Eu-register istället för mångfald
Nu kräver byråkratin och de stora fröföretagen åter att variationen av köksväxter ska minskas. Jordbruksverket föreslår, med EU i ryggen, att alla frösorter som säljs skall registreras och föras upp på en lista. 3 000 kronor ska det kosta att registrera en sort och därefter 2 000 kronor om året för att den ska få finnas kvar på listan. I praktiken blir det omöjligt att sälja mängder av frösorter, eftersom försäljningen aldrig kan täcka kostnaden för avgifterna. Dessutom finns många växtsorter som inte har den dokumentation som krävs för godkännande. Varje sorts gröda måste, för att få finnas registrerad, ha en utförlig skriftlig dokumentation. De som från början tog fram de här fröerna hade förmodligen annat för sig än att föra utförliga anteckningar om dem.
Konsekvenserna, om detta genomförs, blir att landets små fröfirmor, som bär hela ansvaret för att sälja de grönsaksfröer som inte är de allra mest vanliga, samt ekologiska, och eller ej genförändrade fröer, kommer att få lägga ner sin verksamhet. Och vi kan komma att förlora flera hundra grönsakssorter i det här landet. ”Till fromma för de standardiserade, mellaneuropeiska sorter som kontrolleras av den industriella fröhandeln” konstaterar Runåbergs fröer, ett av dessa små fröföretag.
Om två månader. Från den 1 januari 2011, ska detta vara genomfört. Dessutom ska det kontrolleras att det inte säljs för mycket fröer av de så kallade bevarande- eller amatörsorterna. Dessa får inte ta marknadsandelar av giganterna.
Bakgrunden är ett EU-direktiv, vars syfte enligt Jordbruksverket är att skapa förutsättningar för handel. Ett EU-direktiv som gynnar de stora företagen, slår ut de små fröfirmorna och leder till ökad byråkrati. Direktivet genomfördes redan för 13 år sedan, men då fick Sveriges jordbruksdepartement, efter massiva påtryckningar från bland annat odlarorganisationer, till en lättnad i reglerna. Sorter som funnits i handeln innan 1990 och som bara såldes i småförpackningar fick finnas kvar. Detta undantag har gjort att vi har kunnat ha kvar mångfalden av fröer.
Enligt Runåbergs fröer rör det sig om 300-400 sorter som nu kan gå förlorade. De kommenterar: ”Vilka starka krafter styr detta verk eller misslyckas kapitalt med att styra det? Varför måste utbudet av köksväxter minskas? Vem tjänar på detta utplånande?”
Och frågan är befogad. Vems intressen är det egentligen som styr Jordbruksverket? Å ena sidan ansvarar verket för Programmet för odlad mångfald, en nationell satsning för att bevara våra kulturväxter. Å andra sidan vill man slå ut hundratals sorter av odlade köksväxter.
Jordbruksverket i sin tur skyller på EU-direktivet. Men om det inte går att undkomma EU-direktivet måste Jordbruksverket stå för registreringsavgifterna, för dem handlar det inte om några stora kostnader. Det är av yttersta vikt att det här inte leder till en monopolfrömarknad, där bara genmanipulerade storsäljare existerar. Sorter som kanske inte ens går att använda i stora delar av Sverige, eftersom odlingsklimatet är krävande. Det handlar om någonting så grundläggande som vår matproduktion. I en framtid som ställer enorma krav på en omvandling av livsmedelsproduktionen och en minskning av transporterna av livsmedel kan inte vikten nog betonas av att det åtminstone finns frösorter som möjliggör småskalig odling, även för dem som vill odla mindre vanliga sorter, även för dem som inte vill använda genmanipulerade och oekologiska fröer. Och för dem som odlar norr om Stockholm.
Emma räknar, bara i sina land, till tio grönsakssorter som riskerar att ätas upp av EU-direktivet istället för av henne under nästa säsong.
