År 2006 ansågs Socialdemokraterna ha förlorat valet genom att Moderaterna tog över argumentationen i en av Sossarnas traditionella hjärtefrågor – jobben. Årets val vill de Rödgröna vinna genom att lyfta ungdomsarbetslösheten och skapandet av gröna jobb, medan Alliansen vill skapa arbeten genom skattesänkningar och RUT-avdrag. Men det är ingen som ifrågasätter varför vi egentligen måste jobba. Till och med debatten om en 30-timmars arbetsvecka lyser med sin frånvaro.

Roland Paulsen för i Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin fram en systemkritik mot att arbetet ska vara samhällets norm. I och med den teknologiska utveckling som blev grunden för den industriella revolutionen, och som idag bland annat möjliggör att vi kan uträtta allehanda ärenden på internet utan någon utomståendes människas arbetsinsats, har vi skapat otroliga förutsättningar för oss att i dag arbeta mindre än någonsin. Trots att det kanske skulle det duga med en två timmar arbetsdag för att tillgodose våra behov är det arbetet som är samhällets grundbult. Utan arbete hamnar dessutom en person lätt i utanförskap.

Med startpunkt i Aristoteles och Platons Grekland visar Roland Paulsen på hur synen på arbetet har förändras genom seklerna – från att ha setts som ett straff under antiken till att ha blivit en plikt under industrialismen till att i dag anses som en rättighet. Paulsen menar på att både liberaler och socialister har vurmat för arbetet, och privat och statlig stimulans har använts för att kunna hålla uppe både produktion och konsumtion till onödiga, och ohållbara, nivåer. John Maynard Keynes tänkande har enligt Roland Paulsen tolkats endimensionellt inom ”keynesianismen” som vill öka den ekonomiska aktiviteten genom statliga medel – något som gick till extremer under den senaste finanskrisen där författaren ser USA:s regerings köp av bilar för att rädda fordonsindustrin som ett ”typiskt exempel på pseudoreformistisk vulgärkeynesianism vars enda politiska dimension består i upprätthållandet av arbetssamhället”.

Arbetssamhället lyfter en kritik som behövs, och som tyvärr är frånvarande i den politiska debatten – precis som tillväxtkritiken. Trots alla röster som förespråkar att det behövs ett visst mått av välstånd och tillväxt för att ta sig an miljöproblemen, har aldrig sambandet mellan ökad tillväxt och ökat utsläpp av växthusgaser kunnat brytas. Därför krävs det en debatt om de centrala idealen i vårt sätt att leva.

Roland Paulsen visar på hur bevarandet av arbetssamhället har skapat arbete som är helt befriat från innehåll. Ett exempel är en bankarbetare som utförde alla sina arbetsuppgifter på 30 minuter och inte fick fler arbetsuppgifter trots att han bad om det. När han till slut tröttnade på att läsa Aftonbladet-krönikor på arbetstid och lade fram situationen till sin chef blev han belönad med en halvtid. Dessutom innebär allt arbete någon form av maktstruktur mellan arbetsköpare och arbetssäljare.

Roland Paulsens förslag på lösningar handlar om medborgarlön och ekonomisk aktivism (ekoaktivism). Om tillräckligt många ställer sig utanför den traditionella konsumtionssfären till exempel genom att fildela, hämta dumpad mat i containrar, och utnyttjar övergivna hus som står och förfaller, påvisar det irrationaliteten i arbetssamhället.

Även om han inte är överdrivet hoppfull om några förestående revolutioner – medborgarlönen är stendöd inom politiken även om den diskuteras flitigt inom universitetet – så hoppas han att ekoaktivismen kan ge en gnutta tillfredställelse i ett liv vars tid stjäls av arbetssamhället.