Vi är nog i sak ganska överens | Fria.Nu
Birger Schlaug

Debatt


Birger Schlaug
Fria Tidningen

Vi är nog i sak ganska överens

REPLIK: RÖDGRÖNT SAMARBETE Tobias, det är helt rätt att jag aldrig sprang med Maos lilla röda och viftade på den tiden det var populärt. De som viftade hade ganska sällan läst den lilla boken. Jag gjorde det och placerade den långt in i bokhyllan. Det är också riktigt att jag aldrig definierat mig som socialist. Hade jag gjort det hade jag inte behövt vara med och bilda ett grönt parti. Däremot är en av mina husgudar Peter Kropotkin. Dessutom har jag inga problem med grunderna i Marx syn på kapitalismens utveckling – det vi sett i årtionden är ju de facto hur en kapitalistisk blå planekonomi växer fram.

Så långt, allt väl. Däremot brukar det göra ont i vänstersjälar när man påpekar att det snarare var de konservativa än socialister som värnade naturen en gång i tiden.

En av de bättre böckerna, med något av den skarpaste tillväxtkritiken som formulerats i Sverige, skrevs av Staffan Burenstam Linder 1968. Han var vice partiledare i högern och boken heter Den rastlösa välfärdsmänniskan. Bland annat beskrev han hur jakten på ekonomisk tillväxt skulle leda till ”en ny form av ekonomiskt slaveri” och att vi kommer att fastna i ”en tillväxtmani som, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt – så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa.”

Bra skrivet i en tid när stora delar av den socialistiska rörelsen skrek efter tillväxt och LO såg varje krav från miljörörelsen som ett hot.

Det är helt riktigt, som Tobias skriver, att den konsumtions- och tillväxtkritiska rörelsen måste ses som en kritik av det rådande ekonomiska systemet, det vill säga kapitalismen som ju de facto inte bara är alltför kreativ för samhällets bästa utan också bär på grundidén om evig tillväxt som i sig är en omöjlighet.

Tobias tycks tro att jag förordar frihandel. Läs då min krönika en gång till. Och förstå skillnaden mellan ansvarslös frihandel och fri handel med sociala och ekologiska regelverk. Jag tror att vi i sak är ganska överens. En sak vi kanske däremot inte alls är överens om är hur vi beskattar arbete – socialister har haft en vurm för höga skatter på just arbetstid, vilket jag som grön aldrig har förstått mig på. Sänker vi inte skatten på arbetstid kommer kultur, vård, omsorg, reparation och underhåll bara bli dyrare och dyrare relativt materiell konsumtion. Där har Vänsterpartiet en del att lära. Vi måste skaffa bredare skattebaser helt enkelt.

Ska vi lyckas slingra oss ur den klimat- och miljösnara vi trätt in huvudet i så måste vi inte bara ha en bra politik – som bygger på annat än Socialdemokraternas och de borgerligas tillväxtmantra – utan också släppa gamla begrepp som fungerar som mentala skygglappar för många av dem som faktiskt – äntligen – börjat inse att den tillväxtjagande kapitalismen nu gått för långt. För mig personligen är det en tragedi att De gröna i samma stund som detta sker tycks ha tappat hela den gröna samhällsanalysen.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2018 Fria.Nu