Fördjupning


Kiki Helmin • Madrid
Fria Tidningen

Unga utan framtid säger basta!

De kallas allt från den förlorade till den frustrerade generationen. Spanien har högst ungdomsarbetslöshet i EU - nästan hälften av de under 25 står utan arbete, och det kan få långvariga konsekvenser för de unga. Nu, på depressionens brant, kämpar de för att ta tillbaka sin framtid.

”Utan hus. Utan jobb. Utan pension. Utan rädsla.” De knallgula plakaten med budskapet i svarta bokstäver syns överallt i demonstrationståget, som börjar på torget Antón Martín i Madrid på kvällen den 7 april. Kämparglöd, ilska, upprymdhet ligger i luften. De är runt 5 000 personer, de är unga med trasiga jeans, ryggsäckar och gympaskor. Men de är också äldre - arbetslösa, föräldrar och pensionärer. Starka röster och ljudet av hundratals visselpipor studsar mellan byggnaderna på den trånga gatan Atocha, som håller på att svämma över av demonstranter. Gång på gång skriker de att de inte tänker betala den här krisen. Att de har rätt till en egen bostad. Att de har fått nog av dåliga arbetsförhållanden.

– Det märks att det finns ett uppdämt behov av att få gå ut på gatan och göra sin röst hörd, säger Carmen Aldama.

Hon är 20 år gammal och läser till statsvetare i Madrid. Hon är en av medlemmarna i Juventud SIN Futuro, Unga utan framtid, som har uppmanat till demonstrationen. De är del av protestvågen som just nu sveper över Europa, genom Frankrike, Italien och Portugal.

Situationen för unga i Spanien är mörk – 43 procent av dem är arbetslösa. Det är den högsta arbetslösheten för unga under 25 år i Europa. Och hälften av de unga som har jobb har tillfälliga anställningar. Men ungdomsarbetslösheten är inget nytt fenomen i Spanien. Den har varit hög sedan 70-talet, liksom antalet tillfälliga arbetskontrakt. När fastighets- och kreditbubblan sprack blev ungdomsarbetslösheten kraftigt förvärrad, men framför allt mer synlig.

I början av 2000-talet satsade de spanska politikerna på byggsektorn. Och allt som hade med den att göra blomstrade - logistikföretag, mäklare, banker, advokater. Fasaden till Spaniens ekonomi såg strålande ut. Landet kallades Europas tiger. Under den här perioden avbröt många unga sina studier och började att jobba inom byggsektorn, eller något relaterat till den. Deras arbetskontrakt var inte de bästa. Men de hade råd att köpa en fungerande bil och flytta hemifrån, att bli självständiga - de såg ingen anledning att studera.

Den spanska rikedomen var på låtsas eftersom tillgångarna var lånade. Året innan ekonomin kollapsade översteg de privata skulderna landets totala bruttonationalprodukt. Den spanska ekonomins bräckliga grund testades än mer eftersom det fortsatte att byggas, trots att efterfrågan på bostäder sjönk.

När Spaniens ekonomi rasade år 2007 var det först och främst de som hade tillfällig anställning och de som företagen inte var tvungna att betala för när de avskedade, som fick gå. Och det var framför allt - de unga.

Borja Chillón slutade skolan för drygt ett år sedan och har varit arbetslös sedan dess. Han är 20 år gammal och har aldrig haft ett jobb, något som inte är ovanligt för unga i Spanien i dag. Han är för ung för att tillhöra gruppen som slutade skolan för att börja jobba inom byggsektorn. Men han säger att han kan förstå dem.

– Har du möjligheten att jobba och skaffa en lägenhet utan att plugga, då tar du ju den chansen. Då tänker du inte så mycket på framtiden och konsekvenserna.

Han sitter på en träbänk, kisar mot den starka vårsolen och tar ett djupt bloss. Borja Chillón är inneboende hos en kvinna och hennes dotter i Esplugues, en stad utanför Barcelona. Han flyttade dit för drygt en månad sedan från en annan region, för att få tillgång till ekonomiskt bistånd på 600 euro från Katalonien-regionen. Tack vare stödet känner han inte längre samma ekonomiska panik.

Samtidigt som han drar ner luften i lungorna synar han ciggen i handen framför sig. Säger att han röker mer nu - har inte så mycket annat att göra, och det hjälper till att tysta tankarna.

– Jag känner att jag börjar tappa hoppet, säger han lågmält medan röken väller ut ur hans mun och han tar ännu ett bloss.

Sociologen Josep Espluga är inte förvånad. Han har länge studerat hur långtidsarbetslöshet påverkar de unga, och han menar att många till slut isolerar sig, eftersom de inte har råd att umgås med sina vänner på samma sätt.

– Fritidsaktiviteter för unga är ofta dyra. De är en viktig målgrupp när det kommer till mode och många skäms för att de inte kan köpa de senaste kläderna eller mobiltelefonen. Därför väljer många unga att sluta umgås med sina vänner, säger professorn vid Universitat Autònoma de Barcelona.

– Det resulterar i att självförtroendet blir lägre. Att inte ha några sociala kontakter kan leda till att du oroar dig och stressar mer. Många blir deprimerade.

Borja Chillón berättar att han har slutat att dela ut cv:s i samma utsträckning som han gjorde förut.

– Det är bara frustrerande att aldrig få någon lön för mödan. Och även om det verkar som en liten summa, så blir det dyrt i längden att kopiera, köpa papper och gem, om du inte har så mycket pengar.

Under tiden som han har varit utan arbete har han sökt runt hundratalet jobb. Inte ett enda samtal har kommit från ett ställe där han har lämnat in ett cv. Men han säger att han inte ska klaga, han ”har ju inte varit arbetslös så länge”. Flera av hans vänner har inte haft ett vitt jobb på flera år. Många spanska unga klarar sig genom att ta ett svartjobb här och där.

– Man blir ganska uttråkad efter ett tag, jag märker på mig själv att jag börjar tappa formen och motivationen, säger Chillón.

– Jag saknar framför allt att ha människor omkring mig. Jag gör inte så mycket om dagarna. Jag tar engelskalektioner på måndagar och onsdagar men inte så mycket mer. Jag går upp klockan tolv nästan varje dag och har jag lust går jag och hämtar dottern till kvinnan som jag hyr ett rum av, från skolan.

Många unga spanjorer väljer att åka till andra länder för att jobba. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel sa nyligen att Tyskland gärna ger jobb till välutbildade unga spanjorer som har svårt att hitta jobb i hemlandet. Det har skapat oro i Spanien eftersom det kan innebära att de bäst utbildade i landet försvinner. Men Borja Chillón har inte en hög utbildning och inga planer på att fortsätta läsa på universitetsnivå. Ändå läser han engelska, i fall det skulle bli aktuellt att flytta någon annanstans.

– Det är ju här jag vill bo. Jag vill bara ha en egen lägenhet och ett något sånär stabilt liv. Men det är klart att hittar jag inget jobb i Spanien, då får jag kanske leta i ett annat land. Framtidsutsikterna känns ju inte lysande direkt.

Att Borja Chillón är så ung och har flyttat hemifrån är ovanligt. Över hälften av unga i Spanien, mellan 18 och 34 år, bor fortfarande hemma. På grund av arbetslöshet, låga löner och höga hyror i proportion till vad en person i den åldern tjänar, tvingas många bo kvar i föräldrahemmet.

– Den mjuka, räddande madrassen som föräldrarna lägger ut för sina barn kan ha två sidor, menar sociologen Josep Espluga.

De får inte frigöra sig från familjen, skapa en egen identitet och bli självständiga, menar Espluga.

– Det kan leda till att de lider dubbelt så mycket eftersom föräldrarna efter en tid börjar att skuldbelägga sina barn för att de inte arbetar.

Han menar att ett av de största misstagen som de senaste regeringarna i Spanien har begått, har varit att inte ordna billiga bostäder så att unga får möjligheten att flytta hemifrån.

Josep Espluga påpekar att det finns en stor skillnad på unga som är arbetslösa i dag och de som var arbetslösa förr: i dag vet de att ingen kommer att ge dem en trygg framtid.

– De tänker längre in i framtiden för att se vad de kan göra på egen hand.

Sedan Juventud SIN Futuro lade ut sitt manifest på internet den 30 mars har över 8 000 personer skrivit på det. Just nu förbereder Unga utan framtid nästa demonstration, den 15 maj, då de ska skrika ut sitt missnöje över ungas otrygga situation, arbetslöshet och privatisering av skolor. Den här gången hoppas de på att folk i hela Spanien kommer ut på gatorna. De säger att de kommer att vara mer organiserade och att de ska presentera konkreta förslag till politikerna.

– Vi vet att det är den spanska ekonomiska eliten och deras girighet som är skyldiga till den här krisen, säger Tomás Muños 24 år, journaliststuderande och medlem i Juventud Sin Futuro.

– Det är inte rätt att vi ska behöva betala för att de har klantat sig och vill ha mer makt och pengar. Den här protesten är bara en början.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2025 Fria.Nu