Recension


Gainesville
Artister Tomas Andersson Wij, Karima Francis, Anna Järvinen, Loosegoats, Nick Lowe, The Nomads Var Lilla Galärparken, Djurgården När 17 augusti

Fria Tidningen

Avspänt och intimt på endagsfestival

I den vackert belägna Lilla Galärparken på Djurgården, omstoppad vid strandkanten, hörs Tomas Andersson Wijs röst när jag närmar mig till fots. Gainesville-festivalen är ett litet privat initiativ och har ett mysigt koncept: en liten scen, några fik och ett par restauranger. Det känns som att vara på spelning i någons trädgård, och det är den intima närvaron som detta medför som är det mest positiva med denna lilla endagsfestival, förutom de fina musikerna då. Det är en ganska vuxen festival, vilket märks.

Tomas Andersson Wij inleder med en strålande mjukstart. Hans låtar passar den lite ödsliga stämningen tidigt på dagen. Utsikten mot Strandvägen och Nybrokajen ger festivalområdet en utsökt atmosfär. Den fina inledningen går över i Gustaf Törlinds otippade grupp som med en kvinnokör i tajta fodral och Gustaf själv i läderbyxor, solglasögon och slickat utseende intar scenen med mjukrock med r'n'b-touch. Ganska slätstruket. Mitt under spelningen börjar regnet vräka ned. Alla flyr under tälten, men gruppen får oväntat stöd av en kvinna som dansar ut extatiskt i regnet och bidrar med moraliskt stöd. Kamerorna smattrar under tälttaken.

Festivalens pärla blir Karima Francis, en androgyn singer/songwriter från England. Hon har en otrolig röst och låtar som kryper under skinnet. Med sig har hon en kompgitarrist som ser väldigt allvarlig och uttråkad ut. Det är hennes första besök och hon är väldigt glad över det fina mottagandet i Sverige, i motsats till Storbritannien där det verkar vara ett hårdare klimat.

Gainesville lunkar på i maklig takt och Sophia Knapp äntrar scenen med ett habilt band, men det sprakar inte riktigt om framträdandet. Bättre är då Anna Järvinen med sin vemodiga pop och fina röst. The Nomads, Loosegoats och Nick Lowe blir en lyckad avslutning på ett samkväm som trots att det "krockade” med Stockholms kulturfestival var ett mycket lyckat drag. En skönt avspänd endagsfestival med gott om plats för publiken.

Annons

Rekommenderade artiklar

Explosivt röj med Bomba Estéreo

Recension

Colombianska Bomba Estéreo bjuder på en energisk uppvisning på Kägelbanan. Det lilla formatet gav en häftig dansklubbsatmosfär, skriver Jens Ahlberg.

Fria Tidningen

Jack är alltid Jack

Recension

Jack White utan Stripes är tyngre och råare. Det är något som saknas och det är inte nödvändigtvis det gamla bandet. Jens Ahlberg rapporterar från soloturnén som i veckan nådde Hovet i Stockholm.

Fria Tidningen

Mörka diamanthårda poppärlor

Recension

The xx universum är dunkelt och klaustrofobiskt. Vi gick på en hypnotiserande spelning i Stockholm och fick dödsvibbar.

Fria Tidningen

Brooklyn intog Stockholm

Recension

Delar av Brooklyns sprudlande indiescen intog Debaser i dagarna två. Blonde Redhead och Cults var överlägset bäst.

Fria Tidningen

Coldplay gör utsökt arenarock

Recension

Coldplays show på Stadion var en magisk upplevelse för alla sinnen. Man kan tycka vad man vill om arenarocken, men Coldplays galna, färgsprakande hitkavalkad är svårslagen, skriver Jens Ahlberg.

Fria Tidningen

© 2014 Fria.Nu