Recension


Fria Tidningen

Skoningslös uppgörelse med sveket

Jonas Gardells andra del i trilogin om hiv-epidemin på 1980-talet fortsätter att följa Rasmus och Benjamins relation. Det är en mycket angelägen bok som dessvärre dras med en del stilistiska skavanker, skriver Anna Remmets.

Andra delen av Jonas Gardells omtalade trilogi heter Sjukdomen och berättar historien om hur hiv obarmhärtigt börjar skörda sina första offer i kretsen kring huvudpersonerna Rasmus och Benjamin. Den uppbrutna kronologin låter oss också tidigt veta att döden inom kort ska ta också en av dem.

Berättelsen växlar mellan att skildra den sista tiden vid dödsbädden och att följa Rasmus och Benjamins relation. I första delen, Kärleken, var den spirande. Nu har den mognat, men är också fylld av komplikationer och konflikter även om kärleken är starkare än någonsin. Med förutbestämdheten hos en grekisk tragedi för Gardell det unga kärleksparet mot sitt öde.

Det är inte bara sjukdomen i sig som är obarmhärtig. Det är också samhällets sätt att behandla de sjuka, döende och döda. Gardell redogör för en debatt där man seriöst diskuterar isolering i ”aidskolonier” och märkning av smittade och där man gör en tydlig distinktion mellan ”skyldiga” och ”oskyldiga” offer för sjukdomen. De ”oskyldiga” är de barn som får smittan vid förlossningen och personer som blivit smittade via blodstransfusioner. Men också familjefadern som ”bara någon gång” har gått till en prostituerad.

De ”skyldiga” är givetvis alla andra – de redan marginaliserade grupperna som anses ha dragit på sig sjukdomen som ett resultat av ett suspekt leverne. Eller kanske ett straff från Gud? Gardell är skoningslös i sin skildring av ett samhälle som diskriminerar och familjer som sviker. Det är ett oumbärligt vittnesbörd om en tid som ligger skrämmande nära oss.

”Sjukdomen” tyngs dock ner av samma brister i litterär kvalitet som föregångaren. Sedan första delen av boken kom ut har även tv-serien med samma namn visats på SVT. Det är alltid problematiskt att jämföra olika medier, men det bestående intrycket är att tv-serien realiserade den potential och sprängkraft som finns i berättelsen på ett sätt som ingen av de hittills publicerade böckerna förmått göra. Medan tv-serien lyckades skapa karaktärer av kött och blod så förblir de i böckerna relativt platta och dialogen känns ofta styltig och forcerad.

På grund av dessa stilistiska skavanker är Sjukdomen drabbande främst i sin egenskap av vittnesbörd och tidsdokument, inte genom sina litterära ambitioner. Men Gardells trilogi är både viktig och angelägen, och vi kan bara hoppas att hans historia är den första av flera som väntar på att bli berättade.

Fakta: 

Litteratur

Torka aldrig tårar utan handskar. 2: Sjukdomen

Författare: Jonas Gardell

Förlag: Norstedts

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

Smith skriver starkt om klass och ras

Recension

Precis som i Zadie Smiths stora genombrott Vita tänder målar hon i Swing time upp ett tvärsnitt av klassamhället, skriver Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu