Mindre fokus har däremot lagts på det sätt som denna fråga hanteras på, och vad det innebär för demokratin. Istället för att, som praxis är i svensk politik, regeringspartierna tvingas hålla ihop efter att beslut tagits bakom regeringens stängda dörrar flyttas nu beslutet till riksdagen. Det gör att KD kan hålla fast vid sin ståndpunkt och inte behöver gå emot sin ideologi. Samtidigt som majoritetens åsikt kan beslutas och genomföras.

I en tid där det varit självklart att inte bara regeringen, utan även oppositionen ska tycka likadant och där skillnaderna mellan partierna därför blir allt mindre är detta uppseendeväckande. När den massmediala logiken och pressen är att det bara ska finnas två alternativ, som alla tycker precis likadant inom, och där politiken görs upp bakom stängda förhandlingsdörrar istället för i öppna omröstningar, så är det befriande när regeringspartierna öppet går åt olika håll.

Det öppnar för möjligheten till ett betydligt mer demokratiskt klimat, där vi inte bara får två, utan många olika alternativ. Det flyttar den reella lagstiftande makten från regeringen till den plats där den formellt ligger, nämligen riksdagen.

Därför förtjänar allianspartierna beröm för sin hantering av frågan, och det gäller inte minst KD. För även vi som inte delar deras ståndpunkt i sak bör uppskatta ett politiskt klimat där de olika partierna kan driva och hålla fast vid sina idéer och sin ideologi. Det är grunden för den representativa demokratin och det är därför vi har olika partier. Nu väntar vi på att fler partier än KD vågar profilera sin särart och ideologi. Trängseln i mitten är mördande tråkig.