Under våren har åtta sjätteklassare på Humfryskolan i Malmö gjort korta filmer och ställt frågor till elever i Mbale i Uganda. De senaste veckorna har åtta ungdomar på Nasibishoskolan i Uganda haft workshops i sådant som kamerateknik, manusidéer, storyboards, kameravinklar och enklare redigering. De har också byggt vidare på de skånska filmerna, och i oktober ska eleverna i Malmö få avsluta filmstafetten. Det blir fyra filmade berättelser, nio minuter långa var, med inslag från både Sverige och Uganda. När de är klara blir det offentliga visningar både i Malmö och i Mbale, även om detaljerna ännu inte är spikade.

Malmöbon Erik Sjöstrand är en av dem som håller i projektet för organisationen Twigas räkning. Skånes Fria Tidning träffar honom inför resan till Uganda, tillsammans med stafettens initiativtagare Erica Elfström, lärare på Humfryskolan och aktiv i Råfilm. Hon hade gjort filmstafetter mellan de nordiska länderna tidigare och blev nyfiken på hur det skulle vara att ha ett utbyte mellan länder som skiljer sig åt mer. Eftersom hon själv besökt Uganda låg det nära till hands.

– Jag ville att mina elever skulle få en annan bild av Uganda. De är jättenyfikna och så spända på att jag ska åka ner och komma tillbaka med något. Även om barnen inte träffas, blir det en direktkontakt eftersom det är deras filmer som får feedback och deras frågor som besvaras, säger Erica Elfström.

Hon berättar att de skånska eleverna har haft många funderingar kring Uganda.

– De frågar hur man lever och vad man äter. De är fortfarande barn så det handlar inte så mycket om politik utan mycket om hur skolan är. Därför är det kul att göra sådant här med ungdomar, de ser andra saker än vad vi gör. Det är lärorikt att se vad de fokuserar på när de kommunicerar.

– Det finns ett jättesug efter att få veta mer. Den generella bilden får de via tv och annat och det vet man själv hur skev den kan bli. När jag ser Afrika eller Uganda på tv, tänker jag på svält, hiv/aids och krig. Det är jättelätt att få en bild som inte är helt rättvisande. På det här viset tror jag att de får ut jättemycket. Jag tror att de kommer att hitta fler likheter än skillnader, tillägger Erik Sjöstrand, som nu åker till Uganda för sjätte gången.

Det finns flera förhoppningar med samarbetet, berättar han. En är att ungdomarna i Uganda ska få ett utbyte med västvärlden på ett positivt och organiserat sätt. Filmarbetet blir också ett sätt att ge ungdomarna ett nytt uttrycksmedel.

– De blir stärkta av att få en kamera i handen. Jag tror att många tycker att det är roligt att filma och ta kort, att det är häftigt att finnas med på bild och rörlig bild. De välkomnar ny teknik. Många har inte el i huset men har en mobil och går till en affär som kan ladda telefonen.

Ett annat behov som Erik Sjöstrand lyfter fram är att stärka ungdomarna i Mbale.

– De ska få ta plats som barn och undersöka nya arenor, där vuxna har tillträde, men på barnens villkor. Det finns inget motstånd mot det, men de har kanske inte haft resurserna att skapa det själva, säger han.

Till skillnad från de afrikanska barnen är de skånska eleverna vana vid att filma sedan tidigare, men de har ändå ställts inför nya utmaningar eftersom de inte får tala sitt modersmål. De fick i uppdrag att göra tre minuter långa filmer på engelska och det blev allt från slagsmål till mystiska resor.

– Eftersom eleverna kommer från så olika världar kändes det viktigt att ha en röd tråd i filmarbetet. Deras berättelser utgår ifrån en vit t-shirt. Det kan låta enkelt men det har blivit effektfullt. Jag tror att det har hjälpt dem att fokusera. Det handlar om ett föremål i stället för om dem själva. De har gjort fyra väldigt olika historier, det är väldigt roligt, säger Erica Elfström.

Hon säger att hon är positivt överraskad över hur väl de skånska eleverna har arbetat.

– De tog sig an uppdraget väldigt bra och var jättepositiva. De förstod greppet med t-shirten och har gjort jättefina filmer. Jag trodde att jag skulle få förklara mer.

My Sundberg är en av eleverna i årskurs sex som deltar i stafetten. Hon tyckte direkt att idén var spännande och ville gärna vara med.

– En dag kom vår lärare in i klassrummet och berättade att vi skulle göra film med Uganda. Att vi skulle göra början och slutet och de skulle göra mitten. Det verkade kul. Jag ville börja direkt.

Först ritade de skånska eleverna en storyboard som de visade upp för Erica Elfström och diskuterade med henne. Sedan fick de börja filma. Varje snutt skulle sluta med att t-shirten försvann, så att eleverna i Uganda kunde börja med att hitta den.

– Jag har inte gjort en stafett innan. Det känns ovanligt att bara göra en bit. Det var en rolig uppgift. Det blir nog kul för dem också, de har nog inte gjort film på det sättet innan.

My Sundberg visste inte så mycket om landet innan samarbetet började.

– Jag hade hört att man kan bli fadder, men jag hade ingen relation till Uganda.

Sedan dess har hon bland annat lärt sig att barnen i Uganda går i skolan och att det finns en stad som heter Mbale. Hon ser det som ett stort plus att eleverna där pratar engelska.

– Vi kanske kan skypa. Det är roligare när man förstår varandra.

Hon ser fram emot att se hur de afrikanska ungdomarna har fortsatt på filmerna.

– Det ska bli kul att se deras miljöer och vad de har för rekvisita. Man undrar vilka de är och vad de har för metoder. Jag hoppas att de inte gör det för svårt för oss.

Hon tycker att samarbetet hittills har varit jättekul.

– Det har varit en ny upplevelse som jag nog inte kommer att glömma, säger My Sundberg.