De som förlorar sin assistans har inte råd att vänta längre | Fria.Nu

Debatt


Eva Olofsson (V) • Ledamot i riksdagens socialutskott
Fria Tidningen

De som förlorar sin assistans har inte råd att vänta längre

Den nya tillämpningen i behovsprövningen av personlig assistans slår hårt mot många människor i dag. Ett prejudikat från regeringsrätten har skapat en fullständigt ohållbar situation för de drabbade. Socialutskottet bereder just nu frågan och Vänsterpartiet har ett konkret motionsförslag att rösta på i riksdagen, men var står allianspartierna, undrar Eva Olofsson (V), ledamot i riksdagens socialutskott.

I tv-nyheterna och i olika tidningar har det rapporterats om människor som med personlig assistans kunnat leva ett aktivt och självständigt liv men vars livsvillkor drastiskt ändrats när de förlorar sin personliga assistans. En av dem är Tobias Svedberg som bor i Kungälv. Han har downs syndrom, autism och tvångsbeteende. Trots det bor han i en egen lägenhet på Tobiasgården i Kareby. Det är möjligt, eftersom han hittills har fått personlig assistans beviljad med 17 timmar varje dag. Även om han rent fysiskt kan göra sysslor själv behöver han ständig hjälp och instruktioner hur han ska göra. Om ingen visar honom hur man gör kan han till exempel raka samma fläck i timmar.

Men nu kan han bli tvungen att flytta från sin lägenhet. Försäkringskassan har beslutat att han ska klara sig helt utan assistans i fortsättningen. Enligt försäkringskassans tolkning ska det finnas behov av praktisk hjälp av mycket privat karaktär för att få assistansersättning beviljad. Den tar ingen hänsyn till att yttre stimulans är en förutsättning för att Tobias Svedberg över huvud taget ska kunna påbörja och slutföra praktiska och personliga sysslor som tandborstning och påklädning.

Enligt lagen ska den, som på grund av omfattande funktionsnedsättning behöver hjälp med mer än 20 timmar till de grundläggande behoven, hjälp med måltid, personlig hygien, på- och avklädning, kommunikation eller hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade, ha rätt till personlig assistans.

Anledningen till att försäkringskassan kan tolka lagen så snävt är en dom i regeringsrätten 2009 som skapat ett prejudikat. I domen nekas en strokedrabbad man som är förlamad och sitter i rullstol assistans. Ett motiv till detta var att han kunde äta själv och därför inte hade de grundläggande behov av hjälp som skulle berättiga till assistansersättning.

Följden av domen har blivit en mycket snävare och mer mekanisk bedömning av vad som kan ge rätt till assistans. Många får därför avslag på sina ansökningar och hundratals personer har liksom Tobias Svedberg förlorat sin assistans. Varje fall är en personlig katastrof. Människor som inte längre kan arbeta eller som får svårt att fungera aktivt som förälder, hamnar i husarrest eller blir beroende av anhöriga. Människor som inte längre kan bo i egen lägenhet utan tvingas flytta till gruppboende.

Men debatten handlar inte om att lagen måste ändras och förtydligas så att den åter kan leva upp till de ursprungliga intentionerna om att människor med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv. Den handlar istället om pengar och kostnader för den personliga assistansen. Det är viktigt att se till att fusket minimeras och att kriminella handlingar stoppas. Men det måste gå att ha två bollar i luften och samtidigt se till att människors rättigheter och behov tillgodoses.

Folkpartiets dåvarande partiledare Bengt Westerberg var den som lade fram reformen som fick ett brett parlamentariskt stöd. Var är Jan Björklund i dag i debatten? Vi hör honom inte. Var står de övriga regeringspartierna?

Efter att domens konsekvenser blivit tydliga höll riksdagens socialutskott 2010 en hearing med deltagare från handikapprörelsen där det klart framgick att färre människor skulle komma att få assistans. Sedan dess har ingenting konkret hänt för att stoppa att människors mister sin personliga assistans. Efter två år är det dags att gå från att analysera och utreda frågan från alla håll och kanter till att ta ställning för en lagändring. Nu efterlyser jag ett tydligt ställningstagande från alla partier. Socialutskottet bereder just nu frågan och Vänsterpartiet har ett konkret motionsförslag att rösta på i riksdagen. De människor som förlorat och kommer att förlora sin assistans har inte råd att vänta längre.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2020 Fria.Nu