Vi välkomnar att ett annat parti talar om de negativa konsekvenserna av den blockpolitik som präglade höstens val. Feministiskt initiativ talade om detta redan i valrörelsen. Ett val som i mångt och mycket kom att handla om hur förskräckligt det vore om ”fel lag” vann och där väljarna reducerades till medborgare som endast förväntades vara intresserade av hur mycket de skulle få över i plånboken.

Samarbete i alla ära, och självklart ska varje parti sondera terrängen med samtliga övriga politiska partier för att se om det finns någon fråga det går att samarbeta kring. Men att partierna valde att binda upp sig i något som närmast kunde liknas vid ett tvåpartisystem gynnade inte den demokratiska utvecklingen i Sverige.

Att Gustav Fridolin väljer att se lösningen på blockpolitiken och det demokratiska underskottet som att Miljöpartiet ska inta en bred mittenposition i politiken är något förvånande för ett parti som valt att inte positionera sig på höger–vänster-skalan. Att tala om en mittenposition och referera till gamla liberaler framstår också väldigt visionslöst för ett parti som borde ha mycket större intentioner att förändra det politiska klimatet. Visserligen är artikeln ett uttryck för Gustav Fridolins personliga hållning, men då han förväntas väljas till språkrör för Miljöpartiet vid kongressen i maj får det ändå antas att han kommer att få stort reellt inflytande över Miljöpartiets politik.

Om Miljöpartiet väljer att att gå på Gustavs linje och så tydligt positionera sig i mitten på en höger–vänster-skala innebär det i realiteten att partiet också frångår ursprunget att stå bortom den traditionella indelningen av politiken i höger och vänster. Det innebär också att det enda parti i Sverige som inte intar en position på den traditionella skalan och som kan erbjuda ett alternativ med politik på alla områden är Feministiskt initiativ.

Att se politik som en höger–vänster-skala är att trivialisera samhällets behov. Feministiskt initiativ ser andra dimensioner, och vi har tillåtit oss att utvecklas från den traditionella höger-vänsterindelningen.

För Feministiskt initiativ är antidiskriminering på alla områden den bas vi står på. Feministiskt initiativ bygger sedan sin politik kring en intersektionell analys där vi ser att de partier, vars enda politiska dimension handlar om klass eller frihet att äga, har en föråldrad syn på politik. För kunna göra en korrekt analys av dagens samhälle krävs att vi för in nya dimensioner i politiken och ser att det finns flera maktordningar än enbart klass som samverkar.

Vi är ett nytänkande parti i ett politiskt landskap där de etablerade partierna inte förmår minska könsdiskriminering, rasism och homofobi.

Med Miljöpartiets guldgosses inlägg, ser vi ytterligare ett steg mot en trivialisering av den politik som förr tillhörde ett så pass radikalt parti. Var står miljöfrågan på höger–vänster-skalan?