Tillväxtkejsaren är naken | Fria.Nu
Ylva Lundkvist

Inledare


Ylva Lundkvist
Fria Tidningen

Tillväxtkejsaren är naken

Julen 2007 bedrev Svenskt näringsliv en reklamkampanj med julsagor som uppmuntrade oss att konsumera mera – för tillväxtens skull. Denna intresseorganisation för privata företag genomförde alltså sin kampanj samma år som FN:s klimatpanel gick ut med rapporten om att allvarliga klimatförändringar framkallades av människor och måste stoppas. Fem år senare verkar det som att världens makthavare lyssnat mer på näringslivstopparnas julsagor än på den samlade forskarkåren. Därför är det dags att bjuda på nya julsagor.

Det fanns en gång ett land som var fattigt och lortigt, där magar knorrade tomma och där livslängden var kort. Folk flyttade från slitiga jobb som pigor och drängar på landsbygden in till städerna, med förhoppning om att ett jobb på fabriken på sikt skulle leda till ett drägligare liv.

Mycket riktigt, med mer effektiva produktionsmetoder blev fler saker tillverkade och det fanns mer varor att dela på. När fabriksägarnas plånböcker växte sig tjockare och tjockare började folk höja rösten: ”Om ni inte delar med er av den rikedom vi varit med och skapat så strejkar vi och gör revolution.” Skrämda av detta hot slöt industrimännen en pakt med arbetarna som löd: Så länge rikedomarna ökar ska vanligt folk få en bit av ökningen. På så vis kunde alla känna att så länge det fanns tillväxt så kunde alla få det bättre. Vissa lite bättre och andra mycket bättre. Men ändock bättre.

Tillväxten blev ett universalmedel. Med den får vi råd att låta alla gå i skolan, alla ges tillgång till billig vård och sjukförsäkring. Alla ha råd att äta sig mätta och ha ett hem med rinnande vatten. Alla skulle kunna köpa en bil, ja varför inte två. Alla skulle ha rätt till semester. På sikt kanske vi får råd att göra det till en rättighet för alla att åka jorden runt – helst varje år.

Men med tiden glömdes pakten bort. Sakta tog makthavarna bit för bit bort de delar av kakan som skulle tillfalla allmänheten. Den som blir sjuk skulle nu få lida ordentligt och inte unnas någon sjukförsäkring. Samtidigt började direktörsplånböckerna svälla mer än någonsin.

Så en dag började folk märka att allt inte stod rätt till. Men den här gången var det inte knorrande magar som fick folk att börja protestera. Självaste jorden började knorra. Vad händer med vår värld när fler och fler fabriker producerar mer och mer? ”Det är klimatet som blivit tokigt”, utbrast någon. ”Oljan, fosforen och sötvattnet börjar sina”, ropade en annan.

Tillväxt behövs i ett samhälle som inte klarar av att producera de förnödenheter som befolkningen behöver för att klara sig. Men när samhället väl har uppnått en produktionsnivå, som med hjälp av fördelning säkrar en god välfärd, så ger ökad tillväxt oönskade bieffekter. Naturresurser överutnyttjas till en gräns där ekosystem kollapsar. Till slut slår tillväxten tillbaka på oss människor och vårt upplevda välbefinnande.

En av lösningarna för mänsklighetens pågående kris stavas därför nerväxt. Planerad nerväxt för de länder som är så rika att deras invånare skulle konsumera flera jordklot om hela världens befolkning konsumerade som de. Sverige tillhör den ligan. Frågan är om vårt välbefinnande ens skulle minska om vi började ta ut vår ”löneökning” i mer prylfri fritid istället för mer pengar och prylar?

Globalt sett stavas en lösning fördelning. Är det inte groteskt att genomsnittssvensken slänger 27 procent (!) av den mat hen köper, samtidigt som 2,5 miljoner barn varje år dör av undernäring på samma planet?

Tillväxten löser inte längre några problem för mänskligheten, istället skapar den nya problem. Världen står nu inför en fullständig katastrof om vi inte ändrar vårt sätt att leva. Nu måste vi alla erkänna att näringslivstopparnas saga var en lögn: tillväxtkejsaren är naken.

Fakta: 

<h2>Ylva blir underligt nog lika förvånad varje gång hon inser att tillväxtproblematiken fortfarande inte har sjunkit in hos världens makthavare.</h2>

Annons

© 2021 Fria.Nu