Arbetet med Do It Like a Dude har pågått i ett och ett halvt år, berättar regissören Kristina Wejstål. Teater Smuts har vänt och vridit på begreppen under många och långa diskussioner och experiment.

– Vi har haft vad vi kallar ”forskningsfrågor”, säger Kristina Wejstål. De har vi jobbat med både var för sig och tillsammans, men några svar har vi egentligen inte, bara olika analyser och vidare frågeställningar.

GFT hälsar på Teater Smuts en dryg vecka innan premiären och det råder febril aktivitet i lokalen i Fiskhamnen. Inför Do It Like a Dude har de fått tillgång till ett gradängsystem så att publiken ska få sitta på riktiga läktare och det håller de på att fixa till nu.

– Sedan kommer man alltid på något annat i lokalen som behöver fixas, säger Kristina Wejstål. Som en vägg vi helt plötsligt vill ha en annan färg på.

Men just nu är fokus nya uppsättningen och trots röran repeterar ensemblen för fullt. De är fem skådespelare och en dj på scen och tillsammans ska de ta sig an manligheten och undersöka den.

Kristina Wejstål och skådespelaren Jonas Lundberg berättar att det är mycket arbete som ligger bakom. Det har varit allt ifrån att som kvinna utforska det manliga könet genom att vara dragking till att plöja igenom litteratur om genus och delta i debatter på internet. Allt för att försöka förstå varför kvinnor och män förväntas vara motpoler och varför många tycker att det är så viktigt.

– Det går ju inte att säga vad en man är, däremot går det att undersöka stereotyperna och varför de är som de är, säger Kristina Wejstål.

– Det blir lätt enkelspårigt, säger Jonas Lundberg. Alla ska vara lika, ”boys will be boys”, Mikael Persbrandt och Per Morberg som de ultimata männen.

Att vända på det och applicera ”typiskt manliga” företeelser på kvinnor blir på samma gång väldigt komiskt och ett tydligt tecken på hur olika ramar vi som kvinnor och män tillåts att agera inom, tycker de.

– Tänk dig Mat-Tina stå och slänga kött omkring sig på samma sätt som Per Morberg gör, eller två kvinnliga programledare med samma stil som Filip och Fredrik, säger Kristina Wejstål.

Manliga förebilder är också något de berör i föreställningen och de menar att det finns ett värde i att ifrågasätta och utforska dem.

– Vad är det egentligen för bild som ges i populärkultur? påpekar Jonas Lundberg.

Till sin hjälp har de ett antal mer eller mindre offentliga personer, oftast män, som har sagt och gjort ovanligt anmärkningsvärda saker som dessutom passar väl in i föreställningen.

– Ulf Brunnbergs uttalanden om feminismen har ju kommit som ett brev på posten. Visst var det ett aktuellt ämne redan, men nu har det hamnat än mer i fokus, säger Kristina Wejstål.

En scen i föreställningen bygger på uttalanden i ämnet från kända personer, och när replikerna staplas på varandra på det här sättet framstår de som absurda, en effekt av debatten som är nog så anmärkningsvärd, menar Kristina Wejstål.

– Det finns många sidor av det. Från det absurda och löjliga till det som är otäckt på riktigt. På vissa sidor på nätet är debatten riktigt vidrig, och det bör vi definitivt inte blunda för.