– Vi tycker att det saknas en diskussion om klass och litteratur. Det finns mycket intressant litteratur i ämnet men det stannar ofta i mindre sammanhang. Vi vill skapa en större mötesplats för detta, säger Anna Johansson, en av medlemmarna i Amalthea studieförening som arrangerar festivalen.

Hon menar att litteratur och studier inte ska vara skilda från politisk aktivism, utan verka tillsammans.

Förhoppningen är att skapa en kreativ mötesplats och få möjlighet att definiera egna problemställningar.

Festivalen varar i tre dagar och inleds på fredagen med en föreläsning med Nina Björk. Senare under kvällen läser Jenny Wrangborg ur sina dikter och författaren Lidija Praizovic berättar om sitt skönlitterära projekt som går under arbetsnamnet Kliv i vidunderligt glidande liv. Hon tycker det är viktigt att diskutera vilka röster som får ta plats i offentligheten.

– Jag kan bli väldigt provocerad när folk utan riktig erfarenhet av, till exempel underklassliv och rasism, ska parasitera på dessa frågor i sitt talande och skrivande. Jobba istället för att de som har verklig, kroppslig, ärrig erfarenhet av detta får utrymme att tala, berätta och sätta frågorna. Om du tar deras plats kommer du att banalisera något som är så mycket mer komplext om en varit med om det på riktigt, säger hon.

Inom litteraturen tycker hon att det saknas förståelse för intersektionella perspektiv.

– Om en pratar klass till exempel blir det genast så mycket mer komplicerat om en ska integrera hbtq-frågor i det, eller för den delen också samtidigt vill prata om rasism och könsmaktsordningen. Men så ser det ju ofta ut i verkligheten, alla dessa lager på lager av olika maktstrukturer och förtryckarmekanismer, men det verkar vara svårare för folk att ta till sig sådana berättelser, säger Lidija Praizovic.

Under lördagen föreläser Magnus Nilsson, professor i litteraturvetenskap vid Malmö högskola, om litteratur som klasspolitik. Han menar att intresset för arbetarlitteratur har vuxit de senaste åren från att ha varit helt ute på 1980-talet till att få ett uppsving igen med författare som Åsa Linderborg och Susanna Alakoski.

– När Ove Allansson skrev om sjömännens förhållanden på 1960-talet blev det en debatt om deras arbetsförhållanden, och även i dag skapar arbetsskildringar som Jenny Wrangborgs dikter samhällsdebatt. Bara den här litteraturfestivalen visar att det finns ett ökat intresse för arbetarlitteratur.

Han menar att det i varje samhälle finns en plats där människor utnyttjas som ingen vill skriva om.

– I vårt samhälle är det arbetet. Vissa människor äter medan andra serverar, vissa bor fint medan andra bygger deras hus. Man håller ifrån sig det faktum att det handlar om att en människa utnyttjar en annan.

Historiskt har de som haft makten i samhället inte velat ge arbetarlitteraturen utrymme men nu är det utrymmet större menar Magnus Nilsson.

– Det är fortfarande svårt att ställa sig i riksdagen och prata om klass utan att bli utskrattad. Istället är litteraturen den plats där man kan få en intressant diskussion om klassamhället och därefter också göra någonting åt det. På så sätt kan litteraturen fungera som samhällsförändrare även i dag, säger Magnus Nilsson.