Som stolt prenumerant av en tidning som inte låter sig köpas upp av reklamindustrin, utan som levererar oberoende nyheter, kan jag se ett tema i många inledare. Väldigt ofta är nyheten och kritiken mot de gröna att de svikt sina ideal, blivit en del av den grå massa de bildades för att utmana.

I dag, trettio år efter bildandet står återigen Miljöpartiet inför att ta fram ett nytt partiprogram, och det är helt uppenbart att partiet förändrats. Tillväxtkritiken är borta, arbetstidsförkortningen finns inte med i vårt förslag, och istället är prioriteringen att investera hundratals miljarder i tåg, och att satsa mer resurser på skolan och unga.

Förflyttningen kan ta sig uttryck i mycket. Här har det varit en ilska och besvikelse över förändringen, men för andra känns det i hjärtat glädjande att kunna satsa på nya tåg, på skolan, och att ställa om till hundra procent förnybart. Frågan om arbetstidsförkortning och att växla om från konsumtion och tillväxt till fritid och saker som får människor att må bättre fick mig att bli miljöpartist.

Så ska Miljöpartiet ta fram ett nytt partiprogram. Man håller ett helt rådslag på temat makten över tiden och frågan på rådslaget är: Hur ska vi ge människor mer makt över sin tid? Men det är ett feltänk. Frågan är istället: Kan vi fortsätta att jobba ihjäl oss? Och på den finns bara ett svar, nej det kan vi inte.

Enligt Jörgen Larsson, som nyligen var i EU-parlamentet och pratade arbetstid och miljö, skulle en procents arbetstidsförkortning motsvara 0,8 procent minskade utsläpp. Skulle vi fram till 2040 bibehålla 40-timmarsveckan, skulle dagens konsumtion öka med 78 procent. Vill vi äta upp planeten dubbelt så fort blir 40-timmarsveckan ett sexigt och fräscht alternativ. Fortsätter vi sedan, som regeringen vill, att bara räkna med våra inrikesutsläpp så kan vi ju passa på att lägga ned den svenska industrin, energin och riva bostäderna på samma gång, och importera produkterna och bo utomlands istället.

Så ska Miljöpartiet ta fram ett nytt partiprogram. Helt uppenbart är att partiet har förändrats. På rådslaget höll vårt landstingsråd ett brandtal om att han inte tror på arbetstidsförkortning längre. Men han fick mothugg från nästan hela rummet. För de flesta fortsätter arbetstiden vara en grön piedestalfråga. Men även han är nyttig i partiprogramsrevideringen.

Vårt mål är att nå ut till hundratusentals svenskar. Vi vill ha deras synpunkter och förslag, för att vi inte är ett familjeföretag utan Sveriges enda ständigt växande parti, och det kanske gör ont att vi inte la några förslag på minskad arbetstid i riksdagen.

Men när man frågar varför så är det för att de vill ha medlemmarnas besked, de fortsätter värna om gräsrotsdemokratin. 2013 kommer de ha sina svar på bordet, och man kan ju välja att sitta på sidan och titta på, eller se vilken gyllene chans man har de närmaste åren, eller just nu, under det brinnande rådslaget, att påverka vad grön politik är och bör vara och vilka förslag vi bör lägga.