Historien börjar 2004. Ramazan Kizil driver en restaurang och krog i centrala Borlänge och blir vittne till hur unga personer med framtidsdrömmar plötsligt sabbar skolan och går med i något av Borlänges kriminella gäng. Enligt Ramazan Kizil fanns det då framförallt två gäng i Borlänge som sysslade med droger och kriminalitet och som lockade till sig unga killar med invandrarbakgrund.

– Vi kände till att problemen fanns och vi kände att någon behövde ta ansvar. Vi ville inte bara vara vid sidan av och kolla på. Vi ville bygga en bro från drogliv och kriminalitet till ett bättre liv så vi startade en fotbollsförening, säger Ramazan Kizil, ordförande, som andra benämner som en eldsjäl i klubben.

Bakom klubben står sju personer, alla kurder, med stora ambitioner och framför allt ett stort socialt engagemang. Men klubben blev också till under stor fotbollsmässig frustration.

– När killarna nått seniornivå i olika klubbar har de inte fått spela längre. Det skapar en stor frustration, säger Ramazan Kizil.

Kristina Svensson, vice ordförande i klubben, berättar om känslor av diskriminering som många spelare hade.

– Man upplevde inte att man möttes som människa i någon av de andra klubbarna, säger hon.

Hon ställer retoriska frågor om hur vi ser på varandra på och utanför fotbollsplanen.

– Vi tror att vi har ett ganska öppet samhälle i Sverige, men det har vi inte. Tittar jag på människan jag möter, eller tittar jag på hudfärgen? Lyssnar jag på människan jag möter, eller har jag redan filtrerat hans eller hennes ord i mina fördomar kring den personen?

I de diskussionerna startade Dalkurd. Då var syftet att ta hand om varandra och genom en kamratlig och familjär stämning även nå resultatmässiga mål. Det visade sig fungera. Från starten längst ned i seriesystemet i division fem har laget seglat upp och blivit seriesegrare sex år i följd. Förra året hamnade Dalkurd på sjätte plats i division ett. I år siktar de återigen uppåt.

Med den erfarenheten i bagaget hoppas Dalkurd kunna göra om samma bragd med det nystartade damlaget. Efter tre matcher, med lika många vinster, har laget en imponerande målskillnad med 30–1.

– De ska inte göra mindre mirakel än herrarna. De har egentligen bättre möjligheter och förutsättningar. Vi har erfarenheter nu. När vi bildade Dalkurd visste vi inte hur man drev en förening, säger Ramazan Kizil.

Damlaget har breddat klubben etniskt då många i laget har svensk bakgrund. Ronja Rimsler, mittback i damlaget, berättar att gruppen sökte sig till Dalkurd för att de upplevde att de hade samma mål.

– Vi vill vinna allt och ta oss så snabbt som möjligt upp i seriesystemet, slår hon fast.

Herrarnas segersvit imponerar och Ronja Rimsler hoppas att hennes lag kan följa efter.

– Vi har hört från herrarna att de får bra respons och får mycket stöd i klubben, det lockade, säger hon.

Den sociala dimensionen är och har hela tiden varit stark i Dalkurd. Nyligen har föreningen initierat ett projekt i samarbete med en av skolorna i Borlänge – Maseskolan – där spelare från A-laget regelbundet besöker skolan och hjälper eleverna att hitta motivation och mål med skolan och framtiden. Kristina Svensson arbetar bland annat med de sociala frågorna i klubben.

– Flera av spelarna i vårt herrlag har en bakgrund med mycket problem, kriminalitet, missbruk och annat. I vårt lag finns en acceptans för att du får komma tillbaka in i matchen. Det blev fel, men du får en andra chans, säger hon.

I styrelsen sitter hela 44 personer som representerar olika lag i föreningen. Tanken är att alla ska känna alla i föreningen och ha en dialog med varandra.

Ramazan Kizil gör själv analysen att rekryteringen till gängen har strypts när det nu finns andra alternativ.

– Vi har kört över dem och tagit deras marknad. De har inte en chans längre, säger han.