som ligger så långt bort att jag behöver fossil energi för att ta mig dit. När det är dags för semester sätter jag mig på ett flyg som spyr ut gaser i atmosfären.

Användandet ger mig kickar. Jag kan äta lyxig mat utan att behöva anstränga mig ett dugg för att den ska bli till. Jag kan sitta och softa i ett fordon istället för att behöva svettas, som jag skulle ha gjort om jag använde min egen energi för att förflytta mig. Jag kan åka jorden runt som en drottning och möta nya kulturer. Sola och bada fastän det är vinter och minusgrader i mitt hemland.

Men som med alla missbruk har även detta en baksida. Mina framtida barn kommer att hata mig när de inser att jag var med och brände deras chanser till ett gott liv på jorden. Jag kommer antagligen att hata mig själv när jag med egna ögon får se konsekvenserna av mitt beteende.

Redan nu är det folk som lider. Folk som får sina hus dränkta i vattenmassor. Folk som får hungra efter att deras odlingar torkat ut. Men jag behöver inte se deras lidande. Framför allt behöver jag inte känna mig medskyldig.

Det var väl naturen som gjorde det där – inte jag? Och om det var mänsklighetens fel finns det säkert någon som är värre än jag, kanske en vit rik man med massor av bilar och miljöfarliga vanor…

Det är dags att inse att jag är medskyldig. Jag måste ändra mitt beteende för att sluta skada andra och i förlängningen mig själv.

Jag vill få slut på mitt missbruk. Jag vill inte vara en del av det sociala spel som normaliserar ett överutnyttjande av begränsade och farliga naturresurser. Jag vill inte längre vara en del av problemet utan bli en del av lösningen.

Men kommer jag att klara av att säga nej till frestelsen? När släkten vill bjuda mig på sol- och badsemester? När jag får det där fina jobberbjudandet i en annan stad på pendlingsavstånd?

Om jag inte tar mig tid att odla min egen mat är det ju så billigt och bekvämt att låta någon fattig bonde i Afrika eller Asien, eller kanske en energislukande traktor göra det tunga jobbet åt mig. När det är rea på exotisk frukt eller den senaste snygga vårkollektionen kläder, kommer jag då vända mig om och gå? Bli en outsider i ett samhälle fyllt av fossilenergimissbrukare?

Jag söker mig till andra som har börjat göra upp med sitt missbruk. Lyssnar på en psykolog som behandlar klimatångest. Han säger att det hjälper att engagera sig, försöka göra något åt problemen. Gå samman med andra som bryr sig.

Jag hoppas att jag kommer klara av att nyktra till. Att jag kommer kunna stå som ett positivt exempel: ”Titta, Ylva har nu en fossilenergikonsumtion som är inom planetens gränser och hon verkar ju vara lycklig och ha ett bra liv.”

Jag hoppas att jag klarar det. Finns det ett tolvstegsprogram för sådana som mig?

Fakta: 

<h2>Ylva har ett bokat flyg till Spanien och tänker att det här ändå måste bli den sista flygresan.</h2>

Annons

© 2018 Fria.Nu